Blind Höna

Sedan 2001

Sex – nej, sju – månader i gymet

25 mars 2017 | 3 kommentarer

jonas i gymet

Är man där före sju är man oftast så gott som ensam …

I mitten av augusti, efter semestern satte jag upp en ny rutin. Eftersom jag ändå vaknar tidigt började jag gå direkt till gymmet från sängen, och sedan vidare till jobbet.

I stort sett har jag nu varit där varje dag, även lördag och söndag, i sju månader. Några dagar har gått bort av praktiska skäl. När jag har rest har jag oftast kunnat köra ett pass i hotellets gym.

Jag har aldrig varit en träningsfanatiker. Och det känns inte så nu heller, trots 200 dagar i sträck. Det känns mer som en rutin, som att duscha eller diska.

Resultatet: Jag har varit mycket piggare varje dag – hela dagen. Den där eftermiddagströttheten, när man stirrar tomt in i skärmen och inte orkar ta sig för något, är borta. Humörmässigt hjälpte det mig genom en period med ett emotionellt påfrestande uppdrag under hösten, som annars nog kunde fått mig rejält deprimerad.

Jag tappade snabbt nånting i stil med tretton, kanske fjorton kilo. Det är säkert inte resultatet av bara träningen, utan av minskat ätande. Eftersom jag inte åt på morgonnen innan gymet – man vill ju inte träna med full mage – trodde jag, att jag skulle behöva stoppa i mig en rejäl frukost när jag sedan kom till jobbet. Jag hade ju ändå bränt en helt del kalorier.

Men träningen blockerade uppenbarligen hungerkänslorna. Jag kände inget behov av att äta alls. Min förmodan är att det är en evolutionsfördel. Om man börjar springa för livet direkt när man har vaknat, tror förmodligen kroppen att man är på savannen och jagad av sabeltandade tigrar. Den inser att det vore en dum idé att signalera ”hej, jag måste stanna och stopp i mig nötter från den här busken” – så hungerkänslorna blockeras.
Så i praktiken fastade jag från middag kvällen innan till lunch – utan att veta det, hade jag halkat in på 16-8-metoden.

Jag antar att alla sådan här tränings- och ätande-effekter är personliga. Så jag har ingen aning om det kan fungera för någon annan. Men det har fungerat bra för mig.

Om du vill dela:Email this to someoneShare on FacebookShare on LinkedIn

Kommentarer

3 kommentarer to “Sex – nej, sju – månader i gymet”

  1. Christian Gillinger
    mars 25th, 2017 @ 09:16

    Exakt samma känsla somnat fick när jag började cykla till och från jobbet varje dag. Piggheten! Humöret! Och precis som du känns det som en del i vardagsrutinen.

  2. Gustav
    mars 25th, 2017 @ 21:04

    Mycket inspirerande! Borde göra något liknande; de perioder i mitt liv då jag tränar regelbundet (fast i mitt fall är det mer modesta två eller maximalt tre gånger per vecka) mår jag oftast mycket bättre än de perioder då jag inte tränar.

  3. Jonas
    mars 26th, 2017 @ 09:56

    Tack Gustav! För mig var beslutet att gå varje dag nyckeln: de perioder när jag försökt träna till exempel tre gångr i veckan, har det alltid slutat med att jag börjat hoppa över och skjuta upp – ”nej, inte just idag, jag hinner inte, jag tar det i morgon”. Och snabbt har jag tappa hela träningen.

Kommentera





Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se och ett engelskspråkigt syskon på stupidsystem.org.

Arbetet med bokprojektet "Den svenska bloggens historia" bloggas på blogghistorien.se.

RSS-flöde

Sök

Admin