Blind Höna

Sedan 2001

”Make America Great Again”: Obehagligt träffsäker nära-framtiden-dystopi från 1990-talet

5 februari 2017 | 4 kommentarer

octavia butler with her two books about earthseed
USA vacklar under torka, orsakad av klimatförändringar, och under en ökad ekonomisk ojämlikhet. En demagogisk presidentkandidat lanserar sig som den som ska rädda nationen. Under mottot ”Make America great again” predikar han en återgång till ”traditionella kristna värderingar”, och går till frontalangrepp mot minoriteter och icke-kristna religioner. I sitt Inauguration speech manar han fram bilden av ett land i förfall och elände, och utlovar krig mot utmålade fiender.

Låter det obehagligt bekant? Octavia Butlers Parable of the Sower och Parable of the Talents kom ut 1994 respektive 1998.

Jag sträckläste böckerna; de är inte bara framsynta utan riktigt bra litteratur. Något av det bästa jag läst på länge. Så har den andra boken också vunnit Nebula-priset för bästa science fiction-roman.

Men det är en väldigt jordbunden science fiction. Huvudpersonen, den unga svarta kvinnan Lauren Oya Olamina, drivs på flykt när hennes hem och familj utplånas i ett blodigt upplopp. Hon försöker grunda ett jordbrukssamhälle på Californiens norra kust, och samtidigt skapa en ny sorts livsåskådning eller religion, kallad Earthseed. Vilket leder till konfrontationer med presidentens lojala anhängare, som tagit på sig att rensa upp i landet: band av beväpnade ”crusaders” terroriserar oliktänkande och minoriteter.

Vad Butler skulle säga om dagens president vet vi inte: hon dog 2006, bara 58 år gammal. Men så här skriver Kameron Hurley i The Geek Feminist Revolution:

”… writers like Octavia Butler crafted stories that feel eerily prescient of our present moments with books like Parable of the Sower and Parable of the Talents not because they were fortune tellers, but because trumpism – corrupt confiscation of wealth, overbroad policing powers, discriminatory hiring practices, impunity for violent abusers – has been a daily fact of life for brown people, women and queer people.”
(från Women and African-American sf writers created trumpist dystopias because they were beta testing trumpism, Boingboing 12 dec 2016.

Helt nya meningar (Lingvistisk lördag)

4 februari 2017 | 1 kommentar

När en kollega häromdagen yttrade ”Sätt en traktor i munnen på Pontus så blir det kanske mer jämlikt” kom jag att tänka på vad lingvisten Geoffrey Pullum sagt: ”Linguists are not kidding when they say that your command of language enables you to understand sentences that have never occurred before in the entire history of the human species.” (Never uttered before, LanguageLog, 15 mars 2014).

Gretchen McCullochAll things linguistic har samlat ihop en liten Hall of fame av ”novel sentences”:

  • ”US government plans to use drones to fire vaccine-laced M&Ms near endangered ferrets.”
  • ”CafePress takes down T-Shirt Calling Donald Trump a Cheeto-Faced Shitgibbon, Saying It Violates Frito-Lay’s Copyright.”
  • ”Argentina’s new president choked on a fake moustache he was wearing as part of a Freddie Mercury costume at his most recent wedding.”
  • ”Drive-by yoghurt attack on crochet teacher’s haberdashery leaves her shaken.”
  • ”Pope Francis blesses male stripper’s talking parrot.”

Eböcker mindre populära bland unga läsare

4 februari 2017 | 2 kommentarer

Mer om Bokhandel lönsam genom att drivas som bokhandel:

One reason for the turnaround in [Waterstones’] fortunes has been the stagnation of the ebook market. It stopped selling Kindle e-readers in 2015 in a move that was regarded as a watershed moment in the battle between physical and digital books. Sales of children’s books have played a big part in its resurgence, and data from market researchers Nielsen Bookscan revealed that, far from embracing the digital revolution, young readers were among the most resistant, with 75% of children favouring physical books and 35% refusing to read digital copies at all.
(Balancing the books: how Waterstones came back from the dead, Guardian, 3 feb 2017)

Bokhandel lönsam genom att drivas som bokhandel

4 februari 2017 | Ingen har kommenterat än

Brittiska bokhandelskedjan Waterstones åter lönsam – ”thanks in part to a bold decision to run each branch like a local bookshop”.(Balancing the books: how Waterstones came back from the dead, Guardian, 3 feb 2017)

Enligt vad Guardian skriver, har kedjan sagt upp de centrala avtalen med stora förlag, som tidigare fick köpa plats i butikerna för mass-marknadsföring. Kedjan har dels satsat på ett eget gemensamt val av ”Månadens bok”, vald utifrån kvalité – ofta från mindre förlag och en del tämligen okända författare. Dels har lokala föreståndare fått mycket större frihet att välja sitt eget sortiment – ”because what sold in Hampstead might not go down well in the Highlands”.

Receptet verkar ha fungerat. Men man har också minskat antalet affärer, minskat antalet anställda och sänkt löner. Slutresultatet är dock att kedjan finns kvar, och att de anställda blivit entusiastiska bokälskare igen – snarare än månglare av masstitlar.

Relaterat: Ursula K Le Guin’s speech at National Book Awards, 2014:
”In 2014, [Le Guin] attacked publishers, including her own, for treating books as commodities. ‘The profit motive often is in conflict with the aims of art. We live in capitalism,’ she told an audience of science-fiction luminaries at the 2014 US national book awards. ‘Its power seems inescapable. So did the divine right of kings. Any human power can be resisted and changed by human beings. Resistance and change often begin in art, and very often in our art – the art of words.'”‘Books aren’t just commodities’ (Guardian, 20 nov 2014).

E-röstning är en draksådd av misstänksamhet – med farliga konsekvenser

7 november 2016 | 1 kommentar

Min vän Tommy postade häromdagen ett oroande scenario för den amerikanska valdagen:

”När det är dags för amerikanerna att gå till valurnorna slås elnätet ut i stadsdelar där Demokraterna brukar ha starkt stöd. Databaser över registrerade väljare blir oåtkomliga. Kollektivtrafikens biljettsystem går ner, liksom taxibolagens växlar och Ubers och Lyfts bokningssystem. Trafikljus upphör att fungera. På sociala media sprids rykten om skottlossning mot köer utanför vallokalerna i områden med många minoritetsväljare.
Det första slaget i cyberkriget står på tisdag.”

Vi får hoppas att han har fel – att det inte sker någon attack. (Trots att USA sagt att Ryssland låg bakom intrången i demokraternas mejlservrar.)

Det otäcka är dock att hyfsat mycket av Tommys framtidsbild kommer att hända – även om det inte ligger något angrepp bakom.

Skälet är att it-systemen är mycket mer instabila än vi erkänner. I varje elektroniskt val hittills så har – till att börja med – val-datorer fallerat, registrerat tusentals röster för många eller för få, eller helt enkelt strejkat, kraschat och frusit – utan att främmande makter har behövt anstränga sig. (Nyligen till exempel i valet i Nigeria i fjol, där det helt nya och modernaste elektroniska systemet för att identifiera väljare krånglade och tvingade myndigheterna att förlänga valet med en dag.)

Likaså sker det varje dag att signalsystem för kollektivtrafik brakar ihop, att webbtjänster blir oåtkomliga, att affärer inte får igång sina datakassor …

I Sverige är till exempel just denna dag (7 nov) läget att:

ska%cc%88rmavbild-2016-11-07-kl-22-41-37Kort innan dess var det SJs biljettsystem som låg nere, sjukvården i Hudiksvall och i Uppsala som krånglade, innan dess delar av Swedbanks infrastruktur. Det är, helt enkelt, det normala tillståndet. Och så gott som alltid är de akuta svaren på frågan om vad som är fel ”vi vet inte”.

Jag har skrivit om detta tidigare: Låt oss inte rösta elektroniskt!. Men i och med cyberkrigs-aspekten och det nya kalla, elektroniska kriget har det eskalerat till en ny, obehagligare nivå.

Eftersom vi (både i Sverige och i USA) normalt bagatelliserar eller inte låtsas om de systematiska problemen i våra digitala system, kan man förledas att tro att sådana händelser just vid ett val är något exceptionellt och beror på yttre påverkan. Och blotta misstanken kan vara tillräcklig för att öka spänningen. Och i värsta fall trigga till någon slags motåtgärder. Och då kan världen ligga riktigt illa till. USA har signalerat att man är beredd med motåtgärder: att slå mot Rysslands infrastruktur med en egen cyberattack.

Jag tror inte det går så illa. Men att skapa ett system som är så känsligt för tvivel och anklagelser om fusk eller påverkan är helt enkelt korkat.

Vilket gör skälen till att vi definitivt inte bör införa elektronisk röstning ännu starkare. Om vi håller tekniken utanför själva röstningsproceduren har vi i alla fall eliminerat en källa till misstankar om inblandning.

Läs mer: The Computer Voting Revolution Is Already Crappy, Buggy, and Obsolete (Bloomberg Business Week, 29 september 2016).

Show of hands: Company Town (måndagsmusik)

7 november 2016 | Ingen har kommenterat än

”Wake the Union – sound the alarm
They’re storming the gates at the old city farm
I won’t go down to the company town no more”

Det perfekta musikaliska ackompanjemanget till Adam Rakunas sf-romaner om fackorganisatören Padma Mehta är förstås Show of Hands med Company Town (även kallad Wake the Union) – här i en svängig live-version:

Eller i den bildmässigt roligare (men musikaliskt aningen tamare) officiella videon:

Kom på CDn Wake the Union (2012).

”Windswept”: rom, action och fackmedlemskap

26 oktober 2016 | Ingen har kommenterat än

omslag för windswept och like a boss
Padma Mehta kan vara den enda hjältinnan i en science fiction-roman som är … facklig organisatör.

Om det ger dig en stark längtan att hellre läsa telefonkatalogen från 1983, vänta lite! Windswept” av Adam Rakunas är en actionroman i rasande tempo, där Padma blir skjuten, slagen, jagad, utpressad och anklagad för mord. Hon blir upphissad i rymden, måste simma i kloakerna, jagas av containerkranar, dyker bland jättebläckfiskar, gömmer sig i sopbilen … när allt hon egentligen vill är att dra ner gardinerna i sin lya och njuta ett glas Old Windswept sockerrörsrom i mörkret.

Världen i Windswept – en lite struntplanet ute i kanten av den befolkade rymden – får dig förmodligen att tänka på miljön i filmen Blade Runner. Det är industriellt, det är rostigt, trasigt, nerslitet; det luktar dieselolja och sopor. Och sockerrör: planetens stora resurs och exportvara är odlingen av sockerrör, som i stora stinkande och heta raffinaderier omvandlas till plast, dieselbränsle … och en smula rom. Bränslet exporteras ut i omloppsbana med den jättelika rymdhissen.

Men det finns inga androider i den här miljön. Bara människor. Windswept är något så ovanligt som en sf-roman om människor som faktiskt jobbar. Människor som vill byta skift, har problem med sin arbetsmiljö, som sparar för att kunna dra sig tillbaka, som njuter av en kumara-kaka …

Själva facket – The Union – ser vi faktiskt inte så mycket av; det handlar nästan bara om Padma själv. Men de tre stora mega-monopolföretagen som behärskar nästan hela galaxen och som håller sina anställda under slaveriliknande kontrakt – där loggan tatueras in på kinden – får desto mer utrymme.

När romanen börjar tror Padma att hon ska kunna rekrytera trettiotre avhoppare från multijättarna. Det visar sig, förstås, bara vara början på en intrig som handlar om något helt annat. Och snart måste Padma rädda inte bara sin planet utan hela den kolonialiserade rymden från utplåning.

Rakunas är inte naiv: inte heller Unionen är snövit. Men i och för sig är det klart var han har sympatierna. Uppföljaren, boken ”Like a boss”, inleds med det här citatet på första sidan (länkarna är mina):

”What the woman who labors wants is the right to live, not simply exist — the right to life as the rich woman has the right to life, and the sun and music and art. You have nothing that the humblest worker has not a right to have also. The worker must have bread, but she must have roses, too. Help, you women of privilege, give her the ballot to fight with.”
Rose Schneiderman, at the 1912 Lawrence textile strike

De kvinnliga textilarbetarnas kamp i början av 1900-talet ledde bland annat fram till den moderna synen på arbetsmiljö, till internationella kvinnodagen – allt behandlat här på bloggen tidigare. Och en rolig sak är att nästan alla de viktiga personerna i boken är kvinnor. (Och därför klarar den Bechdel-testet med råge.)

Väl värd att läsa; lite utmanande i början när vi kastas rakt in i Padmas värld utan särskilt mycket förklaringar om hur den fungerar. Men det klarnar efterhand. Rakunas har skapat en mycket speciell läsupplevelse – och boken nominerades i år till det prestigefyllda science fiction-priset Philip K Dick Award.

Jänkarna återupptäcker staten, eller: Tekniken som metafor för det gemensamma, eller: En ny framing

22 oktober 2016 | Ingen har kommenterat än

Tech-gurun Tim O’Reilly joggar i Central Park en tidig morgon, och möter en skara parkarbetare som städar upp och plockar skräp. Det blir en sorts uppenbarelse för honom: den offentliga sektorn, staten, gör en massa nytta för medborgarna genom att hålla parken ren och fräsch. Wow!

Det kommer nu fler och fler tecken på att USA, världens kompassnål, gradvis börjar återupptäcka fördelarna av gemensamma lösningar – efter att 40 år med neoliberalistisk aktieägardiktatur och skattesänkningar inte gett det paradis som utmålades. Bernie Sanders – en socialdemokrats! framgångar – i en presidentvalskampanj, till exempel. Men, det verkar ju inte som man når ända fram: motståndet är fortfarande stort.

Tim O’Reilly joggar hem och skriver ett inlägg på medium: Central Park and the App Store (28 sep 2016).

”As I ran through the park, I couldn’t help but think of the park as a metaphor for all that government does for its citizens. Our roads, our water and sewers, our universal access to electricity, heat, and telecommunications. Our schools. Our protection from fire and flood, from crime and from foreign enemies. Our rule of law.”

Wow. Liksom. Men sedan tar han metaforen ett steg till. I parken har det slagit honom: ”government is the platform on which our economy is built” – precis som Apple och dess App Store är plattformen som gör det möjligt att bygga appar, tjäna pengar på det och samtidigt sprida nytta och glädje till folket.

Och, inser han plötsligt: Apple tar 30 procent av intäkterna från appförsäljning för att tillhandahålla, driva, utveckla och underhålla plattformen – och det tycker vi är rimligt. USA tar bara ut ungefär 25 % av BNP i skatter av sina kunder (dvs medborgare). ”And Apple provides far fewer services!”

I ett internationellt perspektiv är 25 % dessutom lågt, och O’Reilly noterar att de länder som har högre skattetryck generellt sett har starkare ekomomier – ”because these low tax countries can’t afford all the ‘platform services’ that enable a robust economy”.

Det är lätt att ironisera över amerikaner – särskilt i den ständigt självförhärligande teknikbranschen – som plötsligt upptäcker samhället. Det är dock lite orättvist mot Tim O’Reilly, som länge varit en tänkande person, ibland kallad ”Silicon Valleys intellektuelle”. Och mitt syfte här är faktiskt inte enkla ironiska poänger.

O’Reilly har också pratat om ”government as platform” tidigare. Det är titeln på hans kapitel i antologin Open Government, som kom ut 2010. Men hans tidigare användning av begreppet har varit mycket smalare – mer bokstavligt/operativt och mer specifikt teknikinriktat.

Därför finns det något väsentligt mer intressant i det bredare, allmännare sätt han nu använder metaforen. Och som skulle kunna bli en sorts genombrott för ett nytt tänkande.

I ett dussin år nu har man talat om framing som hemligheten med politiska framgångar. En frame är en uppsättning koncept och perspektiv som formar hur individer, grupper och samhällen uppfattar och kommunicerar om verkligheten.

Den som populariserat begreppet i politiska sammanhang är främst lingvisten George Lakoff; och tankarna fick genomslag efter att demokraterna förlorade presidentvalet 2004 (Kerry mot Bush).

De senaste 40 åren har konservativa och neoliberaler framgångsrikt byggt en ram som håller ihop deras budskap: att staten är slösaktig, att skatt är stöld, att investeringar är skuldsättning, arvsskatt är en ”döds-skatt”, och så vidare.

Ett motsatt exempel är förstås Sverige, där socialdemokraterna från och med Per Albin Hansson framgångsrikt formade en politisk frame med begreppet folkhemmet om samhället: rättvist och generöst.

För den som vill angripa en dominerande ”frame” är problemet att den inte kan bemötas med rationella argument. ”The reason is that negating a frame activates that frame”, som Lakoff påpekar i intervjun In Politics, Progressives Need to Frame Their Values (29 nov 2014). Tolkningsföreträdet kvarstår. Man måste uppfinna en helt annan ram, en annan uppsättning grundläggande metaforer, för att kunna få igenom sin politik.

Och jag tror att det är just vad O’Reilly nu gjort, när han liknar staten och det gemensamma samhället med ”teknisk plattform” – en bild från vår samtids mest upphaussade domän just nu.

”For the last few decades one of the major US political parties has sold US taxpayers the idea that government can do no good, and that the services we take for granted ought not to be paid for by citizens”, skriver O’Reilly. Men ser man på samhället som en teknisk plattform, är det uppenbart att ”we get a pretty good deal”, framhåller han.

”We recognize that unless Apple gets paid, it can’t provide the services we want. We accept that platforms like Uber and Lyft take a cut from their drivers, and Amazon a cut from its resellers. Why is government any different? It’s time to recognize that it’s not government vs. the market — government and our market system are the ultimate public-private partnership.

Konsultrollen

28 september 2016 | Ingen har kommenterat än

Från den briljante Muralgranskaren:
consulthen

Consulthen: ”I Säghen: Räfwen Will Äta Upp Oss.Jagh Swarar: Chineserna Ha Samma Teckhen för ‘Cris’ och ‘Möjlighet’.”

People Get Ready / No Woman, No Cry (måndagsmusik)

12 september 2016 | Ingen har kommenterat än

Okej, då gör vi oss beredda för veckan då:

Lite prat i början, men om du vill kan du hoppa fram till den underbara duetten med två kontrabasar – nåt man hör alldeles för sällan (4 min in i klippet).

(Obs att det är en annan kombo än den Bob Marley gjorde av People Get Ready och One Love.)

« nyareäldre »

Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se och ett engelskspråkigt syskon på stupidsystem.org.

Arbetet med bokprojektet "Den svenska bloggens historia" bloggas på blogghistorien.se.

RSS-flöde

Sök

Admin