Speaking of Bush
25 september 2003 | 1 kommentar
När man hör George Bush tala. Är det påtagligt att han mycket sällan. Säger mer än sju ord. Utan att göra tydliga. Pauser.
Han talar utan manus. Men han talar inte fritt. Det låter som om han läser upp. En utantill-läxa.
När jag försöker lyssna börjar jag ganska snart att otåligt hoppa upp och ner på stolen. Det låter sönderhackat, stelt och konstlat.
Jag gissar att tal-stilen tvingats fram av Bushs kända språkvårigheter: han läser mycket litet, och har svårt att tala fritt (håller bottenrekordet i öppna presskonferenser bland moderna amerikanska presidenter). Jag har föreställt mig att han måste lära sig talet utantill genom att läsa så korta bitar som möjligt i taget, kanske från en s.k. teleprompter.
Men när jag ser Bush i tv-nyheternas klipp om två eller tre meningar, inser jag överraskat att det förmodligen fungerar i teve. När medierna klipper något centralt budskap låter pauserna som återhållsamhet, styrka och eftertanke.
Kanske är det ändå avsiktligt? Har rådgivare och spin doctors insett att man inte behöver träna honom i free speech, utan vänt ett handikapp till en fördel för Bush?
Göran Hägg brukar påpeka att ingen idag kan förstå hur tyskarna kunde förföras av Hitler. Vad vi idag får se av hans tal, i dokumentärer och historieprogram, är några sekunders vilt skrikande och fäktande. Och vi frågar oss hur någon kunde undgå att se att han var en farlig galning.
I själva verket, säger Hägg, visar de där klippen bara höjdpunkten på långa, långa uppbyggnadsskeden; där publiken sakta men säkert suggererades fram mot den slutliga extasen. Men det fungerar inte i teve.
Bush. Är en modern politiker. Påfrestande att lyssna på. I sin helhet. Men fungerar. I teve.
Kategori: Språk
Kommentarer
En kommentar to “Speaking of Bush”
Kommentera
september 21st, 2005 @ 10:35
Antagligen så har du rätt. Bush ÄR för modern tv. Men kanske skulle han kunna välja de få ord han säger lite smartare, tycker man.