Kriminalstatistiken överdriver antalet mord
1 oktober 2003 | Ingen har kommenterat än
I helgen som gick uppmärksammade SVTs Aktuellt att engelska The Observer efter mordet på Anna Lindh rapporterade att Sverige har fler mord per capita än något annat land i Europa. ”[Sweden] has to confront a dark side the people have always denied,” skriver tidningen i ingressen till artikeln.(Knife that cut through to a country’s heart, 14/9)
Det är i och för sig möjligt – men statistiken är felaktig, som Aktuellt påpekade.
Dock är det inte Aktuellt själva som kommit på det (vilket man kunde tro av inslaget). Det var Brottsförebyggande Rådet som i mitten av juni kunde visa att antalet våldsbrott med dödlig utgång i tio år överdrivits kraftigt i den svenska kriminalstatistiken, utan att någon märkt det – på grund av det datasystem man använt.
Ett avsnitt om detta finns med i utkastet till den bok om våra dagars övertro på datorer och information, som jag aldrig tycks bli klar med. Men jag fick också anledning att ta upp det på föreläsningen på ABF i måndags.
Varför blev det då fel i kriminalstatistiken?
Uppgifterna till statistiken har de senaste tio åren plockats ur polisens anmälningssystem RAR, Rationell Anmälans Rutin, som successivt infördes hos polisen från och med 1991.
Men, konstaterar Brå, ”Polisens anmälningssystem är i första hand skapat för det polisiära arbetet och inte för att användas i kriminalstatistiskt syfte. Detta innebär med automatik att problem uppstår när uppgifterna ska användas som bas för kriminalstatistiken.”
Vad innebar det? Jo, till exempel att om det finns fyra misstänkta i ett fall med ett offer, har polisen registrerat ett brott på var och en av de misstänkta.
Andra skäl att statistiken blev missvisande var att en del brott som registrerades hade inträffat utomlands. Ännu fler fel blev det därför att många oklara dödsfall först registrerades som brott, men senare visade sig vara naturliga.
Man kunde tro att det där skulle gå lätt att rensa bort, men Brå kommer fram till att användningsområdena för systemen är så olika att det inte fungerar.
Men hur kan en sådana statistik var grovt missvisande i tio år innan någon reagerar?
Vad jag ser i det här, är ytterligare ett exempel på en övertro i vårt samhälle att kunskapen sitter i datorerna. Att siffror och statistik som plockats fram via något system är ”förädlade” uppgifter, med högre kvalitet och sanningshalt.
Men sådana siffror är snarare fattiga – särskilt när de har med människor att göra. En mängd information försvinner när data har bearbetats, transporterats och aggregerats: slutprodukten, den sammanfattande siffran, saknar ofta kontext och sammanhang.
De senaste åren har otaliga organisationer och branscher tagit nya datasystem i bruk. Ett väldigt starkt motiv är att systemen antas se vad som händer i verksamheten, och därefter genererar rapporter, statistik och sammanfattande data, som kan användas för att styra och följa upp. Systemets användare – de anställda – tvingas försörja systemet med en mängd detaljuppgifter.
(Det är sådant som ligger bakom att en postkassörska måste göra åtta olika moment för att sälja ett frimärke.)
Men kommer all denna statistik, alla dessa data till vettig användning? Resten av det ännu ofullbordade kapitlet tar upp hur många varför JMs ledning inte såg förluster på 385 mijloner, trots sitt avancerade affärssystem, Det handlar om Kottemanns, Davis och Remus jämförelser mellan utfallet av avancerade simuleringar mot enkla tumregler, och Donald Normans erfarenhet av beslutsunderlag i styrelserummen.
Brås pressmeddelande finns här: BRÅ har specialgranskat polisanmält dödligt våld, 18/6)
En lite längre artikel finns här: Kriminalstatistiken och det dödliga våldet.
En i viss mån relaterad artikel På Kornet är denna: Vad kostar en användbarhetsmiss?
Kategori: Webb och IT
Kommentarer
Kommentera