Likriktning eller mångfald? DN och AB i bloggosfären, 29 juni
29 juni 2005 | 16 kommentarer
”Tre ämnen som aldrig förekommer i din blogg?”
”Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?”
Frågorna som väl hela den svenska bloggosfären går omkring och förbereder lämpliga svar på, nu när Aftonbladet lyfter fram en blogg om dagen i serien ”Sommarbloggen”.
Det betyder att de väl faktiskt gör vad Ola Larsmo idag i DN förebrår ”de etablerade medierna” att de inte gör: att ”släppa fram nya röster, de där som de etablerade mediernas inskränkthet höll borta” (Samma gamla proffstyckare, DN 29 juni)
Larsmo försvarar sin kollega Cronemans kritik av ”innerstadsmedelklassmediefolkets” (31 bokstäver!) bloggande.
Även om jag i stort håller med Larsmo blir det lite konstigt – särskilt när hans budskap behandlas av ingress- och rubrikskrivare. På ettan finns puffen ”Den lilla innerstadsmedieelit som bloggar bidrar till att likrikta medierna”. Det förstod jag spontant som att (alla) de som bloggar är en medieelit som likriktar – medan Larsmos poäng är den omvända.
Och när ingressen till Larsmos artikel säger ”Den ny tekniken hade kunnat släppa fram en mångfald av nya röster” blir det än mer konstigt. Det är ju precis det den gör! Det är ju den gamla tekniken och de gamla media som inte släpper fram.
Och även om jag gillar grundteserna i Larsmos artikel, tror jag faktiskt inte på hans tes, att Expressenjournalist- och ledarskribentsbloggarna likriktar medierna. Inte nu, i alla fall.
Linda Skugge, Helle Klein eller PJ Anders Linder kan skriva hur mycket de vill; det inkräktar inte på min frihet att göra mig hörd via detta medium. Inte heller på mina läsares möjligheter att läsa vad jag skriver.
Vi bloggare utanför de stora drakarna har ännu ett övertag: vi har en google-rank som gör att vi som regel kommer långt före etablerade medier.
Linda Skugge har bloggat utförligt om sina barns ”racerbajs” – men på Google finns hon inte när man söker på begreppet. Det gör däremot bloggar som The witch – blogged on a true story (thewitch.blogger.de).
Det som verkligen skulle bidra till likriktningen på nätet – eller rättare sagt, öka den skeva koncentration till ett fåtal stora platser som nätet ger – vore om gamla media hittade sätt att öka sin googlerank, om de lade ut sina arkiv i format som gjorde att sökmaskinerna hittade dem, och andra kunde länka till dem enklare… men jag tror inte att fler mediabloggar betyder särskilt mycket där.
Vad man möjligen kan beskylla mediabloggarna (inte journalistbloggarna, för många journalister skriver utmärkta privata bloggar) för, är en insnävning av begreppet blogg. Men stor sak, det kommer att förändras och växa i alla fall, som alla begrepp.
Och ärligt talat känns det som vi i stora delar av bloggosfären inte behöver bry oss om det där käbblet melllan Croneman och kvällstidningsjournalisterna.
Men när alla sökningar på svenska på Google ger Bonniermedia på de 700 första träffarna – då kan vi prata likriktning.
Kategori: Bloggfenomenet
Kommentarer
16 kommentarer to “Likriktning eller mångfald? DN och AB i bloggosfären, 29 juni”
Kommentera
juni 29th, 2005 @ 20:44
Åh, så bra summerat! Men jag tycker att även mediebloggarna i alla fall initialt fyller en funktion så länge de länkar till andra bloggar. The more, the merrier!
Sen kan man fråga sig hur länge de stora drakarna har råd att låta sin personal sitta och blogga.
juni 29th, 2005 @ 21:19
Underbart bra summerat! Håller med. Larsmos elitist-tes spricker samma sekund som man klickar sig in på Stationsvakt. Bara som exempel.
juni 29th, 2005 @ 23:44
Bästa Emma,
nån ”elitist-tes” håller jag mig faktiskt inte med. Läser du artikeln noga hittar du följande formulering:
” Vad Johan Croneman kritiserat är en märklighet i den svenska blogosfären: att så pass många krönikörer och ledarskribenter dubbelpublicerar sig, dels i tryckt form, dels digitalt, och i det senare fallet i betänkligt utspätt skick. Norberg vill se detta som en attack på etablerade mediers likriktning, men i mina ögon ser det ut som motsatsen; just de etablerade medierna och tyckarna gör sitt bästa för att behålla tolkningsföreträdet genom att sprida ut sig allt tunnare över allt större ytor.”
Jag menar att bloggarna har en demokratisk potential, och att ”etablerde medier” gör klokt i att gå i dialog med de blogagr som rymmer nya röster och nya iakttagelser. Men ärligt talat är det mycket upprepning och ”tycker jag med” över blogosfären?
Till sist tycker jag att det är lite trist att alla de utrop som hörts kring artikeln idag inte vidrör dess kärna; att det handlar om vad som händer med *offentligheten* just nu. Den som startar en blogg bör fundera på detta, ha rtill ochmed att ansvar att göra det. Fördjupas den eller förytligas den? eller båda sakerna på en gång? Det kan vi diskutera ett tag, tycker jag.
OL
juni 30th, 2005 @ 00:50
Bäste Ola,
Visst vore en debatt om offentligheten givande. I så fall bör man föra in en diskussion om de etablerade medierna i denna debatt. De tillhör ju också offentligheten. Då ser vi nedläggning (BLM, Dagens forskning, Moderna tider, många dagstidningar); allt mer industriella och hetsiga arbetsvillkor som inte tillåter journalisterna tid för rejäl research; snuttifiering; en förmodligen på kommersiella orsaker driven medielogik som går ut på att man ska akta sig för att skriva vad som kan uppfattas som krångligt, även på många kultursidor verkar man vara rädda för det; undermålig bevakning av samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning på kultursidorna; rädsla för elitism och så vidare.
juni 30th, 2005 @ 12:41
Snabbkommentar till Gustav:
jomen så är det ju. ”konventionella medier” utvecklas på det sätt du beskriver, vilket enligt min åsikt hänger samman med de stora mediakonglomeratens allt högre avkastningskrav. Vi skall inte heller glömma bort det pyrande föraktet mot ”kultur” och ”komplikation” hos rätt många journalister. Det är comme il faut att spotta åt det hållet.
Men jag vill foga till en iakttagelse om bloggens utveckling som jag tycker är viktig. Blogosfären är lite självförälskad och ser sig själv som nyskapande. Ändå tycker jag att man ofta – med flit eller ej? – blandar samman *rapportering* (nya fakta kommer in i debatten via blogagr från olika delar av världen – se exemplet Salam Pax) med *tyckande* (min egen hippa analys av läget). Detta är en barnsjukdom, OK. Eller också är det något som är integrerat i bloggandet, och i så fall innebär det en begränsning. Jag följer ett fåtal bloggar kontnuerligt, och det är de som är minst sjävupptagna. De gör nytta.
OL
juli 2nd, 2005 @ 10:01
Vad man verkar ha glömt när man diskuterar bloggar kontra etablerade media (se till exempel Johan Norberg i Expressen 10 juni: dagstidningarna bör vara ”livrädda” för bloggarna, skriver han) är att bloggarna till stor del är beroende av tidningar och TV. Bloggarnas mediakritik, som alla verkar vänta sig så mycket av, förutsätter att det finns någon som har resurser att göra de reportage de diskuterar. Det blir en diskussion om andrahandsuppgifter.
Håkan Lindgren
Mer om detta: följ länken till The Loser, en blogg som garanterat inte gör någon nytta.
juli 2nd, 2005 @ 12:25
Personligen tycker jag att mediekritik bara är en liten del av vad bloggarna står för. Dessutom kan man nog säga att det samtidigt också finns en omvänd trend: ämnen och teman från bloggar och på nätet hamnar sedan i ”stora media”. Flödet går åt båda håll.
juli 2nd, 2005 @ 18:13
Nja, att flödet rent allmänt skulle gå i båda riktningarna är tveksamt. Det faktum att du som flitig bloggläsare snappar upp något via en blogg innan du ser det i media betyder inte att den bloggen inte fick det från en annan mediakälla.
(jag noterade häromdagen att nästan alla ”bisarra” nyheter jag läste på en amerikansk blogg dök upp i svensk press några dagar senare. när jag gick tillbaka för att kolla insåg jag att alla hans nyheter kom från vanliga nyhetsbyråer (aggregerade via yahoo, eller indirekt via andra bloggar))
juli 2nd, 2005 @ 20:06
Fredrik: jag vet inte vad du menar men ”rent allmänt”. Visst är det flödet inte så stort ännu, men det förekommer definitivt att ämnen först förekommer i bloggar och först därefter hamnar i stora medier. Alicios granskning av Faktum, mina efterforsknignar kring Fox, Rosengård och Dhimmiwatch, en hel del annat … fler fall finns, naturligtvis, i USA.
Det är sant att de flesta bloggar inte ägnar sig åt att göra det journalistiska fotarbete som innebär besök i verkligheten, research och intervjuer. Men det gör å andra sidan stora media också allt mer sällan.
Nästan alla nyheter du läser i svensk press kommer ju också från pressmeddelanden från organisationer och företag, eller från utländska nyhetsbyråer, media och tidningar (även när de inte går vägen över bloggar).
juli 2nd, 2005 @ 20:29
Fast dina exempel har väl knappast satt några större spår i media? Mediaeffekterna av ”Alicios” avslöjande begränsade sig väl i hög grad i ett ledarstick i DN (vem läser sånt?) av någon som enligt vissa bloggare sannolikt är en kompis till ”Alicio”, och av dina inlägg har jag inte sett några mediaspår överhuvudtaget.
juli 2nd, 2005 @ 20:30
(och i inget av fallen är väl det faktum att informationen först publicerades på en blogg speciellt relevant för processen; ni kunde båda ha publicerat er på andra sätt, gett underlaget till en journalist, ringt till P1, postat till något internetforum, skrivit en insändare, eller gjort något annat för att synas/höras. kom igen när någon inneboende egenskap hos bloggar gör att media får upp ögonen för någon händelse dom missat…).
juli 2nd, 2005 @ 22:36
”media får upp ögonen för någon händelse dom missat…).”
Varför media?
juli 2nd, 2005 @ 23:51
Gå bakåt en bit i tråden (till inlägget som slutar ”flödet går åt båda håll”) så ser du varför.
juli 3rd, 2005 @ 09:59
Och just det inlägget inleds med insikten att mediekritik bara utgör en marginell del av poängen med blogging, vilket var det jag ville säga!
juli 3rd, 2005 @ 12:18
Jonas: ”Det är sant att de flesta bloggar inte ägnar sig åt att göra det journalistiska fotarbete som innebär besök i verkligheten, research och intervjuer. Men det gör å andra sidan stora media också allt mer sällan.”
Det här, det vill säga den andra meningen, tycker jag är den verkliga storyn. Att det journalistiska fotarbetet håller på att försvinna är betydligt mer intressant än bloggosfärens självbelåtenhet. Jag driver själv en blogg, men det betyder inte att jag kan ersätta den fördjupande journalistik som etablerade media håller på att abdikera från.
Håkan
juli 3rd, 2005 @ 13:30
”Att det journalistiska fotarbetet håller på att försvinna är betydligt mer intressant än bloggosfärens självbelåtenhet”
Absolut. Traditionella media monterar ner sig själva snabbare än ”bloggosfären” (eller någon annan alternativ kanal) klarar av att bygga upp ett fungerande alternativ, och dom gör detta helt av egen kraft.
(framtiden innebär sannolikt en än mer ökad ”informationssegregering”, där den intresserade eliten matas med (filtrerad) information från olika källor som är direkt kopplade till olika maktcentra, medan traditionella ”mass”-media i allt högre grad satsar på annonsörsvänliga underhållningsnyheter (dvs. traditionell nyhetsrapportering och opinionsbildning i underhållningsform, blandat med händelser från underhållningsvärlden i nyhetsform)).