Lättare att läsa – svårare att förstå
1 augusti 2005 | 1 kommentar
Per på Infontology städar ur ett skåp, hittar tjugo år gamla papper med anteckningar med grön kulspetspenna, vilket omedelbart väcker konkreta och livfulla minnen från den tiden.
”Mest av allt tänker jag dock på, att de ’dokument’ som jag nu producerar (såsom detta) inte har något minne – av samma oroande densitet som de vilka den gröna kulspetsen och min dåvarande handstil förmår väcka”, skriver han.
Det där är ett förhållande jag själv brukar använda som exempel på hur digital information ofta är fattig, jämförd med objekt i den fysiska världen.
När jag hade en papperskalender hörde det till rutinerna – nej förrresten, ritualerna är ett riktigare ord – att varje julhelg sätta sig ner och föra över telefonnummer från adressregistret i den medfarna, hundörade, snart utgångna kalendern, till den nya, blanka, orörda.
”Föra över” var då inget som skedde med en knapptryckning, utan genom att för hand omsorgsfullt skriva in namn och nummer på nytt. En del namn förde jag naturligtvis över år efter år – gamla, stadiga vänner. Men det var på sitt sätt mer en glädje än ett besvär: det var ett sätt att bekräfta en lång gemensam historia, och att se fram emot fortsatt vänskap.
Men vid sidan av dessa självklara ingick i arbetet också rätt många val: vilka namn var aktuella att ta med in i det nya året? Vilka var tillfälliga kontakter, som jag visste inte skulle behövas längre?
Det var alltid påtagligt hur mycket information som fanns lagrat i själva sättet jag antecknat namnen eller numren. Lite på snedden? Snabbt och slarvigt eller prydligt präntat? Med vilken sorts penna? Längst ner på en sida, eller i topp? Allt gjorde det mycket enklare att minnas mer om kontakten ifråga – när, hur och var jag krafsat ner numret. Och därför, att välja.
I slutet av 90-talet började jag använda en Palm Pilot (som till en början bara hette Pilot, faktiskt). Den var ett utmärkt verktyg. Något behov av regelbundet ”mödosamt ompräntande” fanns förstås inte längre, inte ens när jag bytte modell – ett klick på synk-knappen och allt löste sig automatiskt.
Men efter några år märkte jag att mitt adressregister var fullt av namn som jag bara hade mycket vaga uppfattningar om vilka de var, och varför – eller ens om – jag över huvud taget hade haft kontakt med dem. Kunder? Barnens klasskompisars föräldrar? Hantverkare? Något jag skrivit av från en ”Säljes”-lapp på en lyktstolpe nånstans? Var det säkert att jag kunde jag radera dem, eller var det säkrast att ha dem kvar?
På Palmens skärm var alla namn likadana, med samma typsnitt, i prydliga jämna rader. Och det var plötsligt mycket svårare att minnas kontexten kring varje namn. Och listorna svällde och svällde och blev svårare att hitta i.
Idag har min mobiltelefon övertagit Palmens funktion. Men samma problem uppstod häromdagen när jag skulle byta modell, och förde över adressboken till den nya mobilen. Alla namn ser lika viktiga ut. Vem är ”Christian Svensson”? Varför har jag numret till honom?
Rörde det bara ens kalender vore det väl inte så farligt. Men samma fenomen kunde jag märka även när jag intervjuade tandläkare om deras nya digitala patientjournaler. Det var lättare nu att läsa vad folk skrev i journalanteckningarna, sa en – handstilar var inte längre ett problem. Men å andra sidan skriver de mycket mindre, sa hon. Det var svårare att förstå vad som menades. (Arbetsterapeuten Eva Rydling skriver också kortare journaler, berättade hon.)
Lättare att läsa – men svårare att förstå. När informationen blir fattigare, måste vi anstränga oss mer för att tolka den. Det är en förbisedd faktor bakom den kognitiva belastning, som jag tror är en mycket viktig faktor bakom den ökande stressen i arbetslivet idag.
Kommentarer
En kommentar to “Lättare att läsa – svårare att förstå”
Kommentera
augusti 22nd, 2005 @ 14:02
”Samma problem uppstod häromdagen när jag skulle byta modell, och förde över adressboken till den nya mobilen. Alla namn ser lika viktiga ut. Vem är ”Christian Svensson”? Varför har jag numret till honom?”
Detta är en perfekt tillfälle för lite zen-telefoni. Ring upp Christian Svensson och ställ frågan: Vem är du? Egentligen?
Det kan bli hemskt intressant för er båda.