Idén med intranätet
29 mars 2006 | Ingen har kommenterat än
Teknologi borde vara neutral. Men inte minst inom arbetslivet har datatekniken i hög grad kommit att kopplas ihop med en syn på arbetet som är utpräglat top-down och kontrollerande.
Jag vet till exempel inte hur många intranätprojekt jag varit med om, där grundsyftet formulerats ungefär som att ”medarbetarna är skyldiga att gå in på intranätet varje morgon för att ta del av den senaste informationen från ledningen”.
Tänk, det är aldrig ledningen som är skyldig att varje morgon gå in på intranätet för att få se vad medarbetarna – alla de där som har direktkontakt med kunderna, med patienterna, med medborgarna – vad de har lärt och erfarit och snappat upp under den senaste tiden.
När får jag se skälen för ett intranät beskrivas på följande sätt?
”Stärka samhörighetskänslan inom Spårvägsbolaget, att göra varje befattningshavare medveten om att han är, så att säga, med i båten, och att vidga förståelsen hos den ene för den andre.”
Den programförklaringen stod 1941 att läsa i premiärnumret av Spårväg & Buss – nystartad personaltidning för Stockholms Spårvägsbolag, det som idag heter SL.
Om man bortser från det lite tillkonstrade bildspråket (prata om båtar när det gäller bussar) är det alls inget dumt motto – inte heller för ett intranät. Att öka förståelsen hos den ene för den andre. Stärka samhörighetskänslan. Inte bara se det som ett sätt att ”sprida information” till passiva mottagare. Som ”en effektiv informationskanal” – ofta nog med anspråk på at få vara ”den enda kanalen”. Ledningens information, förstås – och centralbyråkratins.
Kommentarer
Kommentera