Denna gång biljetterna: SLs återkommande användbarhets-missar
9 maj 2006 | Ingen har kommenterat än
Förunderligt med Storstockholms Lokaltrafik, SL. Gång på gång lyckas de ordna lösningar som inte fungerar för resenärerna – och så tvingas man till kostsamma justeringar i efterhand.
När de blå ledbussarna infördes i slutet av 90-talet införde man knappar för att öppna bakdörrarna. Tidigar hade det räckt med att gå fram mot dörrarna, varvid fotocellen bröts, och dörrarna öppnades.
Men knaparna satt så långt tillbaka i bussen, att man inte såg dem när man gjorde som man brukade, dvs gick fram mot dörren och väntade på att bli avsläppt. Många resenärer kom inte av på sin hållplats utan fick åka med till nästa.
Klisterlappar fick sättas upp på dörrarna: ”Om du vill gå av, tryck på knappen bakom dig som lyser”. Problemet var att det som lyste inte var knappen – så försökte man trycka där kom man inte av i alla fall, och bussen körde vidare. Man flyttade senare ett knappset, så det syntes tydligare framme vid dörrarna.
Några år senare började man införa automatiska spärrar i t-banan. De hade en utformning som inbjöd till att man tog ett kliv in i spärren innan man drog kortet. Men då bröt man (för tidigt) en fotocell som gjorde att spärren låstes. Tjong! Åtskilliga resenärer fick spärrbomen rakt i magen.
Inom kort blev man tvungen att klistra extra anvisningar på varenda spärr: ”Stå bakom den här linjen när du drar ditt kort.” De maskinerna har numer bytts ut, mot en bättre designad modell.
Inga stora saker, kanske, men tydliga irritaionsmoment för resenärer. Mest för att det så onödigt. Det finns en enkel försäkring mot sådana missar: man låter användare testa apparaterna.
Och så var det förstås X2000-vagnarna, där man på premiärdagen upptäckte att de inte gick att köra om det var tillräckligt mycket folk i: golvet var vekt, så dörrarna gick inte igen, och tåget kunde inte startas…
Och nu … har man gjort det igen. De nya biljetterna gillas inte alls av stockholmarna:
”Men resenärerna blir inte särskilt glada när de ser sina biljetter. En lång remsa med sladdriga kassakvitton.
– Min biljett var stämplad och när jag skulle byta till buss såg jag att stämpeln var helt utsuddad. Inget fastnar ju på det glansiga pappret, säger Karin Lundberg.
Björn Holmberg på SLs presstjänst säger att de är medvetna om problemet och inom de närmaste dagarna ska det vara löst.
Nya SL-biljetter en flopp (Stockholm City, 7 maj 2005)
Nya brandkårsutryckningar, tydligen, bara några dagar efter lanseringen. Hur kan man inte kolla att stämpelbläcket fastnar? (vilket Kunst und Kultur upptäckte efte en dag).
Relaterat På Kornet: Klibbighet – eller hur man får en flygresenär att känna sig som en idiot och SL skyller på människorna när tekniken har bister.
Kategori: Design och användbarhet
Kommentarer
Kommentera