Kärlek är banalt. Inget fel i det.
11 maj 2006 | Ingen har kommenterat än
”Kärlek. Det vet jag i alla fall vad det är. Inte har det mycket likhet med de där väldigt sofistikerade känslorna som jag läst om i den stora litteraturen. Mer sådant som schlagersångare sjunger om. Att vara uppslukad och ständigt sinnesförvirrad. Du är hela min värld. Jobbigt är det. Och inte går det över heller.”
Lasse Berg i ”Gryning över Kalahari” (jag harskrivit om den tidigare) är inne på samma sanning – fast från motsatt håll – som Carsten Palmaer i sin minnesruna över Olle Adolphson:
”I våra liv behöver vi inte bara stor, nyskapande och originell dikt. Vi behöver också platt och banal dikt, som passar till våra platta och banala känslor. När man är övergiven eller bedragen är det inte Ekelöf man först sträcker sig efter. Inte sällan är det den usla dikten, pekoralet som mest exakt beskriver vad som rör sig i vårt inre.”
Mer och länk till originalartikeln i notisen Olle Adolphson
Uppdatering 12 maj: Mer romantik de-konstruerad i Natures specialnummer Love – the inside story” (29 april 2006). Dessvärre är artiklarna i sin helhet bara tillgängliga på nätet för prenumeranter.
Kommentarer
Kommentera