Apropå skivbolag, fildelningen och piratkopieringen
24 augusti 2006 | 2 kommentarer
Min vän David ledde i början av sjuttiotalet ett rockband som spelade med Bowie och skulle blivit förband till Rolling Stones på deras världsturné – om det inte hade skitit sig i sista sekunden.
Jag brukar tänka på David ibland när jag läser hur skivbolagen säger att de minsann tänker på artisternas bästa, när de bussar polisen på fildelare.
Davids skivor från 74-76 återutgavs på CD i början av 90-talet. Inte i någon rysk källarskrubb utan på ett amerikanskt skivbolag.
Återutgivningen gjordes utan Davids tillstånd, och utan att han ens kontaktades. Han har aldrig fått en enda penny i royalties från dessa utgåvor.
– Jag skulle säkert kunna processa, suckade han en gång, men det skulle kosta mig mera att anlita advokater än jag skulle få ut från skivorna.
Och polisen har inte precis på eget initiativ ryckt ut, raidat bolagets huvudkontor och beslagtagit servrar, för att stoppa den illegala aktiviteten och se till att David får sina pengar …
David brukar ibland berätta om skivbranschen. – Alla vi som spelade i band på 60- och 70-talen blev fullständigt lurade av bolagen. Även bland de allra mesta framgångsrika banden är det så gott som inga som i slutändan lyckades få några pengar för vad de gjorde.
Jag tycker nu inte att det okej att piratkopiera musik. Men jag tycker lika illa om skivbolagens hyckleri.
Så mycket roligare, därför, att kunna berätta att Davids skivor nu äntligen faktiskt kommer ut i en legitim återutgåva (på Angel Air records) med full ersättning till upphovsmännen och artisterna på skivan. Den kan beställas därifrån eller från amazon.com.
Det här är flamenco-rock-prog-fusion som plötsligt håller på att bli rätt het igen: spanska El Bicho, till exempel, som spelade i Stockholm i mars 2006, är stora beundrare av David och Carmen. Men Carmen var först, och låter därför (tycker jag) fortfarande märkligt fräscht.
Kategori: Musik
Kommentarer
2 kommentarer to “Apropå skivbolag, fildelningen och piratkopieringen”
Kommentera
augusti 28th, 2006 @ 06:18
Fast att ta ställning för eller emot piratkopiering (alltså om man nu definierar den som ”av skivbolagen ej godkänd kopiering”) är lika befängt som att vara för eller emot fotokopiering. Vad det handlar är om huruvida det missbrukas eller inte – samt i förlängningen vad det har för effekter på artisterna (där det visar sig att mindre artister nästan uteslutande tjänar på det).
Jag erkänner glatt att jag laddar ned mycket och också kopierar mycket till vänner och bekanta, men jag ser också till att på olika sätt stödja de artister som jag tycker förtjänar det, och om en skiva verkligen fäster, så köper jag den – helst då från artisten direkt.
Trots att min MP3-samling ligegr på runt 30 000 låtar visade det sig vid en överslagsräkning jag gjorde för inte så länge sedan att runt 80% av det jag har antingen är sånt jag äger på cd eller har ägt på vinyl (*och* cd, ofta) – eller sånt som är obskyrt, outgivet och/eller omöjligt att hitta via vanliga kanaler.
Min piratkopiering är i mina ögon nästan helt igenom etisk, med vissa mycket få undantag (jag har till exempel fortfarande inte kommit mig för att köpa Scritti Polittis senaste, trots att jag lyssnar på den en del – men det blir av tids nog).
Nu försöker jag bara komma på vem det var som tipsade mig om Carmen för nåt tag sen…
augusti 28th, 2006 @ 06:44
Nu vet jag! Det var Mellotronenchefen/Paatosbasisten Stefan Dimle som nämnde att Jethro Tulls John Glascock spelade med dem och att de var väl värda att kolla upp. Får ta och plocka upp de där Viscontiproducerade plattera nästa gång jag är i vår kungliga hufvudstad. Tack för påminnelsen.