[Döden] 1. Veta hur och veta hut
1 november 2006 | 1 kommentar
Erik har tänkt ut sin egen bloggvariant av NaNoWriMo. Och jag som hade nästan samma idé! Fast om döden – för att besvärja denna årets mörkaste, bottenlösaste månad. Så, låt oss försöka. Som en daglig pendang till Eriks poster om kärlek, kanske.
—
I danska BT läste jag i somras om syskonen som inte vet om de ärvt sin mors bröstcancergen.
– Det er ren tortur. Det er helt umuligt at leve et normalt ungdomsliv, så længe jeg ikke ved, om jeg har arvet mors kræft-gen eller ikke, säger 14-åriga Lena.
Hennes mor, 34-årige Aimé, tillägger:
– Det er totalt urimeligt for teenagebørn, at de skal vente i årevis, før de kan få at vide, om de kan få kræft i en ung alder.
Gentestet görs inte förrän man fyllt 18 år.
I tidningsartikeln – som är längre än det utdrag som finns på webben – klagar 14-åriga Lena sin skräck utförligare. Jag har just skaffat en pojkvän, säger hon. Hur ska jag nu veta om vi ska skaffa barn tidigt eller kan vänta? Är det farligt för mig att dricka alkohol? Jag blir sjuk av att inte veta.
Det framgår också av artikeln att att modern faktiskt inte fått cancer, utan bara konstaterats bära genen.
Kära Lena, vill man säga. Ingen av oss vet. Du, jag, vi alla kan falla ner döda i morgon dag. En lastbil, ett virus, en glappande strömsladd – vad som helst. Vi vet aldrig hur eller när det slutar, och vad vi borde eller inte borde ha gjort dessförinnan.
Att inte veta – är själva livet.
Det enda man önskar en snabb död är väl sensationslysten kvällspress – som ju länge levt på att injaga skräck i oss. Vet hut.
Andra bloggar om: döden, NaNoWriMo, cancer
Kategori: Döden
Kommentarer
En kommentar to “[Döden] 1. Veta hur och veta hut”
Kommentera
november 2nd, 2006 @ 01:43
Det är ju helt sagolikt bra det här, med kärlek där och döden här. Jag får fara som en skottspole mellan er varje dag.