Juridiken, överhetens språk
14 januari 2007 | 4 kommentarer
Maciej Zaremba tror att det är Göran Lambertz klara språk som retar hans kollegor mest:
”Så brukar inte en svensk ämbetsman uttrycka sig. En sådan talar nästan aldrig med medborgarna, han talar till dem. Men denne JK, liksom hans utredare Hans-Gunnar Axberger, tycks ha övergett överhetsspråket. De är dialogiska, de argumenterar, de nöjer sig inte med att rabbla paragrafer utan dryftar deras syfte och värdegrund. De blottar sina resonemang, vilket inbjuder till felfinneri och mothugg. I stället för ’Jag är professor, och hör sen!'”
Maciej Zaremba: Jurister på gränsen till nervsammanbrott (DN 13 jan 2007)
Zaremba skriver inte ut det, men en av Lambertz mest högljudda kritiker är Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt vid Stockholms universitet.
Just Leijonhufvud publicerade i december, samma dag som hon i ett debattinlägg angrep Lambertz, också en krönika i SvD som mycket tydligt gav uttryck för en traditionellt elitistisk, konservativ och juridisk språksyn. (
Lindströms tes håller inte inom juridiken, SvD 20 dec)
Folk pratar slappt nu för tiden, bara det juridiska språket är korrekt och exakt, framhåller hon, och avslutar stilenligt sin artikel med att juridiken måste använda ”klara verba” (min kursivering).
Lustigt nog är även hennes huvudexempel om begreppet ”skylla på” mycket märkligt och långt från så entydigt som hon gör gällande att det juridiska språket är.
Kategori: Språk
Kommentarer
4 kommentarer to “Juridiken, överhetens språk”
Kommentera
januari 15th, 2007 @ 17:50
Jag läste den artikel av L. som du länkade till. Den var kul. Bäst var det här: ”Att någon är oskyldig är inte ett juridiskt förhållande utan ett verkligt sådant. Om detta vet man dessvärre sällan något alldeles säkert ens när ett mål gått igenom flera domstolsinstanser och kanske till och med blivit föremål för resning, ny rättegång och frikännande.” Tråkigt nog är jag just nu långt borta från mina böcker så jag kan inte kolla men jag är säker på att formuleringen ligger ytterst nära en passus ur Kafkas ”Processen.” Ja, ingen är väl oskyldig när det kommer till kritan. En ny rättegång är alltid möjlig.
Om du ursäktar en kommentar litet ”Vid sidan om”. Jag har aldrig riktigt förstått svenska folkets glorifiering av komikern Lindström, än mindre delat densamma. I kommentarerna till Leijonhufvuds artikel skriver någon: ”Lindström har bara modulerat om teser som Wittgenstein gjorde för länge sedan. Båda har rätt.” Lindström och Wittgenstein, vilket radarpar!
januari 16th, 2007 @ 08:48
Jag tror kommentarerna i SvD är ganska rättvisande: ”svenska folket” är rätt kluvet till Lindström.
januari 16th, 2007 @ 18:45
Tja, får Lindström generalisera så får väl jag 😉
februari 3rd, 2007 @ 04:59
JK är min nya idol! JK for president!