Hjärnan spår, men kroppen rår
22 april 2012 | 1 kommentar
Som många andra fastnade jag nyligen för appen Rumble. Ett snabbt, smart spel (som icke-digitalt sällskapsspel hette det ursprungligen Boggle). Det gick ganska bra att spela.
Så en kväll i förra vecken sprang jag alldeles i onödan efter en spårvagn, föll – och slet sönder högra knät. Fick tillbringa ett antal timmar på akuten och kom så småningom hem på kryckor.
Knät var svulllet och ömt, och jag kunde inte stödja på benet, men i övrigt tyckte jag att jag var ganska okej. Smärtan var inte farlig; jag behövde inte någon stark smärtlindrande medicin. Mest ta det lugnt bara. Så bra att kunna förströ sig med Rumble då, tänkte jag.
Men trots att jag alltså varken slagit i huvudet eller tagit smärtstillande medel, gick det radikalt mycket sämre. En vecka efter fallet når jag fortfarande bara nätt och jämnt upp till hälften av det antal poäng jag med lätthet fick ihop innan fallet.
Vi tror gärna att tänkandet och medvetandet är oberoende av kroppen. Icke sa nicke.
Min hjärna har fått avdela en hel del kraft för kontroll av kroppsläge, nu när den inte kan lita på att benet hållet mig uppe. Den har fått jobba med nya nervbanor som tar emot signaler från ett ställe som tidigare inte gjort något väsen av sig. Resurser har fördelats om för skadekontroll, läkning och övervakning …
En nyttig påminnelse om att vi är hela människor.
Bilder från Andrew Mason och postbear från flickr under cc-licens.
Kommentarer
En kommentar to “Hjärnan spår, men kroppen rår”
Kommentera
maj 6th, 2012 @ 12:13
Ja, ”en sund själ i en sund kropp” eller vad är det man brukar säga? Visst hänger allt ihop. Men det finns tillfällen då hjärnan jobbar på oberoende av kroppen; Drömmar, näradödenupplevelser… Men det värsta och vanligaste, är väl trots allt när kroppen agerar utan att hjärnan är med !