Minnas mammas mat
26 februari 2013 | Ingen har kommenterat än
G bjuder på middag och berättar om recepten hon har efter sin mamma.
Mamma skev inte ner något i en receptsamling. Hon ville inte ens prata om vad och hur hon gjorde, om mått och mängder: hur mycket grädde, hur mycket socker. Men när G nu ska lägga in sill på mammas vis eller laga mammas grytor, kan hon i sitt minne ”spela upp filmen” av hur det såg ut när mamma stod vid kastrullerna. Då ”ser” hon hur länge mamma hällde ur gräddpaketet, sockerströaren eller flaskan med ättika.
Minnet är formbart, och det finns naturligtvis inget sätt att kontrollera att det verkligen blir exakt på samma sätt. Men det är säkerligen inte bara en tidslängd som G minns, utan även till exempel om det var en kraftig stråle grädde eller ett försiktigt droppande. Kanske till och med vilket ljud strålen skapade, ett rejält plaskande eller ett försiktigt plupp?
Och så finns ju kontrollfunktionen smaken!
Jag tycker det är fascinerande, för det visar i hur många olika former information finns runt omkring oss i den fysiska världen, och i hur många former den kan lagras i våra hjärnor.
Om det har jag skrivit en del tidigare på Blind Höna: information lagrad i minnet av en rygglinje eller i ett grönsaksstånd i Bagdad eller i en smutsig karta.
Har också skrivit lite om ett annorlunda sätt att ställa upp recept.
Kommentarer
Kommentera