V M Strakas ”Ship of Theseus”
4 januari 2018 | 3 kommentarer
Ship of Theseus är författaren V M Strakas nittonde och sista (kända) bok. Straka var ett litterärt mysterium (som B Traven, Bo Balderson i Sverige, eller i modern tid, Elena Ferrante). Namnet är förmodligen en pseudonym; han visade sig aldrig för någon, intervjuades aldrig, korresponderade bara med förlag, journalister och andra via brev utan avsändaradress, postade från åtskilliga länder runt om i världen.
Men till hans rykte (eller ryktbarhet?) ligger också anklagelserna att han skulle varit skyldig till eller inblandad i ett flertal mord, kidnappningar och attentat: bomben på Wall street 1920, skotten mot Franz Ferdinand i Sarajevo 1914, arbetaroroligheter och strejker i USA, Frankrike, Grekland, Venezuela, Norge …
Ingen vet om det finns någon sanning i det, eller om det är påhittat – och om det i så fall var förtal eller avsett som PR. Flertalet av hans böcker (publicerade mellan 1911 och den sista 1949, troligen postumt) är dock radikala uppgörelser med orättvisor, förtryck, krigsprofitörer och kolonialister under 1900-talets första hälft.
Men Ship of Theseus (förkortat SOT) något annorlunda. Huvudpersonen är en man som tappat minnet och som kastas ut i en seglats på ett fartyg som är mer metafysiskt än verkligt. Boken verkar full av referenser till de arton tidigare böckerna. Dessutom innehåller den förmodligen ledtrådar om ”Strakas” rätta identitet, bland de dussin vanligaste utpekade kandidaterna; bland andra den tyske anarkisten Reinhold Feuerbach, den tjeckiske poeten Kajetán Hruby eller rent av den franska arkeologen Amarante Durand, plus några uppenbara villospår – som en reinkarnerad spansk 1600-talspirat!?!
Och ovanpå detta finns nästa (!) märklighet: bokens förord och fotnötter från Strakas engelske översättare, den lika hemlighetsfulle F X Caldeira – om vilken inte heller nästan något är känt. Fotnötterna är ibland bisarra, innehåller flera uppenbara lögner. Varför? Gåtorna hopas på varandra, och verkar ha någon sorts sammanflätad mening.
De som känner mig vet att jag älskar meta-böcker: böcker som har andra (fiktiva) böcker inuti sig. Margaret Atwoods Den blinde mördaren är ett fint exempel: Insprängd i romanens berättelse om och av den åldrade Iris, finns kapitel från hennes (uppdiktade) syster Lauras (uppdiktade) roman. Det blir en lek som med ryska dockor: den ena efter den andra, inuti varandra.
Och SOT verkar utan tvekan vara en sådan bok.
* * *
Men det som gör det ännu intressantare, är att allt som står ovan om ”Straka” är påhittat.
Ship of Theseus är en in i minsta detalj välproducerad falsk bok – med gulnade sidor, typografi typisk för 1940-talet och fejkat förlagsnamn på titelsidan. Den är ”berättelsen inuti berättelsen”. Den yttre berättelsens utspelas helt och hållet i bokens marginaler. Två personer – Eric och Jennifer – skriver omväxlande (för hand), kors och tvärs på sidorna. De diskuterar bokens språk, tema, intrig, och försöker förstå vad Straka syftar på. Efterhand kommer deras dialog också att handla allt mer om deras egna liv – eftersom de aldrig möts. De skickar boken mellan sig, genom att lämna den i ett gömställe på biblioteket.
Eric är litteraturforskaren, som forskar om Straka. Jen jobbar på biblioteket och hjälper Eric med research. De refererar ofta till Strakas övriga 18 böcker – som vi ju inte kan läsa! Ibland skriver de inte bara, utan lägger in brev, urklipp, fotokopior, kartor i boken. Men varför motarbetas Erics forskning av akademiska rivaler? Och står det ännu mer på spel, när de börjar upptäcka vad boken verkar dölja?
De verkliga upphovsmännen till fiktionerna om Straka, Caldeira, Eric och Jennifer är J J Abrams (filmregissör som gillar mysterier), som stått för idén, och författaren Doug Dorst. (Abrams låg bakom tv-serien Lost, där gåtorna till slut blev ett rent självändamål. Och självmål.)
Den roman man faktiskt köper heter S. Den består rent fysiskt av en kassett, ur vilken man kan lyfta boken Ship of Theseus, med den handskrivna korrespondensen i olika färger och handstilar på sidorna. Inbladat i boken ligger också vykort, reproducerade klipp och fotokopior av artiklar från lika påhittade tidningar, med mera. Boken har till och med fejkade lånestämplar, och en stämplad uppmaning att inte avlägsna denna bok från biblioteket.
Så vad vi får är en berättelse i minst fem lager:
- storyn om den mystiske författaren
- romanen SOT, som är en spännande historia i sig
- romanens möjligen inre, dolda, och till författaren kopplade betydelse
- meningen med förordet och fotnötterna, och slutligen
- Erics och Jennifers relation och hur den utvecklas.
Kanske kan man också säga att relationerna mellan lagren utgör ytterligare en egen del. Dessutom finns det mer (fiktivt) material på nätet, som också är en del av meta-historien.
”Theseus skepp” är för övrigt ursprungligen en filosofisk paradox, formulerad av Plutarkos: Om man efterhand bytt ut varenda planka i Theseus skepp, är det då fortfarande samma skepp?
SOT/S är utan tvekan en av de mer ambitiösa läsprojekten jag gjort. I praktiken har jag måst läsa boken fem gånger – en för själva romanen, och sedan för att följa Eric och Jennifers dialog i fyra olika kronologiska skeden. Man kan grovt identifiera när anteckningen gjorde genom färgen på pennorna … men detaljerna får man försöka räkna ut själv.
Och alla hemligheter i boken är ännu inte avslöjade. Om man vill ha lite mer ledning, finns en spoiler-fri introduktion på bloggen Whoisstraka?
Vill man hellre fördjupa sig i verkligheten, kan man ta sig an B Traven. Det är ganska tydligt att ”Straka” till stora delar bygger på Traven som figur.
Kommentarer
3 kommentarer to “V M Strakas ”Ship of Theseus””
Kommentera
januari 5th, 2018 @ 00:04
Tänk att den kassetten står oöppnad i min bokhylla. Jag köpte den direkt den kom ut och sen kom livet emellan, som med ett antal andra böcker som tålmodigt bidar sin tid. Kanske dags att ta itu med den snart…
januari 5th, 2018 @ 07:24
Ge den en chans, Jorun! 🙂
Men det är bäst att se till att ha tid till att läsa den någorlunda sammanhängande. Gör man för långa uppehåll i läsningen är jag rädd att man tappar bort sig framför allt med de många olika personer och händelser som refereras i marginalerna …
januari 5th, 2018 @ 07:34
Spännande bok verkat det vara och det är alltid roligt med bibliofilutgåvor.