Stop and smell the lilacs
5 juni 2018 | 1 kommentar
I Stockholmstrakten har syrenerna har nästan vissnat. Igen.
Jag skrev om vissnade syrener alldeles när jag börjat blogga – år 2002, för 16 år sedan. Egendomligt länge sedan.
Jag har funderat varför just syrener skapar en sån känsla av tidens gång, av döden. Jag tror att det beror på att de verkligen bara finns en kort tid på året.
Maskrosor kan växa hela sommaren. Rosor kommer i omgångar och man kan få dem i blomsteraffären året runt. Du kan inte gå in i en blomsterhandel (vad jag vet) och köpa syrener i december eller mars, hur mycket du än längtar efter dem.
Äppelträd blommar kort men blommarna transformeras till äpplen som växer och ger glädje hela sommaren och långt in på hösten. Men syrenerna kommer, blommar över och blir sen sittande tydligt bruna och förbrända på busken. Det skiljer dem från körsbärsblommorna, som snabbt faller som en snö och sen är borta. Den förbrända syrenen sitter kvar som ett synligt bevis på tidens förfall och en påminnelse om döden.
Hur många gånger till ska jag få se syrenerna blomma? Vem vet. Nu stannar jag alltid vid varenda syrenbuske och kör ner näsan i blomsterklasarna.
Kategori: Döden
Kommentarer
En kommentar to “Stop and smell the lilacs”
Kommentera
juni 23rd, 2018 @ 12:39
Tänker också ibland på hur länge det är sedan man började blogga och på bloggmediets uthållighet och vägran att försvinna. Bloggar är kanske de sociala mediernas motsvarighet till vinylskivorna …