Mönster och sammanhang
20 maj 2005 | Ingen har kommenterat än
En av kommentatorerna till posten om Expressens och Aftonbladets medicinpanik-löpsedlar antar att jag ”samlar på andra löp, och att det kommer en uppföljning”.
Men det gör jag inte – och blir det en uppföljning vet jag ännu inte vilken form den tar.
Jag samlar på – det vill säga försöker minnas – sådant som intresserar mig. De här löpsedlarna intresserade mig från början. Men ännu mer när jag började se sammanhanget – mönstret – hur lika de var. Till exempel hur nästan alla hade en liten porträttbild av en kvinna – typ ”Ethel, 37” – på nästan exakt samma ställe. Hur samma ord återkom: vanlig, dold, kan vara…
Jag råkar anse att en av de saker som bloggare kan vara bra på, i denna splittrade tid, är att skapa sammanhang. Löpsedlar är sådana typiskt förgängliga företeelser som är borta imorgon. Vad stod det egentligen på dem?
Jag håller med de som menar att vår förmåga att hitta mönster är något väldigt grundläggande för allt tänkande. Spridda data blir kunskap bara när de sätts in i ett sammanhang, när vi kan urskilja ett mönster. Utan det har vi kaos. Brus. Som mediebrus.
Löpsedlarna har uppenbarligen en egen teckenlära: ett antal byggstenar, signaler och kodord som används för att få oss att tänka på ett visst sätt. Med sammanhang kan vi dechiffrera dem.
De nya digitalkamerorna har blivit ett intressant verktyg för detta sätt att samla kunskap. Mer om dem i nästa post.
Kategori: Kunskap, kognition, kommunikation
Kommentarer
Kommentera