Det skrivna ordets död
12 juni 2005 | 5 kommentarer
Det talade ordet kommer att ersätta det skrivna, tror William Crossman, futurolog och engelsklärare:
”a futurist and an English instructor at Vista Community College in Berkeley, [William Crossman] believes that reading and writing are doomed.
The respected scholar gives the written word until 2050 to become a curiosity of the past. (…)We will have an oral-aural culture, just as we did before some early civilization first drew lines in the sand with a twig.”
The Willits News: Futurist and English instructor William Crossman predicts that by 2050, talking computers will have ended the need the literacy, 8 juni 2005
Hur? Jo,
”[T]alking computers, which we already have in a primitive form, will be storing and retrieving information for us rather than paper and text. We’ll be talking to them and getting our information by asking questions rather than by checking our files or libraries.
Crossman, unlike others, does not wring his hands over this. He sees it as a positive.”
Talade gränssnitt kommer säkert att bli bättre och vanligare. Men de har också sina begränsningar. Grossman tror dock att detta är en global rättvisefråga:
”The future of speech recognition computing is bringing the illiterate 80 percent of the world’s population onto an equal footing with the rest of us. With speech recognition software, he argues, the Third World doesn’t have to learn to read and write in order to gain economic independence and stability. They can just talk to their computers and retrieve information along with everyone else who’s doing the same.”
They can just talk to their computers…” Grossman tror att vi kommer att få omedelbar automatisk översättning mellan jordens alla språk.
Det är inget dåligt mål (och om det skulle bli allvar kommer lingvist att vara ett säkert framtidsyrke de närmaste 50 åren). Men frågan är förstås vem som som kommer att bekosta det arbetat för austronesiska språk som motu eller pidginspråket tok pisin; de trettio olika berberspråken (som till exempel riff, kabyle, shluh och tamashek), de sextio olika tai-språken (som shan, tho, buyi, dong och nung), eller de 45 olika lolo-språken i Myanmar, Vietnam, Thailand och Kina, eller de femtio olika naga, kuki och chin-språken i Myanmar och Indien … vi i den rika världen? Bara för att ge dem ”lika inflytande”?
Jag skulle nog rekommendera en kabyle-talande berb, som vill påverka världen, att lära sig engelska i alla fall.
Jag kan inte låta bli att tycka att synen på makt och inflytande är otoligt förenklad. Hur mycket ”information” ska en berb ”retrieve” för att hamnna på ”equal footing” med ”the rest of us”? Nog för att ha det talade ordet har sina fördelar, men det krävs mer än inhämtad information för att uppnå ”economic independence and stability”.
När jag läser sådant tänker jag alltid på vad Clifford Stoll skriver i ”High-tech heretic”:
”Information isn’t power. Who’s got the most information in your neighborhood? Librarians, and they’re famous for having no power at all. Who has the most power in your community? Politicians, of course. And they’re notorious for being ill informed.”
Grossmans egen sajt: www.compspeak2050.org
Kategori: Språk
Kommentarer
5 kommentarer to “Det skrivna ordets död”
Kommentera
juni 12th, 2005 @ 22:53
Jag blir lite förundrad över hur vi ska behålla greppet om de frikopplade representationerna, eller vad man ska kalla det, typ att fortsätta att ha en logik utan att ha ett teckensystem att hänga upp det på. En av vitsarna med ett skriftspråk är ju att man har en permanent representation som man kan hänvisa till – det är svårt med talspråk. Visst, man kan ju spola fram och tillbaka i tiden och kommentera olika talade utsagor, men det är svårt att komma ifrån tidsberoendet med talspråk – att talet är utsträckt över tiden. Spännande att tänka sig olika bläddringsmekanismer i en ljudström, där man inte får hänga upp dem på någon symbolisk representation.
juni 13th, 2005 @ 07:12
Håller med Simon.
Dessutom: ett talat gränssnitt är för långsamt! Det är mycket få texter jag läser från början till slut – både i i tryckt text och på webben måste man skumma! Hur gör man det i ett talat gränssnitt? Snabbspolar?
Möjligen kommer talade kommandon bli vanligare inom vissa applikationer, annars är jag ganska skeptisk till herr Crossmans slutsatser.
juni 13th, 2005 @ 09:30
Det finns inget som hindrar att ett talat gränssnitt också använder en yta för att bjuda på snabb navigation. Och att följa ögats rörelse och läsa upp det som står där hon fäster blicken, kanske också att läsa upp bara ”mellanrubrikerna” (eller styckestarterna eller den framanalyserade väsentliga idén i stycket) när hon sveper med ögat över den.
Frågan är vad som skall representera texten på den ytan. Kanske blir det bilder, utvalda utifrån datorns förståelse av texten. Kanske blir det – skrift! Men då i en ny roll, som platsrepresentant i ett flöde, inte primärt som något man skall läsa.
Säkert kommer också sökmekanismer där man säger sin sökning istället för att skriva in den i en liten ruta.
Och förmodligen kommer vi – precis som de blinda som idag använder skärmläsare – att lära oss att förstå text uppläst i ett rasande snabbt tempo.
juni 13th, 2005 @ 11:03
Crossmans rättviseperspektiv förefaller mig en aning bisarrt, för att inte säga nordlandsegocentriskt – tror han att analfabeter kommer att ha tillgång till en (egen) dator innan dom lär sig skriva? Idag har de flesta människor i världen inte ens tillgång till telefon.
juni 26th, 2005 @ 03:13
Den som tror att automatisk översättning någonsin kommer att vara annat än en nödlösning är den sortens typ som tror att musik och konst också kommer att utövas av datorer i framtiden.
Han är ute och cyklar på samma felspår som de som förutspådde ”det papperslösa kontoret”. Lika rätt kommer siandet om ett sjunkande bruk av skriftspråket visa sig vara: dvs. precis motsatt mot det egentliga förhållandet.