Hur Hollywood stal Tarkovskij
11 maj 2002 | Ingen har kommenterat än
Ikväll visar kanal 5 ”Sphere” – en thriller från 1998 med Dustin Hoffman, som inte gjorde så mycket väsen av sig. Manusförfattaren Michael Chricton tjänade måhända inte så mycket pengar på den som på t.ex. ”Jurassic Park”. I så fall finns väl en aning rättvisa i världen, eftersom han knyckt historien rakt av från de ryska sf–författarna Arkadij och Boris Strugatskij, utan att ange det någonstans.
Extra intressant blir det eftersom Strugatskijs historia redan tidigare använts som filmmanus – till Andrej Tarkovskijs mästerverk ”Stalker” från 1979!
I bröderna Strugatskijs roman ”Picknick vid vägkanten” (och Tarkovskijs film) tycks en främmande farkost ha landat på jorden. Området runt landningsplatsen spärras av. Ett litet team försöker ta sig in i zonen, men där väntar onämnbara fasor – naturlagarna verkar ha satts ur spel. Men längst in i området finns något underbart: ett gyllene klot med förmågan att förverkliga människors tankar och önskningar. Men sent omsider inser teamet att det knappast är någon välsignelse: vill vi verkligen ha våra innersta önskningar uppfyllda? Är människan verkligen mogen för det?
I ”Sphere” tycks en främmande farkost ha landat på jorden. Området runt landningsplatsen spärras av. Ett litet team försöker ta sig in i zonen, men där väntar onämnbara fasor – naturlagarna verkar ha satts ur spel. Men längst in i området finns något underbart: ett gyllene klot med förmågan att förverkliga människors tankar och önskningar. Men sent omsider inser teamet att det knappast är någon välsignelse: vill vi verkligen ha våra innersta önskningar uppfyllda? Är människan verkligen mogen för det?
En del i den här historien är förvisso allmängods – i grunden är det väl sagan om Promethevs och elden. Och Chrichton har ändrat miljö och inramning: zonen är på havsbottnen, inte på land, och det främmande rymdskeppet visar sig vara från framtiden snarare än från yttre rymden. Men strukturen och alltför många detaljer (gyllene klot!) är så lika att det knappast är någon slump.
Man kan se Sphere som en fascinerande inblick i Hollywoods hjärnor. Tarkovskijs film – men även romanen – är långsam, filosofisk, lågmäld, lämnar mycket outsagt och tvingar tittaren att tänka. Fasorna i zonen är bara antydda och orsakerna bara antydda.
Hollywoods version är stöpt i thrillerns form – upptrissad, explicit, och budskapet stavas med så stora bokstäver att absolut ingen ska missa det.
Ändå tycker jag nog att Boris (Arkadij dog 1991) borde få en hacka av intäkterna.
”Picknick vid vägkanten” gavs ut på svenska på Delta förlags 1978. Manuset till ”Stalker” kom ut på Sam J Lundwalls Fakta & Fantasi 1987.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera