3 G söker en användare
15 oktober 2002 | 2 kommentarer
DN skriver 12 oktober om 3G-telefonins möjligheter för döva. Några nya mobiler kan spela in och skicka rörliga bilder, som ett så kallat MMS. Döva skulle därför kunna skicka meddelanden till varandra på teckenspråk, och bli 3G-pionjärer, tror en ”doktor i mobilt Internet”.
Det låter ju rimligt först – tills man funderar på hur det faktiskt ska gå till. Döva tecknar normalt med båda händerna. Vem ska då hålla i telefonen/kameran? Man kan alltså knappast skicka ett tecknat MMS själv, utan måste be någon annan hålla i mobilen och filma medan man tecknar.
Vill man att en tredje part ska veta vad man vill säga till den man ringer? Finns det ens alltid en tredje part till hands?
Betänk dessutom att man säkerligen vill titta igenom den inspelning som gjorts innan man sänder den. Kom allting med? Blev det tydligt? Det kanske måste göras om? Skillnaden mot SMS, som man granskar och korrigerar samtidigt som man skriver, är väsentlig.
Bilden behöver dessutom visa mer åtminstone övre delen av överkroppen. Kommer då den som tittar att kunna urskilja de finare detaljerna i tecknen på mobilens lilla skärm?
Man kan också fundera över hur mycket batterikraft det kan ta att spela in och att titta. Hur många tecknade MMS kan man skicka innan strömmen tryter?
De döva som DN intervjuat skickar upp till 30 SMS per dag. Hur många tecknade skulle de ens ha råd med? MMS tar mer bandbredd och kommer att vara dyrare än SMS. De döva sparar redan idag på SMS-slantarna genom att låta avsiktligt missade samtal (som ju blir gratis) bilda en kod: Ett missat samtal betyder ja, två nej.
Bubbelvarning: Men visst vill man ha en mobil med kamera så småningom, och visst kommer man att skicka bilder. Vad som oroar mig är att 3G uppvisar denna naiva framtidsoptimism som vi känner igen ända sen femtiotalet, när det försäkrades att vi alla inom kort skulle ha flygbilar, äta matpiller och bo i hus som när som helst kunde flyttas runt med helikopter. Utan tvekan fiffiga uppfinningar, i princip dessutom möjliga – om man bortsåg från en del praktiska frågor. Och dessutom svåra att förklara den verkliga nyttan med.
Det skulle kanske inte heller vara så farligt, om det inte kändes som man hängt upp hela Sveriges framtid inklusive min framtida pension på att vi ska skicka digitala vykort till varandra.
Det är också tydligt att bilden av 3G är starkt förskönad i reklamen. Det har stora likheter med hur man för några år sedan försökte sälja det förra mobila undret, wap-telefonerna. I annonserna då klippte reklambyråerna in knivskarp text och diagram med en upplösning långt över den som mobilernas små teckenfönster kunde visa. Samma sak idag: i reklamen har kameratelefonerna en bildkvalitet som vida överstiger den reella.
Dessutom bibringas vi uppfattningen om att 3G ska ge oss chans att se långfilmer på mobilen, eller ”riktig” bildelefoni – som när DN refererar en av de intervjuade döva:
”Emil är mycket mer positiv till 3G-telefoner. Han vill absolut ha en sådan och tror att det kommer att bli lättare att kommunicera för döva, då man kan samtala visuellt.”
Men ”visuella samtal” – tvåvägs bildtelefoni i realtid – är det knappast fråga om ens i 3G-nätet; det handlar om att skicka inspelade snuttar på idag max 20 sekunder.
Olycksbådande är också att båda DNs intervjuade föredrar Nokias bildtelefon framför Sony Ericssons. Tommy rapporterade nyligen på webblogg.net att Nokia sopar golvet med Sony-Ericssons nyaste mobiltelefoner. Undermålig användbarhet och förvirrande menyer hos Sony-Ericsson-mobilen gjorde att ingen i testgruppen ville ha den, trots att de först tyckte den var snyggast.
Kategori: Design och användbarhet, Ekonomi, media och samhälle, Kunskap, kognition, kommunikation, Prylar och teknologi, Språk, Webb och IT
Kommentarer
2 kommentarer to “3 G söker en användare”
Kommentera
maj 14th, 2004 @ 23:55
Jag använder en nec616, den viker du ju och ställer upp på bordet eller där du vill ha den och så KAN man faktistk teckna med en hand 😉
maj 15th, 2004 @ 12:56
Tack! Det var roligt att veta. Det är förstås så, att mänsklig uppfinningsrikedom och fantasi kan lösa rätt många problem. Det är lätt att glömma bort ibland.