Ekot från Tonkin och I.F. Stone
16 juni 2003 | Ingen har kommenterat än
Vad bloggaren billmon på Whiskey bar beskriver (se föregående notis) är, tror jag, en rätt bra beskrivning av konsekvenserna av att journalistik i dagspress och teve är en allt mer standardiserad produkt, som framställs mer och mer industriellt, under allt starkare prispress. Den typ av journalistiskt hantverk som billmon gjort passar knappast i den produktionsmodellen.
Å andra sidan fick den kanske inte plats tidigare heller – men av andra skäl, till exempel starkare ideologisk styrning, och mindre självständighet. Billmons arbete påminner därför rätt mycket om en tidigare legend inom amerikansk journalistik: Isador F Stone (1907-1989).
Klockan var halv tolv på kvällen den 4 augusti 1964 när de amerikanska teve-programmen bröts. I ett kort tal hävdade president Lyndon Johnson att nordvietnamesiska fartyg angripit USA i Tonkinbukten, och att USA slog tillbaka med bombräder mot norra Vietnam.
Händelserna förvrängdes med avsikt av president Johnson när de lades fram för kongressen, som röstade fram en resolution enligt vilken presidenten hade rätt att vidta ”all necessary measures to repel armed attack against the forces of the United States and to prevent further aggression”. Det blev startskottet för USAs förödande och katastrofala krig mot Vietnam, med till slut en miljon dödade vietnameser och 58.000 amerikaner.
Den ende som ifrågsatte den officiella versionen av Tonkinbukts-intermezzot var journalisten Isador Feinstein Stone. Helt på egen hand kunde han småningom avslöja den dåvarande amerikanska administrationens lögner.
Stone gjorde gjorde i stort på samma sätt som billmon; samlade alla officiella versioner och data som fanns, och kunde visa att de var oförenliga, och att den officiella versionen var falsk. Ett viktigt skäl var att han hade sin egen tidning, I.F.Stone weekly, mellan 1953 och 1973 (hade han levt idag hade han haft en blog istället). Men vad han skrev i tidningen känns märkligt välbekant fortfarande:
”Now, government lies, but it doesn’t like to lie literally. Because a literal, flat and obvious lie tends to be caught up. So, what they do is, they become the masters of the disingenuous statement, of phrasing something in such a way that the honest, normal and unwary reader gets one impression – that he is supposed to get. And then, three months later, when he discovers it’s not true and he goes back to complain, they say, ’That isn’t what we said. Look at it carefully.’ You look at it carefully, and sure enough, it was really double-talk, it didn’t say exactly what you thought.”
(från Jerry Bruck Jr: I.F. Stone’s Weekly)
Mer korthugget sade Stone också: ”All governments are liars. Nothing they say should be believed.” Det hade jag som startup-skärm på datorn under flera år.
30-Year Anniversary: Tonkin Gulf Lie Launched Vietnam War
Flera av IF Stones artiklar för New York Review of books finns på deras webbplats.
Kommentarer
Kommentera