Om varför DNs ledarredaktion förvandlats till en sekt
27 november 2003 | Ingen har kommenterat än
Kommer ni ihåg situationen i FNs säkerhetsråd före Irakkriget? När Frankrike motsatte sig den resolution som USA försökte lägga fram.
DNs huvudledare tog upp det i maj i år. Då kommenterade jag det så här:
”Är den destruktiva splittringen från tiden omedelbart före Irakkriget historia?”, frågar DN i ledaren ”Sista chansen för FN” den 23 maj. ”Kommer säkerhetsrådet att kunna återta en ledande roll på den internationella scenen?”
Vad som hände var alltså att Frankrike meddelade att de skulle rösta mot en eventuell ny Irakresolution från USA och Storbritannien i FNs säkerhetsråd. Detta innebar, enligt DN, ett ”problem” och en ”destruktiv splittring”.
Sedan FNs grundande har Frankrike använt sitt veto 18 gånger.
Storbritannien har gjort det 32 gånger. USA har lagt in sitt veto 76 gånger. (—)Inget av detta har dock enligt DN (uppenbarligen) inneburit ”destruktiv splittring”.
”Det måste finnas en samlad uppfattning om hur säkerhetsrådet ska återta sin roll,” avslutar DN ledaren.
Sin roll som dörrmatta för USA, med andra ord.
(Vems veto värst?, 28 maj)
Sedan dess har USA lagt in sitt veto ytterligare två gånger, vilket ökat deras försprång till 78 veton. Den 16 september stoppade USAs veto en resolution som skulle ålägga Israel att upphöra med hoten att utvisa Yassir Arafat. Den 14 oktober stoppade USA med sitt veto en resolution mot den mur Israel bygger på västbanken.
Har DNs huvudledare kommenterat USAs fortsatta veton? Ja; i ledaren ”Från Bagdad till Jerusalem” (18 sep) är DN, föga överraskande, fulla av välvilliga ursäkter för USA. Ett veto från USA är väl inget att orda om, säger ledaren.
”Få kan ha blivit överraskade när USA använde sitt veto för att stoppa en Israelkritisk resolution i säkerhetsrådet. Vad som är viktigast för FN är emellertid att lyckas i Irak.
USA valde att lägga in sitt veto i säkerhetsrådet för att stoppa den av Syrien och Sudan lanserade resolutionen med fördömanden av Israels hotelser mot Yassir Arafat. Ingen kan säga annat än att det var väntat. (…)
I grunden behöver vetot dock inte få någon avgörande betydelse. (…) Freden må ännu vara långt borta, men dess öde avgörs inte i första hand i FN:s säkerhetsråd.”
När USA stoppar arbetet i säkerhetsrådet, är alltså DNs ledarredaktion full av förståelse. Det verkliga arbetet sker i alla fall inte där. Den där frågan är i alla fall inte den viktiga.
Nästa veto, i oktober, kommenterades inte alls av DN.
Men den 18 oktober påminde man åter bekymrat om ”det senaste halvårets diplomatiska låsningar och långbänkar” i FN. Men nu kunde man glädja sig åt att ”ett viktigt steg framåt tagits”; och åt att ”Säkerhetsrådet har visat att det kan agera enat, de fem permanenta medlemmarna har visat att de kan ta det ansvar som krävs.”
Vad var det som hade hänt? Jo, säkerhetsrådet hade godkänt USAs resolution om Irak (”Halv seger för USA i FN”, 18 okt). Vetona från USA hörde givetvis inte till ”låsningar eller långbänkar” – sådana uppstår bara när rådet går USA emot.
Jag måste erkänna att jag när jag granskat ett antal ledare blivit rätt förfärad av konsekvensen i ledarredaktionens ursäkter och överslätanden gentemot USA. Någon enstaka gång något som ser ut som lite hovsam kritik – men som bara visar sig vara referat av vad andra har sagt. Som i ”Kan FN överleva Bush?”, 25 sep:
”Många stater ser i stället en president vars regering tycks besluten att skjuta det nuvarande internationella systemet i sank…” (Med tanke på att en av Bushs främste rådgivare formulerade det som Thank God for the death of the UN” – se Det var då det – kan man ju tycka att det är en rimlig slutsats.) Men DN bjuder villigt på många ”dock” och ”men” till USAs försvar: ”Att omvärlden stiger åt sidan kan dock vara en farlig väg … men världen kan heller inte bara klaga högljutt på USA:s framfart … Bushadministrationen är en del av verkligheten.”
På grundval av ovanstående resonemang – och den förra notisen (En farligare värld) – vore det frestande att fälla följande svepande värdeomdöme över medarbetarna på DNs ledarredaktion:
Det är principiellt omöjligt för dem att beskriva en amerikansk handling som de kunde ställa sig negativa till. Därför har också Dagens Nyheters ledarredaktion förvandlats till en sekt. Där biter inga argument, ingen information kan ändra något. Allt kan tolkas så att det ryms inom den världsbild man redan har.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera