DN tiger om USAs nya mini-kärnvapen
12 januari 2004 | Ingen har kommenterat än
I söndagens ledare (Inspektioner bortom Irak) varnar DN för spridning av kärnvapen.
Ännu en gång undvek DN att ta upp ett av de mest aktuella och oroande problemen: Bush-regeringens beslut att starta om produktion av kärnvapen för att förnya sin arsenal, och att utveckla nya typer av mini-kärnvapen.
Forskare över hela världen är överens om att mini-kärnvapen sänker tröskeln för ett kärnvapenkrig, och att Bush beslut gör det svårare att få andra länder att avstå från att utveckla kärnvapen.
Men DNs ledarsida tiger.
Särskilt oroande är besluten dessutom eftersom USA tagit sig rätten att gå vid sidan om FN och folkrätten, och deklarerat sin rätt till ”förebyggande anfall”. Det tycker till och med konservativa think-thanks som Cato institute (Mini-Nukes and Preemptive Policy: A Dangerous Combination, 19 nov). (Tack Johan, för länken.)
Men DNs ledarsida är tyst.
Sedan Bush-regeringens planer avslöjades i januari i fjol, har åtskilliga ledarsidor världen runt tagit upp saken – bland de senaste Los Angelse Times, den 27 december (Observers Fault U.S. for Pursuing Mini-Nukes – Critics say American ’double standard’ will undermine efforts to curb nuclear arms – finns också återtryckt hos commondreams.org om länken till LA Times slutar fungera). Om DN inte läser LA Times eller New York Times (Nuclear Doubts in the House, 16 juli 2003 samt fler länkar här), som skrivit om saken upprepade gånger, kanske de kunde ha sett det i SvD, som skrev på nyhetsplats den 9 augusti, eller i Aftonbladet, som tog upp saken för nästan ett halvår sedan (Bush blundar för konsekvenserna, 18 augusti)
Men DN har över huvud taget inte kommenterat USAs upprustning – inte ens när det beslutet lotsats genom kongressen och senaten i november.
Nu är det kanske inte så konstigt. Bush-regimen har på DN en av sina mest hovsamma, ursäktande och välvilligt inställda ledarsidor.
Jag måste säga, att sedan jag började närläsa DNs ledare om USA och Irak under hösten, har jag blivit rätt förfärad.
Trots att Bushs och Blairs propagandalögner om Iraks massförstörelsevapen punkterats av mängder av rapporter och reportage, intar DN i söndagens ledare en position som måste betecknas som extremt moderat: ”Åter kommer uppgifter som tyder på att hotet från Irak var överdrivet…” [min kursivering, JS]
Bush-regimens ges sålunda alltid ”the benefit of doubt”. Om någon smula kritik framförs, kommer regelmässigt ett ”dock” eller ett ”men” – så även i detta fall:
”…men det får inte förskjuta fokus från den livsviktiga uppgiften att förhindra spridning av massförstörelsevapen.” [min kurs, JS]
Dock gäller detta alltså inte USAs spridning av massförstörelsevapen.
En lustig sak, som jag noterade först i notisen ”Om varför DNs ledarredaktion förvandlats till en sekt” och sedan kunnat konstatera verkligen är ett mönster, är att när kritik mot USA någon gång förekommer i DN:s ledare, så citerar DN regelmässigt någon annan – snarare än att säga det själv.
Även i söndagens ledare tassar DN som katten kring het gröt: istället för att skriva ”Irak var inte det välbeväpnade hot som president Bush hävdade” och själva stå för åsikten. skriver man ”Irak var inte det välbeväpnade hot som president Bush hävdade, menar Carnegie.”
Ledare är ju till för att uttrycka tidningens uppfattning. Men det är nästan så man undrar om en sträng farsa hotat ledarskribenterna med smisk om de kritiserar USA; som ängsliga smågrabbar försvara de sig med ”det var inte jag som sa så! det var Carnegie!”.
I en ledare om till exempel den svenska utbildningsministern är man inte rädd att uttrycka sin kritik och stå för den: ”Det visar en politikers oförmåga att inse gränsen för sin egen kompetens. Och det vittnar om sorglig brist på väsentlighetssinne.” Men försök hitta liknande formuleringar om Bush-regimen? Det går inte.
Jo förresten – det kan låta så här:
”I Irak höll sig Bush åter till den unilaterala agendan och hävdade att det fanns ovedersägliga bevis på en koppling till al-Qaida och att Saddam hade massförstörelsevapen. Redan före invasionen fanns det överväldigande bevis för att Bush ljög.” (Säg helt enkelt nej till Bush, 7 okt)
Men det är förstås inte DNs ledarredaktion som vågar uttrycka sig så oförblommerat (”nej, det var inte vi som skrev så, vi lovar!”); den sortens klarspråk förekommer bara när man några gånger per år publicerar en syndikerad kolumn av amerikanen Joseph Stiglitz.
Ett undantag till embargot mot USA-kritik på DNs ledarsida är att det är tillåtet att rikta viss kritik mot att en svensk medborgare sitter inspärrad på Guantanamobasen.
Men även då föredrar man att citera någon annans kritik, än att formulera den själv:
”- Rättegångarna skulle bli en skamfläck för rättvisan och USA. Så kommenterade en av Englands tolv högsta domaren, Lord Steyn, de processer som förbereds.” USA:s svarta hål på Kuba
Och även i Guantanamo-fallet är en ursäktande förklaring på sin plats:
”Protester mot USA har den svenska vänstern normalt tagit på totalentreprenad [min kurs, JS]. Men en av dem som nu höjer rösten mot behandlingen av Mehdi är den moderate riksdagsmannen Henrik von Sydow.”
DN, som hyllar det privata initiativet och entreprenörsskapet, uppmanas härmed att inte ge sig så lätt. Jag är säker på att tidningen kan utmana denna ”vänsterns totalentrepenad” och börja en framgångrik verksamhet inom samma bransch – om bara viljan finns.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera