Snabbmatslandet
12 april 2004 | Ingen har kommenterat än
Apropå Gorbatjov som gästtalare:
Gorby gillar inte bara rock, han gillar hamburgare också. En av de bästa avsnitten i Erik Schlosser ”Fast food nation” är beskrivningen av drömstaden Las Vegas – och av hur Gorbatjov gästtalar där på snabbmatsbranschens årliga konferens på Grand Ballroom, Mirage Hotel, den 1 mars 1999.
”Michail Gorbachev appeared onstage and received a standing ovation. Here was the man who’d ended the Cold War; who’d brought political freedom to hundreds of millions; who’d opened vast new markets (…) A few minutes into Gorbachev’s speech, the audience began to lose interest. He had badly misjudged the crowd. (…)
Gorbachev sounded like a politician from a distant era, from a time before sound bites. He was serious, long-winded and sometimes difficult to follow. His mere presence at the Mirage was far more important to this crowd than anything he said. The meaning hit me as I looked around at all the fast food executives, the sea of pinstriped suits and silk ties. In ancient Rome,the leaders of conquered nations were put on display at the Circus. The symbolism was unmistakable; the submission to Rome, complete. Gorbachev’s appearance at the Mirage seemed an Americanized version of that custom, a public opportunity for the victors to gloat – though it would have been even more fitting if the fast food convention had been down the road at Caesars palace.
As a Soviet leader, Mikhail Gorbachev never learned when to leave the stage, a flaw that lead to his humiliatring defeat in the election of 1996. He made the same mistake in Las Vegas; people got up and left the Grand Ballroom while he was still speaking. ’Margaret Thatcher was a lot better,’ I heard one executive say to another as they headed for the door. Thatcher had addressed the previous year’s Chain Operators Exchange.”
(Erik Schlosser: ”Fast food nation”, 2001)
Jag är förstås lite efter här, men Fast Food Nation (Snabbmatslandet” på svenska, utgiven av Ordfront) är ett strålande reportage, framför allt därför att den har ett sådant brett perspektiv. Schlosser skriver inte bara om själva snabbmatskedjorna, utan visar hur hela USA förändrats av snabbmatsrevolutionen: landsbygden, jordbruket, arbetslivet, reklamen. Han ger många snabba historiska bakgrunder, till exempel kring hur arbetsmiljölagstiftning eller antitrustlagstiftning uppstått och förändrats, som sätter det amerikanska samhällets utveckling i en sorts blixtbelysning.
Jag hade från början rätt låga förväntningar på boken. Jag trodde att det skulle vara en rätt förutsägbar indignationshistoria om fett och nerhuggna regnskogar. Men efter en något trevande start i de första kapitlen blir boken mycket bättre.
Och jag blev trots allt indignerad. Eller snarare rasande – över arbetsförhållandena i de slakterier som levererar kött till de amerikanska snabbmatskedjorna. Systematiskt utnyttjande av de allra fattigaste invandrarna, omänskligt tempo, bristfälliga skyddsanordningar, fiffel med ersättningar för skador. De kapitlen – i mitten av boken – är djupt uppskakande och upprörande.
Läs den!
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera