Hur jag fann Jesus
29 juli 2004 | 1 kommentar
Kategorin upphittat i världen: Jag gick och rotade i strandgruset på Ekstastranden, alldeles innanför Karlsöarna, plockade upp en handfull små stenar alldeles i vattenbrynet, vände en oansenlig, långsmal liten sten i handen, och – oj!
På den knappt tre centimeter långa stenens yta framträder tydligt en mansgestalt, med ansikte, skägg, veckad klädnad, högra handen lyft.
Jag lovar att bilden inte är photoshoppad eller förbättrad på något sätt (om något framträder figuren ännu tydligare i verkligheten. Ett antal människor kan gå i god för fyndet, och alla har reagerat likadant. (Nämligen genom att utbrista ”Jösses!” eller ”Gud!”, varpå jag svarat ”Ja just det!”).
Enligt min ringa mening slår den här stenen t.ex. Turinsvepningen med flera längder. Vore detta ett katolskt land skulle man väl därför kunna sätta upp en vallfartsort på platsen för fyndet. (Nog för att Ekstastranden är värt att vallfärda till ändå, eftersom det är en av de allra vackraste platserna på Gotland och i hela Sverige.)
PS: Jesus låg alltså helt nära den plats där en bild av predikanten Rasputin hittades förra året. Finns det någon religiös attraktor hos Ekstrastranden?
PPS: Fyndet till trots räknar jag mig fortfarande som bright.
Kategori: Tidens gång
Kommentarer
En kommentar to “Hur jag fann Jesus”
Kommentera
juli 29th, 2004 @ 20:10
Spännande! Själv har jag hittat gubben i månen. Kika på http://www.mats-andersson.se/blogg/show.asp?svarsID=252