Anna Lindhs minnesmärke
23 oktober 2004 | 5 kommentarer
Minnesmärket över Anna Lindh på Medborgarplatsen i Stockholm känns lite som varken – eller.
Rest på platsen där hon höll sitt sista tal är det lite för litet, och placerat osymmetriskt på sidan av en trappavsats, för att ge någon riktig ”monument-känsla”. Samtidigt är det för stort för att vara en minnesplakett (som man annars brukar se på ”historiska platser”).
Det gröna glaset är i och för sig vackert, men jag tycker nog det känns rätt kallt och sterilt.
Det kan man ändå överse med; andra tycker säkert det är både vackert och lagom stort.
Men jag har svårt att smälta att typografin på glasytan – enligt alla vedertagna måttstockar – är så usel.
För att hålla en rak högermarginal har man gjort raderna mycket ojämnt spärrade: i ”Utrikesminister” och ”Medborgarhusets” är det påtagligt glest mellan bokstäverna. Raden ”trappa den 9 sep-” har i stället stoora mellanrum mellan orden. Och till slut har man ändå inte lyckats hålla högerkanten rak; efter en synnerligen ful avstavning (”sep-tember”) är sista raden kortare än de andra, vilket gör att hela inskriptionen verkar hålla på att tippa.
Till och med de gamla romarna visste, att skulle man göra en inskription måste man planera bokstävernas storlek, ordmellanrummen och radfallen noga för att skapa en harmonisk helhet. Bilden nedan är från Trajanus kolonn i Rom – den restes för nästan 1900 år sedan. Inte ska det vara svårare nu?
Anna Lindh är värd en bättre typografi än den hon fått.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
5 kommentarer to “Anna Lindhs minnesmärke”
Kommentera
oktober 23rd, 2004 @ 10:54
Även innehållet i texten är litet märklig – som om huvudsaken var är Anna Lindh utan att förklara varför minnesmärket är placerat just där.
oktober 23rd, 2004 @ 12:49
När den sattes upp tänkte jag: ”Hur fan kan man placera en stor glasskiva på Medborgarplatsen? Fattar de inte att den kommer att vandaliseras? Jag ger den några helger.” Och mycket riktigt – när jag inspekterade den häromdagen, så var den skadad – det såg ut som ett litet stenskott på en vindruta. Och det är antagligen bara början.
oktober 23rd, 2004 @ 13:29
Ja – men det egendomligaste är att skadan *inte* är på utsidan – utan *mellan* två av de glasskivor som stoden är gjord av. Den kan inte ha kommit dit genom yttre påverkan efter att stoden ställts upp, utan måste ha uppkommit när stoden gjordes. Vilket verkar obegripligt slarvigt.
Den enda förklaring jag kan tänka mig är att man haft bråttom med att sätta upp minnesmärket och tänkt att man byter ut den felaktiga delen (eller hela) senare.
oktober 23rd, 2004 @ 18:21
Är du inte lite sent ute?
DN 2004-09-09: ”Den tre meter höga glasstoden är så intetsägande att den knappast kan reta någon. Men utformningen är oerhört slapp. Den graverade texten är så gott som osynlig rakt framifrån – i stället är det bokstäverna ”ss” från fasadens neonskylt med ordet ”samlingssalar” som lyser igenom det buteljgröna glaset. Avstavningen av ordet ”september” är en ful typografisk miss som lätt hade kunnat åtgärdas med ett annat typsnitt, en annan storlek eller genom att helt enkelt skriva datumet med siffror. Men det mest upprörande är inte Leif Bolters anonyma skulptur, utan sättet den beställdes på. /…/”
oktober 24th, 2004 @ 08:16
Har känt hela mitt vuxna liv att jag varit sent ute. Bättre sent än aldrig? 😉