Journalism vs bloggning: vem känner sig hotad?
1 juni 2005 | 5 kommentarer
DN-journalisten Andreas Ekström vill ta ner hajpen:
”Bloggvärlden är en väldigt omogen värld. Skribenterna är omogna. Formaten är omogna. Tekniken är omogen. Och det är helt okej, helt naturligt. Det är ännu mycket nytt, ju.
Martin Jönsson skriver i senaste pappersutgåvan av tidningen Journalisten om bloggtalibaner. Konservativa bloggare som fastnat i diskussioner om vad en ”riktig” blogg är.
Ingen kommentarfunktion? Antidemokrat! Inget RSS-flöde? Charlatan!
Oerhört tröttsamt.
De är nu provocerade, de renläriga, över att dagspress och andra publicistiska aktörer prövar sig fram i bloggvärlden. De är alltså hotade i sitt revir, stressade av att personer som i de allra flesta fall är skickligare skribenter än de själva, och med större publiceringsvana, nu ger sig in på bloggarnas domän.”
Talibaner och andra, 31 maj 2005
Dessvärre tycker jag att han har fel. Tekniken är inte omogen – tvärtom, den har mognat efter tio års försök. Formatet är inte omoget – the proof of the pudding is in the eating, och bloggformaet har (efter tio års försök) visat sig sällsynt tilltalande och anpassat till mediet. Skickligare skribenter? Kom igen! Han länkar inte heller till någon ”taliban”; om någon verkligen sagt så där kan vi alltså inte veta.
”News pros seem terribly threatened by online amateurs”, konstaterar Virgina Postel i senaste Forbes i ett svar på vad LA Times-krönikören David Shaw skrivit i samma genre som Ekström. Artikeln sammanfattar och sätter in bloggar i ett sammanhang på ett utmärkt sätt. Läs hela:
”As Web-based publications, blogs generally link to the
sources they cite, including other blogs. That gives the blogosphere the
self-referential quality Shaw finds ”solipsistic” and the Project for Excellence
in Journalism calls ”an echo chamber.”But all that linking makes public the conversations and
connections that have always informed journalistic discussions. You can follow
ideas as they percolate through the system and easily find multiple sides of any
debate.Linking also keeps bloggers honest. If Shaw’s article
were a blog entry, readers would wonder why he didn’t link to specific examples
of the evils he bemoans. Other blogs would demand answers, and Shaw’s site would
lose credibility if he didn’t start backing his assertions with hyperlinks. (…)…bloggers have found new ways to give readers value. Journalists should be asking not what we can teach them but what they can teach us.
Virgina Postrel: Mass Medium, 23 maj 2005
PS: För både den totala överdosen av debatten, och en mer genomtänkt kritik av självöverskattningen, se Jack Shafers Blog Overkill, Slate 26 januari 2005
Kommentarer
5 kommentarer to “Journalism vs bloggning: vem känner sig hotad?”
Kommentera
juni 1st, 2005 @ 07:09
Det verkar som det finns motsättningar från bäggge håll vilket är litet tragiskt för jag tror att båda har att vinna från varandra. Dessutom tror jag att blogg kommer bli en del av media och också en del av publikens media. Nu har plötsligt mottagare blivit avsändare.
Nu finns det möjlighet till kommunikation. Vi får hoppas att MSM inser potentialen och drar nytta av möjligheterna istället för att försöka racka ner.
Jag hoppas att MSM börjar länka till sina källor i de fall det går det tycker jag skulle vara intressant.
juni 1st, 2005 @ 08:39
Åtminstone när det gäller länkandet är de norska tidningarnas webbutgåvor bättre än de svenska dito – se till exempel hur Dagbladet.no länkar till andra tidningar: http://www.dagbladet.no/nyheter/2005/05/31/433366.html
juni 1st, 2005 @ 10:34
Just bloggarnas vana att länka till sina källor brukar jag anföra som ett av de bästa funktionerna i bloggar jämfört med vanliga medier.
Det utnyttjar ju internets unika inneboende styrka, och öppnar för nya kontakter och vidgat vetande, precis som när man slår upp ett ord i en vanlig uppslagsbok och hittar andra intressanta ord när man bläddrar och läser referenser.
juni 1st, 2005 @ 14:47
Framtidens journalistik kommer att bygga på en två-vägs-kommunikation med tittarna/lyssnarna/läsarna. Dan Gillmor (http://bayosphere.com/blog/dangillmor) är en av flera som predikar om framtidens journalistik, inte minst i hans bok ”We the Media” (http://wethemedia.oreilly.com/) som är väl värd en genomläsning.
Men det kommer säkert att ta ett antal år innan journalisterna och mediaföretagen har vågat ta steget att starta en dialog med ”sina kunder”. Traditionen är gammal med en-vägs-kommunikationen, uppifrån och ned, ”vi/jag skriver och du/ni läser”.
Själv hoppas jag mycket på framtidens journalistik och det är först nu som vi har redskapen i våra händer.
juni 2nd, 2005 @ 10:31
För bara några veckor sedan visste ingen av mina vänner vad en blogg var. Nu har de en vag aning om att det är något journalister gör på nätet. Att de själva skulle kunna ha en blogg att skriva på har de inte förstått.
Men problemet är ju också: hur skall man hinna läsa? Det finns ju också annat i livet. Att bloggen ger referenser är ju utmärkt, jag har hittat mycket den vägen, men att gräva sig ner djupt kräver tid. Därför tror jag inte att bloggens största tillgång är dokumenterandet (med länkar) utan det personliga tilltalet. Och att länkar väljs ut med omsorg. De får inte vara för många.
Malcolm