Den samlade effekten av oegennytta och egennytta
4 juli 2005 | 6 kommentarer
I Att leta i flockmedlemmarnas hjärnor skrev jag om hur effektivt och snabbt bloggar kan sprida kunskap mellan individer. Jag utlovade också ett följande inlägg om ”den samlade effekten av oegennytta och egennytta”.
Nå. Till verket, alltså. Så här tycker jag det är.
Om vi till att börja med ska försöka reda ut det där motsatsparet i rubriken.
Nationalekonomisk teori har sedan Adam Smith hävdat just att en gemensam nytta kan uppstå ur en mängd individers egennyttiga, själviska handlingar.
Politisk teori har förstås sedan – ja, urminnes tid velat bygga gemensam nytta ur en mängd individers oegennyttiga, osjälviska handlingar.
Det spännande som sker med nätet är nu att det där motsatsparet egennyttig – oegennyttig delvis förlorar sin mening.
När jag lägger upp en anteckning på bloggen om något som intresserar mig gör jag det främst för min egen skull – för att komma ihåg ett resonemang, för att inte tappa bort en länk, för att spara fakta som jag senare vill ha tillgängliga. En egennyttig handling, således.
Men när jag gör anteckningen fritt tillgänglig för vem som helst – då är det en oegennyttig handling, som blivit praktiskt möjlig just genom nätet. Min och andras altruism underlättas ju av att det i praktiken inte kostar mig någonting – varken i tid eller pengar, att göra det. En flott gest, om man så vill.
Ibland visar det sig att jag får direkt utdelning på att vara oegennyttig – som i exemplen i den tidigare notisen (se Att leta i flockmedlemmarnas hjärnor).
Men även när jag personligen inte får det, visar det sig att det kan uppstå en samlad, kollektiv nytta av mångas små handlingar.
Business Week hade en hel rad artiklar om detta i förra veckan. Huvudartikeln är The Power Of Us: Mass collaboration on the Internet is shaking up business.
En av kärnpunkterna i artikeln är, tycker jag, den här: ”Things that would normally just dissipate in the air as social gestures become economic products.” (Det är trots allt Business Week, så tonvikten ligger på ”economic products”. Men man skulle lika gärna säga ”common good”.)
Business Week gör en bra genomgång av de olika men besläktade fenomenen som det är fråga om:
”What’s driving all this togetherness? More than anything, an emerging generation of Net technologies. They include file-sharing, blogs, group-edited sites called wikis, and social networking services such as MySpace and Meetup Inc. (…)
What sets these new technologies apart from those of the Internet’s first generation is their canny way of turning self-interest into social benefit – and real economic value. They have what tech-book publisher Tim O’Reilly calls an ”architecture of participation,” so it’s easy for people to do their own thing: create a link on their Web site to another Web site they like; rate a song; or just show off their knowledge with an online product review. Then, those actions can be pooled into something useful to many.”
Nätupplagan av Business Week har två artiklar till som inte förekommer i pappersutgåvan: The Sharing Economy, en intervju med Yale-professorn Yochai Benkler, och översikten Tour the Collectives of Cyberspace.
Ett sätt på vilket samlade enskildheter bildar ett större gott, men som inte tas upp direkt i Business Week, är taggning. Men MITs Technology Review redovisar:
”It’s called tagging (…) voluntarily classifying and categorizing thousands of pieces of content each day.
Taggers aren’t acting unselfishly. The main point of these sites is to allow members to store the addresses of Web pages that interest them, which they can later revisit from any computer or browser. Along the way, they are invited to add tags to the pages they bookmark – descriptive terms of their own choosing that make it easier to find favorite sites in a big stack of bookmarks. But there’s a twist that makes tagging a collectivist undertaking: everybody can see everybody else’s tags.”
MIT Technology Review:Tagging Is It, juni 2005
Yahoo har lanserat och utvidgat en sökfunktion baserad på medlemmarnas taggning. (MIT Technology Review: Yahoo’s Search Reinvention, 1 juli 2005). Om det fungerar vet man knappast än. Nackdelen med sådana projekt är att de är mottagliga för spam och kan vara känsliga för försök att manipulera dem.
Inget av det jag skriver här är alldeles nytt. Det är en sammanställning jag gör för min egen skull – men ni är välkomna att ta del av den, och bidra med invändningar, kommentarer och fler länkar via kommentarer och trackbacks.
Andra har redan skrivit: Henrik Ahlén har föga överraskande redan noterat Business Weeks artiklar: se Internet-kollaboration, hot eller möjlighet? (20 juni 2005).
Han länkar också till James Surowieckis bok ”The wisdom of crowds” (som uppmärksammades av många i bloggosfären för så där ett år sedan – se i kommentarerna till Håkan Kjellerstrands anteckning för en sammanställning av länkar.
Kommentarer
6 kommentarer to “Den samlade effekten av oegennytta och egennytta”
Kommentera
juli 4th, 2005 @ 16:15
Jonas,
I agree completely with everythiing you are saying. There’s so many examples already today, where this is working. I would add one component to you argument, that makes the argument even more compelling – The Speed of which other people can access the information you post.
When scientists were making research forty years ago, they communicated through written papers and live presentations. The lead time for one scientist to read what others had found out, must have been months if not years. And due to the formality of the communication, the individuals always waited until they had a complete solution before they published their result.
With Internet, the conclusions are not only published immediately, but also in early draft form, encouraging others to critically comment, and improve the theories and results, in addition to them using it for their own research.
One would think that this fundamental change in information distribution and handling, would already have shown some more significant improvements in research, but I have yet to see any scientific studies proving anything in that direction.
juli 4th, 2005 @ 16:49
Bra analys av bloggarnas ekonomiska effekter!
Du verkar dock ha missat en poäng i terminologin, nämligen externa effekter, dvs att det en person gör för sin egen nyttas (eller onyttas) skull påverkar andras nytta. Detta är egentligen essensen av vad bloggar handlar om, vilket också påpekas i texten. På detta sätt kan bloggaren jämföras med en konstnär som målar en tavla för sin egen skull, men som genom denna handling kan förgylla livet för massor av andra människor. Egennyttan innebär samtidigt gemensam nytta. I motsatsen kan ett företag för sin egen nyttas skull förorena tex ett vattendrag, och därigenom ge onytta till de som vill fiska och bada i vattendraget. Dock är det högst frivilligt att läsa en blogg, varför det alltid innebär nytta för omgivningen!
juli 4th, 2005 @ 19:14
Daniel, Micke – tack för tilläggen!
juli 4th, 2005 @ 19:19
En företeelse som vi ofta framhåller som väldigt typisk för Sverige är ju folkrörelserna. Många människor som tillsammans bidrar till en ökad nytta för varandra i form av bildning, nykterhet, frälsning eller inflytande på arbetsplatsen. Ibland drivna av egennytta och ibland av altruism.
Vet vi hur mycket eller lite dessa påverkat vår utveckling? Och kan man dra paraleller till nätburna folkrörelser?
juli 4th, 2005 @ 20:39
Min blogg har ju undertiteln ”accelererande förändring i en global ekonomi”. Jag filar på tanken att formulera accelerationen som:
[antalet människor som är uppkopplade] x [hastigheten med vilken de är uppkopplade]
Där hastigheten inte riktigt har med bandbredd att göra utan med hur pass snabbt man kan ta till sig information. Internet är sas snabbare med Google än utan. De sociala verktygen är alla acceleratorer.
Lösa tankar än så länge. Får se vart det leder. Skrivit lite mer här:
http://framtidstanken.com/index.php?p=420
juli 5th, 2005 @ 02:12
I read over at Emma, this:
http://www.supertrevligt.com/mine/arkiv/2005_07_01_arkiv.htm#112051004416124815
This guy obviously hasn’t understood anything.
Mikke