Pullman om Sverige
3 juli 2005 | 2 kommentarer
”The thing that never ceases to surprise me is how many Swedish people speak English, and speak it so well, too. There was no problem with having to translate what I said for the adult audiences I spoke to…”
Så skriver Philip Pullman i sitt nyhetsbrev för juni, efter att ha varit i Stockholm för att ta emot Astrid Lindgren-priset.
Det där hänger förstås ihop med John Lloyds debattartikel i DN igår:
”Svenska tidningar lever under ytterligare en sorts tryck: själva utbildningssystemets framgång i Sverige, i den meningen att så många svenskar kan tala och läsa engelska. Det gör svenska tidningar sårbara för konkurrens från globala engelskspråkiga tidningar som Financial Times, International Herald Tribune och Wall Street Journal. Dessa tidningar roffar åt sig elitläsarna – det är precis vad deras marknadsstrategi går ut på.”
DN Debatt: ”Eliten flyr från svensk press”, 2 juli 2005
Det finns anledning att återkomma till Lloyds artikel. Dessförinnan ska dock kajaken tas Långholmen runt. Under tiden ett par citat till från Pullman:
”I was invited to make a speech to the Swedish Members of Parliament, so naturally I took the chance. How often do you have the chance to tell politicians about the importance of children’s books?”
”I had never met a Crown Princess, but I knew what she would look like: every princess has to be charming and beautiful. It’s in the job description…”
Kommentarer
2 kommentarer to “Pullman om Sverige”
Kommentera
juli 5th, 2005 @ 01:09
Visst är svenskar bra på engelska, men problemet är att de generellt inte alls är så bra på det som de själva tror. Det leder till en massa knepigheter från det som direkt påverkar mig (att alla tror att de kan bli översättare) till en hel del felkommunikation åt båda hållen.
juli 5th, 2005 @ 03:54
Ett problem med svenskan kontra engelska är bristen på facktermer. Är du till exempel naturvetenskaplig forskare, tekniker eller liknande så finns helt enkelt inte terminologin du behöver för att kunna diskutera ditt arbete på professionell nivå.
Relaterat är att publiken för artiklar och böcker inom sådan forskning är väldigt liten i Sverige – alltför liten för att man ska kunna upprätthålla en högklassig dialog inom ämnesområdena. I många specialämnen behöver du inte skriva en artikel för att nå andra verksamma i Sverige – det räcker med ett konferenssamtal.
Något så enkelt som antalet språkaktiva är den grundläggande skillnaden gentemot till exempel Tyskland eller Japan. Där har man befolkningsunderlaget för att översätta nästan allt och man har en rimligt stor publik även för de mest specialicerade forskningsområdena. Baksidan ligger dels i att du inte når foskargrupper i resten av världen (något som är allt viktigare), och att man inte är alls lika bra på att uttrycka sig på andra språk när man faktiskt ändå behöver. Det bidrar till att till exempel Japanska forskningsresultat inte fullt ut får samma genomslag som resultat från små länder som Sverige (eller engelskspråkiga länder så klart).