Tre smaker av blogg: liten bloggtypologi
26 april 2006 | 6 kommentarer
Det följande är en bit ur en kommande ett första utkast till vad som kanske kan bli en del i en kommande bok om bloggfenomenet, som jag och Gustav skrivit på ett tag (oj, jag spillde bönorna). Är du regelbunden besökare här kan du ha läst en hel del av detta tidigare. Kommentera gärna.
Uppdatering: Det är alltså bara jag som är ansvarig för den här texten.
—
Jag tycker ofta att det finns anledning att tala om tre olika typer av bloggar. Kanske ska man säga inriktningar eller nyanser – det finns inte vattentäta skott mellan dem, och en blogg kan ha lite av två (eller alla tre) i sig. Men det är i alla fall tre tydliga spår; som visar på vad en blogg kan vara.
Bloggen som dagbok: En sorts bloggar är de som huvudsakligen handlar om bloggarens privatliv och närmaste umgänge, vardagsproblem eller glädjeämnen. ”Igår pluggade jag till tentan, sen var jag på bio med Myffe och drack öl efteråt på stamplejset … Solis kom förbi…”. I första hand är bloggen en angelägenhet för bloggaren själv och hans eller hennes närmaste krets; ett sätt att ”skriva av sig” eller att knyta sociala band inom en grupp.
Inte mycket skiljer detta skrivandet från tidigare nätdagböcker (ibland kallade ”reloads”). I huvudsak skriver bloggaren för sig själv och kanske en liten krets insatta (vilket inte hindrar att det ibland kan vara välskrivet, ibland allmänmänskligt eller voyeuristiskt intressant).
Bloggen som megafon: Den andra typen (eller karaktären eller smaken) är de som medvetet skriver för en publik. Bloggare som ofta vill driva en fråga, göra reklam, påverka en opinion. Det kan vara att missionera för hur kul det är med långfärdsskridskoåkning. Eller att gå tillrätta med missförhållanden av olika slag i samhället – ett företag som behandlat honom eller henne illa, eller en regering som ska störtas. Eller något annat som bloggaren brinner för, stort eller smått.
I blogg-genren anses det ganska viktigt att man ska vara personlig i det man skriver. Den publike bloggaren berättar gärna lite personligt om sig själv också – det är i bloggvärlden ett sätt att bygga trovärdighet. Men även då är det rätt medvetet skrivande för publik (och kan för all del kanske fejkas, av den förslagne propagandisten).
Den här sortens skrivande är inte heller så ny. Före internet fanns den som fanzines (hobbytidskrifter), som insändare i tidningar, eller i rättshaveristens tättskrivna flygblad som fyllde publika anslagstavlor. Och naturligtvis har det funnits hemsidor för att skriva publikt på internet i mer än tio år. Men något betyder det naturligtvis att det nu blivit mycket lättare att publicera sig; yttrandefriheten har stärkts, och många samhällsföreteelser och förhållandena får nu en bättre granskning än tidigare.
Bloggen som oegennyttigt delande: En tredje typ av blogg representerar dock något nytt, något vi inte sett förut. Det är bloggen som plats för anteckningarna som bloggaren gör för sin egen skull, oftast om ett bestämt ämne, men oegennyttigt gör tillgängliga för den som vill ta del av dem.
– Det är studenten som lägger ut sina anteckningar från föreläsningen – plus en rad länkar som är relaterade till föreläsarens ämne, som hon själv letat upp och tänker kan vara av nytta.
– Det är paret som bygger en villa, och löpande dokumenterar vad de gör, var man söker tillstånd som byggnadslov, adresser till bra hantverkare, anteckningar om hur särskilda problem löses.
– Det är reklammannen eller webbutvecklaren eller konservatorn eller läkaren eller läraren eller chefredaktören som för sin egen skull samlar länkar till, eller citat från intressanta artiklar eller sajter – men som också låter den som vill ta del av dem.
Denna typ av skrivande är något alldeles nytt. Till helt nyligen fanns de anteckningarna bara i personernas egna kollegieblock, eller i deras högar med urklipp och utprintade artiklar. Tack vare den mognande nättekniken och infrastrukturen kring, kan de göras allmänt tillgängliga – utan att det kostar upphovsmannen något nämnvärt. Tvärtom finner många att de själva vinner på att dela med sig, eftersom de som får tillgång till ens fynd ofta kommer med egna tillägg: fler adresser till bra hantverkare, tips på ytterligare länkar, korrigeringar och uppdateringar och egna synpunkter.
I praktiken kan en blogg ha lite av alla tre smakerna. Någonstans mellan den privata och den oegennyttiga bloggen finns till exempel bloggar som förs av personer som drabbats av någon allvarlig sjukdom; de bloggarna kan vara både en privat dagboks-terapi och konkret hjälp för andra drabbade.
Men man kan oftast tydligt se en huvudkaraktär hos en blogg. Å andra sidan kan man hävda att charmen och det lockande med bloggar är just det gränsöverskridande, det lite oförutsägbara.
En blogg kan mycket väl ändra karaktär under tidens gång. Den cancersjukes självterapeutiska skrivande kan utvecklas till en kampanjsajt för bättre vård. Bloggen som skrivs för författarens egen kunskapssamlande, kan om den får många besökare och blir mycket omtyckt, utvecklas till en tydligt utåtriktad, publikmedveten blogg. Det oegennyttiga delandet” kan få drag av så kallad ”kunskapsintensiv marknadsföring” – med syftet att dra in uppdrag och kunder inom bloggarens sfär.
Bloggen som oegennyttigt delande av kunskap har kanske inga direkta synliga föregångare. Den har många beröringspunkter med andra teknikföreteelser: med öppen källkods-rörelsen inom programutveckling, liksom med fildelning och motståndet mot upphovsrättslagar som ses som föråldrade.
Men i själva verket har den här formen av kunskapsdelande de djupast tänkbara mänskliga rötter. Det går tillbaka på mänsklighetens allra äldsta erfarenheter. Allt fler evolutionsforskare pekar på att vi har en medfödd godhet, en medfödd vilja att dela med oss. Och vi blev människor just genom språket, genom att vi lärde oss att de andra flockmedlemmarnas hjärnor var ett bra ställe att lagra och hämta kunskap. Tack vare nätet har vi kunnat utvidga vår flock, kretsen av möjliga hjärnor att ta hjälp av, till människor utanför vår begränsade fysiska räckvidd.
Kategori: Bloggfenomenet
Kommentarer
6 kommentarer to “Tre smaker av blogg: liten bloggtypologi”
Kommentera
april 26th, 2006 @ 18:26
Spännande – här är några spontana och litet ogenomtänkta reaktioner.
Säkert har ni inte menat det så men på mig verkar typologin litet ”biased.” ”Dagböcker” betraktas snällt överseende, ”megafoner” är antingen rättshaverister eller ”nördar” medan ”oegennyttigt delande” – det är grejen liksom. Kanske menar ni det så (fast det tror jag inte) men i så fall bör det väl sägas rakt ut och inte halvdöljas genom en klassificering?
För mig är ”megafoner” bloggare med en tydlig politisk agenda, ofta med tillgång till andra kanaler än bloggandet. Typiskt är också den bristande dialogen med läsarna och det tydliga ointresset för en sådan. Nog kan väl en blogg om skridskoåkning eller politik också vara ”delande” och med ett ogennyttigt *syfte* (’hörni för allas vårt bästa låt oss gå ut ur EU – så här tycker jag vi skall göra.’)
Eftersom jag alltid tänker med pekfingrarna inser jag nu att vad jag egentligen vill säga är att det verkar fattas en stor kategori mellan ”megafoner” och ”oegennytta.” Det kunde jag ju ha sagt från början 😉
Det vore enkelt att exemplifiera men jag vill inte göra det eftersom det skulle föra med sig andra typer av reaktioner än vad ämnet förtjänar. Ett verkligt spännande initiativ och jag hoppas vi får följa fortsättningen och inte minst den färdiga produkten.
april 26th, 2006 @ 19:48
Ganska många bloggar är lite av varje tycker jag: en post är megafonisk, nästa är oegennyttig och så kommer det en dagboksanteckning. Ta bara den här bloggen som exempel! Eller min. Tresmaksbloggar helt enkelt.
april 27th, 2006 @ 07:56
Tack Bengt och Anna! Bra synpunkter. Jag ska påpeka att detta är ett utkast, att det bara är jag som är ansvarig för det här avsnittet, och att det inte alls är säkert att det kommer med i det färdiga manuskriptet (och om det sen blir en bok…).
april 27th, 2006 @ 08:47
Jag har tänkt lite kring detta med bloggandet och funnit två intressanta företeelser; dels att bloggarnas textuella innehåll är präglat av att det – till skillnad från i stort sett alla andra texter som kan läsas av en större omgivning – inte har gått igenom någon mellanhand som tex en redaktör, en censor eller någon som velat ändra ytextens innehåll. Detta gör att texterna blir annorlunda – man kan anta att de blir mer genuina, mer autentiska. Och även mer ”oborstade” kanske. Det är liksom en sorts mellanting mellan privat brevväxling och tidningskåseri. Dels att kommunikationen mellan bloggarna präglas av att kontaktytorna skiljer sig fårn individernas sedvanliga kontaktytor. Oftast ”väljer” man sina vänner eller sin omgivning med utgångspunkt från en sorts personkemi, att man ”dras” till varandra i sin tur pga såna saker som familjebakgrund eller ursprung. Eller så lär man känna varann på jobbet eller i utbildningen – men även där väljer man ut de som man liksom kan trivas tillsammans med – även om man inte alla gånger anser samma sak. Men som bloggare länkar man ihop sig på helt andra bevekelsegrunder – utifrån texters innehåll. Det tror jag i sin tur påverkar blogginnehållen på sikt…
Kul att sätta igång en debatt kring detta, tycker jag!
Tack för senast också, Jonas!
april 28th, 2006 @ 10:01
Jag saknar själva urbloggen i din sammanställning; en länktät logg över sånt man sett och tyckt om. Kanske en utrotningshotad art?
maj 4th, 2006 @ 12:44
jorun: urbloggen tycker jag nog är, till stor del, just nummer tre – delandet av bra länkar och resurser.