Bortslösade miljarder: recension av ”Plundering the public sector”
16 maj 2006 | 2 kommentarer
- Ett nytt IT-system för att utfärda pass som fick produktionen att sjunka från 30.000 till 8.000 pass i veckan, ökade kostnaderna med £2 per pass och skapade en kö på 565.000 passansökningar, som fick lösas med övertidsarbete för 12 miljoner pund –
- Ett administrativt system för tingsrätter som skulle kostat 146 miljoner pund, men hittills gått löst på över 400, fortfarande är plågsamt långsamt, och kanske kommer i bruk ett år för senat, om man lyckas lösa problemen –
- – utvecklat av samma leverantör som ansvarat för ett system som lades ner, utan att tas i bruk, efter att ha kostat 700 miljoner pund –
- Ett system för att kontrollera brottsregistret för människor som vill jobba i vård eller som lärare, så illa utformat att 300.000 förfrågningar blev liggande oprocessade, trots kostnader på 400 miljoner pund –
- Signalsystemet för tunnelbanan, 17 miljarder pund, som skapade 43 % fler signalfel de första fyra månaderna –
- Ett system för skatteåterbäring och restskatter så illa utformat att mängder med redan fattiga britter hamnade djupare i skuld; varefter systemet utnyttjades av kriminella som kunde stjäla mellan 15 och 100 miljoner pund ur det –
- Ett system för momsredovisning, som kostat 929 miljoner pund (mot planerade 500 miljoner) och som var så komplicerat att det ännu 4 år efter lanseringen användes av 1 procent av målgruppen –
- Systemet för vårdnadsbidrag som efter många års överdrag fortfarande inte fungerar, trots att det kostat över 500 miljoner pund, och som gör tjänstemännen som ska använda det sjuka –
- Systemet för att låta patienter välja sjukhus, som efter mångdubblade kostnader (400 miljoner pund) användes för 0,7 procent av sjukhusbokningarna, trots att hälsovårdsministeriet utlovade kontanta bonuspengar till de vårdcentraler som använde det –
Den katalog av misslyckade brittiska IT-projekt som fanflyktige konsulten David Craig och journalisten Richard Brooks radar upp i alldels nyutkomna Plundering the public sector, med undertiteln How New Labour are letting consultants run off with £70 billion of our money, får en känna ett starkt illamående.
Craigs och Brooks bok är en svidande uppgörelse med hur New Labour under Blair och Brown låtit de framför allt de stora konsultföretagen – McKinsey, Accenture, PricewaterhouseCoopers, Ernst&Young/Capgemini, EDS, CSC, Fujitsu, KPMG – i praktiken ta över utvecklingen av statsförvaltningen och berika sig själva med orimliga belopp för manegementkonsulting med små eller inga mätbara effekter och en hel rad katastrofala IT-kollapser.
Det mest upprörande är kanske ändå inte överdragen i pengar, utan att Craig och Brooks visar hur samma misstag upprepas i projekt efter projekt. Som i systemet för att kolla arbetssökande mot brottsregistret, som utvecklades utan att man undersökte hur kunderna kunder förväntas använda det. Man förutsatte att 85 % av förfrågningarna skulle göras per telefon och 15 % över nätet. Kort innan systemet skulle tas i drift upptäckte man att de flesta frågor kom in på papper. Systemet fick byggas om helt, till merkostnader på mer än 200 miljoner pund.
Eller tingsrätts-systemet, där
”…the Department decided not to talk to the people who would use the system and went off and started building a new IT system that did not reflect how the future users either worked now or would work in the future. (…)
Presumambly, the Department hoped that once the system was installed, some mysterious and magical process would take place whereby all the users were suddenly transformed into happy, efficient contended employees all working in exactly the same way and all grateful to the Department for providing such a wondrous system to make their working lives more productive and more fulfilling.”
Det där känner jag igen; inte alls bara från offentliga projekt.
Huvudkritiken i ”Plundering the public sector” är dock inte IT som sådant, utan det Craig ser som konsultfirmornas gränslösa girighet (även inom managmentkonsulting) och mot Labours godtrogenhet, arrogans, förnekande av problemen, och vägran att lära av misstagen. De lämnar många exempel på hur projekt skönmålats och resultaten friserats – om det ens funnits några siffror att fiffla med, eftersom många projekt startas utan att mätbara mål satts upp över huvud taget; hur man avstår fån att utvärdera tidigare satsningar (Det känner jag också väl igen.)
Men Craigs och Brooks katalog över forna katastrofer (en snabblista finns i Guardian) är egentligen bara ett preludium för vad de befarar kan bli den största katastrofen hittills: det jättelika totalintegrerade nationella IT-systemet för hälsovården, som kan komma att kosta mer än 30 miljarder pund – ofattbara 450 miljarder kronor. Projektet är kraftigt ifrågasatt (t.ex. Senior figures call for NHS IT audit; och Doctors sceptical of £6bn NHS IT project) och visar enligt Brooks och Craig typiska symptom på att vara lika illa genomtänkt och genomfört som tidigare, betydligt mindre projekt.
Craig och Brook ger också en bild av drivkrafterna bakom problemen. Politiker vill gärna beställa jättestora, heltäckande system, förespeglande stora förändringar. Konsultfirmorna vill leverera jättelika system för vilka man kan ta ut stora pengar. Ingendera är intresserade av att stegvis ta fram enkla system, som bygger på tidigare erfarenheter och fungerande system, som enkelt kan kopplas ihop och kan byggs på efter hand.
Craigs och Brooks tyngsta invändning är att pengarna som strömmar ner i konsulternas fickor tas från den offentliga sektorns verkliga verksamhet. Sjukvården är till exempel i djup penningkris – samtidigt som man alltså betalade ut mutor, förlåt, bonusar, för de som ville använda de hopplösa bokningssystemet …
Har britterna världens sämsta it-utvecklare och projektledare? Fan trot. Även här hemma har vi haft en lång rad mer eller mindre skandalösa satsningar: PPM-systemet, signalsystem för tunnelbana, passmyndighetens system, försökringskassans mångmiljonsatsningar på ärendehanteringssystem som ännu inte givit några vinster … Är det bara så att det inte gjorts någon lika tydlig sammanställning av svenska debacle?
Även här hemma står it-företagen och dreglar över sjukvårdssektorn; det saliggörande receptet är, lustig nog även här, att integrera allting. Och självklart lovar Vårdministern mindre administration med samordnad it – trots att IT-strategin för vården ”saknar både mätbara mål och medel”…
Plundering the public sector tar inte bara upp IT-projekt; den levererar också besk kritik av Labours privatiseringslösningar, såväl inom utbildningsväsendet och försvaret.
Boken är snabbt skriven; den kom ut i april 2006 och de senaste siffrorna är från januari/februari. Det märks. Den upprepar sig ganska mycket; det hån de kastar mot konsulternas gränslösa girighet är i längden rätt tjatigt. Men boken bör definitivt läsas av alla med intresse för samhällsutveckling och för IT-utveckling.
”Other European countries and developing countries should learn the lessons from Britain, and learn them well (…) other countries should review the British experience to try and find out wheter the promised benefits wee ever achieved.”
Länkar:
Officiell sajt: Plundering the Public Sector
Utdrag i Times: Consultants are costing us billions – and for what?
Recension av managmentgurin Robert Heller och från nyhetssajten e-health insider
Sunday Times: Focus: Anatomy of a £15bn gamble
Blind Höna: Tusen miljarder i bortkastade IT-projekt (25 nov 2005)
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
2 kommentarer to “Bortslösade miljarder: recension av ”Plundering the public sector””
Kommentera
maj 16th, 2006 @ 09:09
Stjärna!
(Översatt från flickr: Jag har inget att tillägga men blev glad och engagerad av din recension och analys.)
maj 16th, 2006 @ 18:41
Du kommer inte undan Jonas: du får skriva den svenska versionen!