Det pratande papperet
12 augusti 2007 | 2 kommentarer
Puh! En vecka med en sällsynt aggressiv sommarförkylning och jag förmår inte mycket mer än att ligga i sängen. Plockar lite i en hög osorterade tidningsklipp och växlar om med att läsa science fiction från 50-talet.
Då konspirerar makterna: Minuterna efter jag ögnat klippet nedan (från DN, maj 2004) …
I höst lanseras IT-papperet
En papperstidning som talar till dig. (…) Den talande prislappen berättar vad bananerna kostar.
Papperskoncernen SCA ligger långt framme och satsar miljoner (…) Redan i höst kommer de första produkterna. Genom att använda en tryckfärg som är elektriskt ledande kan papperet börja sända signaler till exempelvis en lampa, en högtalare eller en bildskärm.
… hittar jag Ann Warren Griffiths novell Captive Audience (”Fängslad lyssnarskara”) i en gammal Häpna!
”Mavis Bascom read the letter hastily and passed it across the breakfast table to her husband, Fred, who read the first paragraph and exclaimed, ”She’ll be here this afternoon!” but neither Mavis nor the two children heard him because the cereal box was going ”Boom! Boom!” so loudly.
Presently it stopped and the bread said urgently, ”One good slice deserves another! How about another slice all around, eh, Mother?” Mavis put four slices into the toaster, and then there was a brief silence. Fred wanted to discuss the impending visit, but his daughter Kitty got in ahead of him, saying,
”Mom, it’s my turn to choose the next cereal, and this shot-from-a-cannon stuff is almost gone. Will you take me to the store this afternoon?”
”Yes, dear, of course. I must admit I’ll be glad when this box is gone. ’Boom, boom, boom,’ that’s all it ever says. And some of the others have such nice songs and jingles. I don’t see why ever you picked it, Billy.”Billy was about to answer when his father’s cigarette package interrupted, ”Yes sir, time to light up a Chesterfield! Time to enjoy that first mild, satisfying smoke of the day.”
Fred lit a cigarette and said angrily, ”Mavis, you know I don’t like you to say such things in front of the children.”
I en tid när annonser, utskickade av Googles enorma servercluster dyker upp på allting, kan man gott känna igen ett stycke som det här:
Fascinating, those huge batteries of machines pouring out their messages to the American people. It seemed to him almost miraculous, the way the commercials were broadcast into thin air and picked up by the tiny discs embedded in the bottle or can or box or whatever wrapping contained the product, but he knew it involved some sort of electronic process that he couldn’t understand. Such an incredibly complex process, yet unfailingly accurate!
Så här låter det i livsmedelsaffären:
”Both the children loved visiting the supermarket more than most anything else. They made their way down the aisles through a chorus of ”Try me … Try me … Here is the newer, creamier … Mother, your children will … Kiddies, ask Mom to pick the bright green and red package … Here I am, right here, the shortening all your friends have been telling, you about … ” Mavis waited patiently for twenty minutes, enjoying the children’s pleasure even though her headache was growing worse.
I ”Captive audiences” har företaget bakom det talande papperet lyckats få öronproppar förbjudna. (Jämför med hur reklambranschen velat komma åt TiVo-spelarna, som låter en hoppa över reklaminslag i tv.) Och vad gäller den talande tidingen, är just det Freds – som jobbar på företaget Master Ventriloquism Corporation – senaste framgång: nästa morgon knackar det på familjens dörr:
”Nobody was there, but a copy of the New York Times was lying on the doorstep, saying, ”Good morning, this is your New York Times! Wouldn’t you like to have me delivered to your door every morning?” Mavis pulled Fred out onto the lawn where he could hear her. ”Fred! she cried, ”the New York Times – you sold the New York Times! However did you do it?” The children crowded around, congratulating him.”
”Captive Audience” är en rätt bortglömd representant för 50-talets kritiska amerikanska science fiction, men med många kopplingar till dagens utveckling. Den publicerades första gången i Magazine of Fantasy and Science Fiction, nr 2, 1953, och på svenska i Häpna, nr 12 1963. Om man nöjer sig med en oformaterad text-fil, kan man faktiskt läsa ”Captive Audience” online. TT-artikeln från DN finns kvar på TV4s sajt under rubriken Papper tar över elektroniken.
Relaterat på Blind Höna: Andra SF-historier som blivit aktuella
Alla trängs för att få se när bruden blir på smällen, 23 mar 2006
Politik år 2889, 31 aug 2003
Journalistik år 2889, 31 aug 2003
Att fabricera minnen, 23 okt 2003
Kommentarer
2 kommentarer to “Det pratande papperet”
Kommentera
augusti 12th, 2007 @ 21:25
Lite relaterat: se Supermarket 2.0
http://www.glumbert.com/media/supermarket
augusti 15th, 2007 @ 09:05
Egentligen är väl science fiction-författare människor med goda idéer som istället för att realisera dem sätter sig ner och visionerar, beskriver och dramatiserar dem. Det är kanske det man själv håller på med…