Googlejournalistik om Vilks: Fel med en faktor 1000
21 augusti 2007 | 1 kommentar
Google-journalistiken når en ny bottennivå i SvD i går (20 aug 2007). Radiokrönikören Erik Löfvendahl kallar Lars Vilks teckningar av rondellhundar för
”en konst vars enda syfte är att kasta allt ljus på konstnären själv (…) googlar man på Lars Vilks dessa dagar får man flera 100 000 träffar; jag tycker det är beklämmande.”
(”Nedriga påhopp upphöjs till konst”, ej på nätet)
Jo, Google ger visserligen ett sådant besked – idag på morgonen ”ungefär 474 000” träffar. Men det betyder ingalunda att det skrivits flera hundra tusen texter om Vilks. Stegar man sig fram i Googles träfflista finner man snart att det rör sig om knappt 600 texter:
En del av dessa 600 handlar om Vilks andra konstverk, som Nimis på Kullaberg. Filtrerar man sökresultaten lite finner man kanske knappt 500 texter om Muhammed som rondellhund.
Men hur kommer det sig att Google först hävdar att det finns nästan en halv miljon träffar och sedan att det egentligen bara är en tusendel så många? Jo, gör man om sökningen, som Google föreslår ovan, och gräver några minuter bland träffarna hittar man sånt här:
En och samma artikel om Vilks i Helsingborgs Dagblad har gett uppskattningsvis 8000 dubletter i Googles träfflista – under helt andra artiklar. Det beror på att en puff för artikeln legat på hd.se:s löpsedel. Eftersom HD – liksom de flesta andra tidningar – hakar på löpsedeln under varje artikel på sajten, skapas många fler ”träffar” än vad som faktiskt finns.
Och det är ingalunda bara hd.se som fungerar så här. P4, Expressen, och Löfvendahls eget SvD har liknande tekniska system som skapar en överdriven träffmängd. Se t.ex. på hur expressen har olika URL:er för samma notis, för lokalupplagor i Uppsala, Jönköping och Karlstad.
Många svenska journalister har ytterst begränsade kunskaper om Google, och använder tjänsten på ett slappt sätt. Siffran 474 000 må stå där, men den är inte meningsfull på något sätt. Och det är journalisters uppgift att förklara verkligheten, inte slappt reproducera missledande data.
Men jag tycker nog att också Google har lite av skulden. Det vore rimligare att i första hand presentera antalet unika träffar – den siffra som nu ligger längst bak i en träfflista som man inte vet riktigt hur lång den är – och inte bruttot. (Jag vet att det innebär vissa tekniska problem, men de är inte olösbara.) Men det ser förstås mer imponerande ut att säga att man fått 500 000 träffar än 500. Detsamma sak gäller den idiotiska uppgiften om hur många tiondels sekunder sökningen tar.
Andra bloggar om: lars vilks, rondellhundar, googlejournalistik
Kommentarer
En kommentar to “Googlejournalistik om Vilks: Fel med en faktor 1000”
Kommentera
september 4th, 2007 @ 12:13
Tack för intressant(a) kommentar(er) om s k Google-journalistik!
Tack vare att jag läst detta inlägg hajade jag till när jag idag såg Gomorron Sveriges soffprat om Sefastssonsoppan. Uppdrag Gransknings researcher Hannes Råstam ville belysa hur ökänd Trond Sefastsson nu blivit, och sade sig ha googlat dennes namn (ev plus ordet ”stjärnreporter”). Före skandalen: cirka 1 500 träffar. Efter skandalen: cirka 150 000 träffar. (NB, antalen fritt ur minnet.)
Alltså: till och med Sveriges kanske mest erfarne researcher tycker att Google-kvantifiering är relevant. Fast hans poäng – att hela affären kommer att leva kvar för Sefastsson – stämmer såklart…