Nakenscanning – i blindo
11 januari 2010 | 4 kommentarer
Nu införs nakenskanning på flygplats efter flygplats: Heathrow, Italien, Canada …
Om man hade haft nakenscanning av passagerare på Schipol hade sprängämnet insytt i Omar Farouk Abdulmutallabs kalsonger nämligen varit väl synligt, och attentatet hade kunnat avvärjas innan flygningen.
Så går resonemanget. Men det är långt ifrån säkert.
Säkerhetsinspektörer på flygplatser använder en kolossal tid till att titta på bilder, som inte innehåller det de är satta att hålla utkik efter. 2004 fraktades 650 miljoner flygpassagerare i USA. Säkerhetskontrollerna hitade 598 handeldvapen i resenärernas handbagage. Det är grovt räknat en gång på miljonen.
Man kunde då gärna tro, att när något så oerhört avvikande som en pistol blir synligt på kontrollörens skärm, skulle han eller hon omedelbart upptäcka det.
Men det är snarare tvärtom. När vi letar efter något som vi faktiskt får se väldigt sällan, minskar nämligen vår förmåga att upptäcka det. ”If you don’t find it often, you often don’t find it” formulerar Jeremy Wolfe, ögonläkare vid Harvard Medical School.
Fenomenet är välkänt hos radiologer – de läkare som granskar röntgenbilder för att hitta tumörer. I över 99 % av fallen finns det inga tumörer på bilderna. Men i den sista bråkdelarna av procent, med verkliga tumörer, så kan radiologer ändå missa vart tredje fall eller till och med mer – trots att cancerangreppet kan vara väl synligt. (Det upptäcker man när man i efterhand granskar plåtar för patienter som lagts in akut med utvecklad cancer. Tumören kan ha varit synlig i månader eller till och med år.)
Och samma fenomen drabbar förstås säkerhetsinspektörer.
Vid ett test 2002 missade säkerhetsinspektörer vid amerikanska flygplatser vart fjärde handeldvapen som gömts i handbagage. En uppföljning vid Newark-flygplatsen i New York år 2004 visad samma antal missar: 25 %. Det amerikanska Transportation Safety Administration säger att man nu har fått ner felprocenten, men vill inte avslöja hur hög den är, eftersom ”resultaten inte lämpar sig för allmän kännedom”. (Chicago Sun-Times, 19 oktober 2007).
Det är allstå skillnad på att synas och bli sett. Helkroppsskanning kan möjligen visa explosivt material mer effektivt – den gång på miljonen eller mindre, som en passagerar verkligen har det på sig.
(Tillverkarna säger visserligen nu att helkroppsscanning knappast skulle upptäckt det sprängämne som användes.) Men låt oss inte utesluta att maskinerna utvecklas.
Det förändrar dock inte hur hjärnan och ögonen fungerar hos dem som ska granska ytterligare sexhundrafyrtionio miljoner niohundranittionio tusen fyrahundra bilder eller så – där det inte syns någon sprängdeg längs med låret.
För tydlighetens skull: jag tycker förvisso det är bättre om man hittar en fjärdedel av alla bomber än inga alls. Det som intresserar mig är hur övertron på tekniken blir tydlig, och hur lätt man bortser från hur människan fungerar.
Faktauppgifterna här ovan är huvudsakligen hämtade från Jospeh Hallinans utmärkta bok Why we make mistakes från 2009.
Kommentarer
4 kommentarer to “Nakenscanning – i blindo”
Kommentera
januari 12th, 2010 @ 16:04
Tankeväckande inlägg! Kul med alla faktauppgifter också.
januari 17th, 2010 @ 17:54
Jag märker att jag har saknat såna här Blind höna-inlägg ett tag nu!
januari 18th, 2010 @ 23:35
Tack Simon! Ska försöka få upp farten igen.
december 22nd, 2014 @ 22:23
[…] är synnerligen ineffektiv: det är lätt att smuggla förbi vapen. Det har jag skrivit om förut. Man kunde gärna tro, att när något så oerhört avvikande som en pistol blir synligt på […]