Lillebror och övervakningen
18 februari 2010 | 8 kommentarer
I skrivande stund har Jesper Nilssons beskrivning av hur han hotades av civilklädda poliser i tunnelbanan över 1700 (ettusen sjuhundra) kommentarer. Länken har aktivt spridits av 1200 twittrare. Artikeln har redan haft gott och väl över en kvarts miljon läsare – och det finns inga tecken på avmattning. (Som jämförelse hade bloggens närmast föregående post en tiondel så många läsare, och sammanlagt 7 kommentarer.)
Som Kjell Häglund konstaterar i Journalisten är det den största storyn på länge.
Många av kommentarerna handlar (mer eller mindre civiliserat) om för eller emot polisen. Det är inget nytt.
Det nya i den här historien är hur polisen tvingade Jesper Nilsson att radera bilderna på sin mobiltelefon, men att han senare kunde han återskapa dem – med lite hjälp av nätet.
Jesper Nilssons beskrivning av vad han gör skulle nästan ordagrant kunna vara hämtad ur Cory Doctorows roman Little Brother från 2008. Det är historien om hur en polisstat i vardande överlistas av ett gäng tonårshackers, med exakt samma resurser som Jesper Nilsson: mobiltelefoner, datorer, gratis programvara, kunskap om nätet.
Little Brother fick en hel drös med priser när den kom ut 2008. Har du inte läst den ännu, gör det – den är riktigt, riktigt bra (och den kan laddas ner gratis). (Little Brother är förstår en anspelning på och pendang till Big Brother från George Orwells bok 1984.)
Att tillgången till mobilkameror utmanar myndigheternas informationsövertag skrev jag om redan för fem år sedan. I New York blev det året närmare 400 av polisen utpekade ”bråkmakare” släppta, efter att allmänhetens videor klart visat att polisens påståenden var falska.
Men även raderade bilder kan alltså fås tillbaka. Eller så hade Jesper kunnat sända direkt från telefonen via Bambuser; videon hade funnits på nätet och hade knappast gått att ta bort.
Relaterat:
- The Onion – den satiriska versionen av att allting spelas in och dokumenteras: Police Slog Through 40,000 Insipid Party Pics To Find Cause Of Dorm Fire
- En mammas erfarenhet av civilklädd polis: ”Någon minut efter att den rasande civilpolisen (som var utklädd till demonstrant) hade vridit om min arm och slitit ut mig på Sveavägen kom trettonåringen springande med tårarna strömmande”: del 1, 2, 3 och 4.
Kommentarer
8 kommentarer to “Lillebror och övervakningen”
Kommentera
februari 18th, 2010 @ 08:07
Kul med en ny sida, dock får du gärna kolla upp RSS-feeden, den verkar inte funka….
februari 18th, 2010 @ 09:23
Tack Markus! Det är tydligen lite smått som behöver fixas med CSS-en också.
februari 18th, 2010 @ 09:46
Du verkar ha installerat ett wordpresstema utan att ändra standardinställningarna… Både RSS-feeden och sidfoten leder till originaladresserna för temat.
februari 18th, 2010 @ 15:42
Jag håller på och bli global…
februari 22nd, 2010 @ 13:05
Tack Peeter; nu ska det vara fixat.
mars 5th, 2010 @ 11:44
Ja men hur gick det sedan? Jag menar med Jesper Nilsson och det? Blev det annat än en digital gräsbrand? Jag gissar att när allt är sagt och gjort kommer Jesper att få böta för våldsamt motstånd och poliserna fortsätta som förut.
När det verkligen kniper är de gamla strukturerna omöjliga att rucka på.
Minns ni ”Marklund”,”IPRED”, ”Danielsson”, ”Lissabon” m.m.m. Vad blev det av det hela? ”Sound and fury.”
mars 5th, 2010 @ 11:45
PS: Vad snyggt det ser ut! Vad heter den font du använder?
mars 9th, 2010 @ 16:39
Ja, steget vidare från information till handling glappar betänkligt. Vi tenderar att ta för givet att ”nu när alla vet är det säkert nån som gör nåt åt det här”. Den stora mediamyten, om man säger så.
Vad som behövs är förstås inte bara ett snack mellan för varandra anonyma människor, för det förpliktar inte ett dugg. Man behöver träffas, och komma överens om vad man ska göra härnäst. Förhoppningsvis något som verkar starkt störande på överheten och skapar många konfrontationer och bråk.
Först då kommer överheten att spola just den här källan till konfrontation.