Allt mer komplexa småsaker äter vår tanke och tid
4 oktober 2015 | 5 kommentarer
Idag strulade självscanningen i ICA när jag skulle handla. (Jag brukar inte använda den, eftersom den tvingar en att packa i plastkassar – ens medhavda återvinningskasse av tyg funkar inte eftersom den ger fel utslag på vågen i enheten.)
I scanningen måste man flytta uppmärksamheten fram och tillbaka mellan två skärmar – scannings-terminalens stora upptill och kontokorts-terminalens lilla nedtill. Man kan inte se båda på en gång. Jag stod och stirrade dumt på kontokortskärmen där det stod AVVAKTA BELOPP och inget hände. Det visade sig att jag skulle göra någon åtgärd på den stora skärmen.
Tjejen som kom till min hjälp sa att jag måste dra mitt ICA-kort först. Jag svarade att jag just försökt det tre gånger, men att terminalen inte ville läsa mitt kort, och att jag därför tryckt bort det och struntat i eventuella bonuspoäng. Men tydligen hade jag inte tryckt bort det på rätt sätt. Hon tyckte nog jag var en stofil. ”Det är inte så svårt bara man läser på skärmen”, förklarade hon. Men kortet skulle ju dras nere vid den lilla skärmen. ”Förresten kan du slå in ditt personnummer nu”, fortsatte hon.
Efteråt slog det mig, att jag kommer ihåg en tid – för inte så länge sedan.
Då man inte behövde argumentera kring interaktionsdesign med en kassörska på ICA.
Då man inte blev tillfrågad om att uppge sitt personnummer när man skulle köpa en liter mjölk.
Då man betalde sin fackavgift med en räkning, i stället för tre separata (som jag gör nu).
Då ett normalt butikskvitto var sådär en fjärdedel så stort som en sedel – inte fyra gånger så stort.
Då man inte behövde komma ihåg att checka ut bussbiljetten från bussen när man gick av.
Då OCR (Optical Character Recognition) betydde att en maskin läste siffrorna åt mig, inte att jag läste dem åt maskinen.
Om du tror att det här är en ”det-var-bättre-förr”-post tror du fel. Det är strålande framsteg att vi kan få skarpa bilder av Pluto skickade till oss från yttre världsrymden eller kan reducera energiförbrukningen med bättre teknik som LED-lampor eller kan skräddarsy proteser med 3d-skrivarteknik. Och så vidare.
Vad som oroar mig, dock, är att vi bygger ett samhälle där lösningarna på allt fler relativt små saker vi behöver göra, blir allt mer komplexa.
Kategori: Design och användbarhet, Ekonomi, media och samhälle, Framtiden, Okategoriserade, Prylar och teknologi, Tidens gång
Kommentarer
5 kommentarer to “Allt mer komplexa småsaker äter vår tanke och tid”
Kommentera
oktober 4th, 2015 @ 23:30
Med en dåres envishet morrar jag och hötter med näven åt skärmuppdelningen där jag vid vartannat moment ska toucha på en skärm, vid vartannat ska vända bort blicken och knappa på tryckknappar på en helt annan skärm. (Såvida jag inte har fått för mig att inkassera pengar för ett pantkvitto, för då måste jag ju skanna det kvittot på en tredje apparat och sedan stoppa in kvittot i en fjärde, som äter upp det.)
Morr! Hött!
oktober 7th, 2015 @ 21:51
Ironiskt att just du skulle bli offer för detta! Men bra kanske. Jag gav upp försöken att självscanna för flera år sedan efter att ha strulat till det på Coop Slussen. Efter att ha läst ditt inlägg tänkte jag att jag skulle försöka igen på Coop Hornsgatan. Som EU-migrant hade jag visserligen en del problem med skärmterminologin men det gick bra ända tills jag skulle dra medlemskortet. Då stoppade allt. Tillkallad hjälp skyndade till och tryckte helt käckt på ”Ej medlem” och då gick det vidare. Men det var ju fel. Eftersom jag läst ditt inlägg tog jag det hela med en road klackspark. Damen som kom efter mig och körde fast blev däremot väldigt irriterad och for ut i grymma hotelser mot automaterna och livet i allmänhet, mest Coop.
Läser just att myntbetalning i P-automater inte längre skall bli möjlig. Det är kanske välbetänkt men jag undrar om man tänkt på utländska besökare eftersom automaterna åtminstone hittills bara tar svenska kreditkort. Jag har numera ett sådant men i flera år har jag under somrarna inte kunnat parkera exempelvis utanför Hagaparken. Fåfängan eller Farsta Gård.
Min bil är dessutom numera svenskregistrerad så jag kan både åka med Ekeröfärjan och boka service. Känner mig nästan som en fullvärdig människa.
oktober 14th, 2015 @ 20:06
Vad hände egentligen med http://blogghistorien.se som jag snubblade över idag? Dog det projektet?
oktober 18th, 2015 @ 00:22
Hej Janne!
Nej, det är inte dött. Men ett par andra projekt tog mycket mer tid än det var tänkt, så jag fick omprioritera rejält.
Ett par nya kapitel är dock nästan klara. Kanske blir allt klart under 2016.
oktober 20th, 2015 @ 20:07
Coolt, jag ser fram mot fortsättningen! 🙂