Adjö Facebook och Twitter. Hallå bloggosfären.
15 november 2015 | 18 kommentarer
I förra veckan raderade jag först Facebook-appen, sedan Twitter-appen från min mobil. Skälen var flera. Jag började bli allvarligt besvärad över hur beroende jag var av dem, hur ofta jag ryckte upp mobilen bara för att se: har nån sagt nåt?
Jag tittade på min hög av halv- eller olästa böcker och funderade: vad ger mig mest – läsa dem eller ännu flera FB-inlägg?
Jag gillade inte heller att något jag råkat nämna i ett sms på mobilen strax därefter dök upp som reklam i Facebook eller låtförslag i Spotify.
Jag var djupt bedrövad över att Facebooks procedur för att komma fram till att uppmaningar till mordbrand i sig är nästan kriminellt dålig. För dess erbarmliga hyckleri i moralfrågor.
Men det avgörande blev till slut att jag också var vansinnigt trött på hur det i dessa sociala medier blivit viktigare att ha exakt rätt sorts pose i varje ögonblick. Hur försök till diskussion om sakfrågor blixtsnabbt spårar ner i meta-frågorna om det var rätt att tweeta si eller fel att skriva så i en status …
– och hur alla som gjort det eller gjort tvärtom är idioter. Jag är uttröttad på tonen, som blir allt hårdare och råare. Jag är rädd att ryckas med. Jag tror inte längre 140 tecken är ett bra format för att uttrycka sig om världen. Inte ens FB-poster.
Umair Haque skriver bra på Medium (som än så länge är civiliserat och läsbart, men i pessimistiska stunder tänker jag att det bara är en tidsfråga):
The problem of abuse is the greatest challenge the web faces today. It is greater than censorship, regulation, or (ugh) monetization. It is a problem of staggering magnitude and epic scale, and worse still, it is expensive: it is a problem that can’t be fixed with the cheap, simple fixes beloved by tech: patching up code, pushing out updates.
To explain, let me be clear what I mean by abuse. I don’t just mean the obvious: violent threats. I also mean the endless bickering, the predictable snark, the general atmosphere of little violences that permeate the social web…
You can create the most perfect code in technological existence — but if all it’s used for is to relentlessly demean, bully, assault, torment, pick on, trample, bicker with, shout at people, well, it’s a pretty good sign that people aren’t using it for much of value. And that is a central point. When a technology is used to shrink people’s possibilities, more than to expand them, it cannot create value for them.”
Why Twitter’s Dying (And What You Can Learn From It)
Därför kliver jag nu av Facebook och Twitter. Jag återvänder till bloggosfären, det ursprungliga sociala mediet. Jag har satt upp en ny RSS-läsare och börjat bygga upp mitt eget flöde av människor som säger något vettigt, på egna villkor, på sina bloggar. Utan att riskera att censureras av en allt mäktigare mellanhand.
I bloggosfären hittar jag till exempel Lotten som också noterat hur ”annars sansade människor idag tävlar om vem som är mest sympatiserande”.
Jag kommer att sakna söta filmer på katter. Men som mediateoretikern och kulturkritikern Neil Postman en gång sa om TV (i boken Amusing ourselves to death), är problemet inte när mediet försöker ge underhållning. Problemet uppstår när det försöker ta upp seriösa frågor.
Jag märker det också på mig själv. Hur mycket grundligare jag är när jag ska skriva en bloggpost. Hur jag också rycks med i jakten på att bara kasta ur mig nåt som låter bra på FB eller Twitter.
Hittar jag söta filmer på katter kommer de att hamna här, på bloggen i fortsättningen.
Jag kommer inte att radera mina FB- och Twitterkonton nu. Jag tänker bara låta bli att posta i mitt personliga flöde i ungefär tre månader. Sen får jag se. Jag kommer att vara aktiv i några yrkesmässiga grupper och sidor jag driver. Men inte mer.
Jag har kvar FBs Messenger, så jag kan kontaktas via den. Men jag rekommenderar er egentligen att byta till t ex Telegram.
Jag har tänkt hänga kvar på Instagram som ännu så länge är mest gulligt (i mitt flöde i alla fall).
Har du en blogg som du vill att jag ska följa, och har ett rss-flöde, pinga mig.
Kategori: Bloggfenomenet, Ekonomi, media och samhälle, Webb och IT
Kommentarer
18 kommentarer to “Adjö Facebook och Twitter. Hallå bloggosfären.”
Kommentera
november 15th, 2015 @ 23:41
Plingepling! (Jag är dessutom väldigt intresserad av utfallet efter tre månader.)
november 15th, 2015 @ 23:43
Haha Lotten, du var snabbast! En sann idrotts-stjärnas reflexer!
Men du finns naturligtvis redan i mitt RSS-flöde! 🙂
november 16th, 2015 @ 00:33
Jag är inne på samma spår, Jonas. På tisdag kör vi vår tredje Homebrew Website Club på inUse Malmö – en samling för folk som vill fundera kring precis de här frågorna. Det handlar framförallt om hur vi kan skapa tekniska möjligheter för att få med oss nätverkseffekter och annat som ”Silosarna” lockar med, tillbaka in i de egna sajterna och det egna ägandet av data etc. Finns gott om spännande saker på gång där!
november 16th, 2015 @ 00:54
Ah, låter spännande Emil!
/j
november 16th, 2015 @ 07:37
Jag kommer att sakna dig på Facebook, som jag tycker blir allt enklare medan bloggosfären blir allt svårare (för mig alltså). Lotten har hittills varit mitt sista ankare där!
Twitter är verkligen en ucklig soppa. Nuförtiden även tjock av rasistklimpar. Jag måste vara där pga jobbet, önskar att jag skapp.
november 16th, 2015 @ 07:41
På senare tid har jag tvivlat en del på bloggandets framtid, men håller trots allt kvar vid min gamla fotoblogg (som emellanåt får en hel del ord också) och låter inläggen autopubliceras på såväl Facebook och Twitter och det är på Facebook de oftast får respons. Det är framför allt tanken på mitt självbestämmande som gör att jag fortsätter på bloggen.
Mitt RSS-flöde ligger kvar men har blivit allt tunnare. Det är ändå där de mest självständiga och mer välskrivna tankarna skrivs. Så jag ser fram emot att Reeder fylls med fler ord om bl.a. ”skitsystem”.
november 16th, 2015 @ 08:03
Heja! Jag gjorde något liknande för något eller ett par år sedan – jag kallade det för en nätfasta, och tyckte att det var ofantligt skönt att välja bort den billiga ”snabbmaten” på facebook och twitter, för mer genomtänkta och väl tillredda anrättningar i bloggform. Nu blir jag lite inspirerad att göra om experimentet… på ett eller annat sätt.
Fast jag minns att jag tänkte på att det var svårare än förr att hitta riktigt bra bloggar. Många har nog gått all in på snabbmatsmedierna – sorgligt nog. Dela gärna de guldkorn du hittar!
november 16th, 2015 @ 08:19
Jag har själv varit inne på samma spår, men har inte bestämt mig för om jag ska ta steget ännu.
För övrigt är det väldigt kul att se att Blind Höna finns kvar!
Klocklös i Tiden har ju legat vilande några år nu, men när mitt webbhotell stängde ner möjligheten att köra asp-sidor så blev jag tvungen att bygga om mitt publiceringssystem till php om jag ville ha kvar bloggen.
Och det kände jag att jag ville och i samband med det ordnade jag både ny design OCH började skriva där igen.
Så Klocklös i Tiden lever vidare in på sitt fjortonde år!
Jag nämnde för övrigt dig så sent som i min förra bloggpost och skrev om Blind Höna i torsdags -> http://mats-andersson.se/blogg/index.php?ID=2215
november 16th, 2015 @ 09:11
Hej Jonas,
Känner igen mig, ett inspirerande inlägg! Jag är periodare när det gäller bloggosfären och varje gång jag hänger där – skriver, läser – känns det så mycket bättre än när jag lägger en massa tid på FB och Twitter.
En teknikalitet: vad kör du för RSS-läsare?
november 16th, 2015 @ 10:40
Nu förstår jag sent omsider varför jag varit så Facebook-lat och överhuvudtaget aldrig skaffat ett twitterkonto! Samt att jag inte alls behöver ha dåligt samvete för det. Tack för en bra analys.
november 16th, 2015 @ 14:29
Jenny: ”snabbmatsmedier” … vilken bra liknele!
november 16th, 2015 @ 14:37
Gustav: Kör just nu Feedbin.
Reeder har fått många rekommendationer och höga betyg, så jag prövade det först. Men jag får den inte att visa ett kombinerat flöde av poster – den visar varje källa för sig. Det är inte så jag vill ha det.
Jag antar att jag själv gjort något fel. Det finns en ställning som jag ändrat på, men utan resultat. Om jag kan få den att ge ett flöde verkar den vara bra.
Feedly får också rekommendationer, men kräver (så vitt jag kan utröna) att man loggar in med sitt Facebook- eller Googlekonto. Och de där är ju vad jag vill frigöra mig från, så det gick bort. (Och i Reeder lyckades jag inte heller lägga till enskilda direktfeeds – det verkar som man *måste* ha en mellanhandstjänst.)
Men jag får se; ska vid tillfälle posta mina erfarenheter här.
november 16th, 2015 @ 14:42
Jenny, Karin, Susanne – ni är tillagda! (Gustav finns ju redan där.)
november 16th, 2015 @ 22:42
Har aldrig haft Facebook och använder numera twitter i stort sett bara för att hänvisa till nya poster på mina två bloggar. Eller möjligen till någon artikel som jag tycker är relevant för sådant jag skriver om.
”Blind Höna” var ju vad som fick mig att börja blogga 2002 så naturligtvis gillar jag en andra andning där.
november 17th, 2015 @ 06:05
Du inspirerar. Tuktandet av flödet blir så nästa barriär att klättra över.
november 17th, 2015 @ 09:40
Jag testar native app-spåret i form av NetNewsWIre. Hade den för flera år sedan men de fick problem när Google Reader, som de använde för att synka, lades ned. Nu har de precis tinats upp ur någon digital torvmosse och gjort en återkomst med nya versioner av Mac- och iOSappar och egenhanterad synkning.
Vi får väl se om det är något att ha eller om jag väljer någon annan rss-lösning.
I vilket fall och mer allmänt känns det betydligt friare att köra RSS som klistrar samman innehåll från en mängd fria sajter än att sitta i ett siloflöde skapat på plattformar som Facebook eller Twitter.
november 17th, 2015 @ 14:43
Tack för detta, nu vet jag varför jag tycker som jag tycker, och kan argumentera för det på jobbet också.
december 19th, 2015 @ 17:48
http://scripting.com/liveblog/users/davewiner/2015/12/18/0672.html