Our love affair with digital is over
7 januari 2018 | 3 kommentarer
Jag känner som David Sax i NY Times: ”Our love affair with digital is over” (18 nov 2017; Sax är också författare till boken ”The revenge of the analog”).
Ett allt mer monopoliserat internet, där vi är produkten? Där löftet om frihet ersatts med algoritmstyrning? Det var inte det internet vi trodde på, konstaterar en vän. Omslaget på Wireds senaste nummer (jan/feb 2018) pryds talande nog av texten The Internet is Broken.
I Guardian konstateras att We need a 21st-century Martin Luther to challenge the church of tech (29 okt 2017). Och ärke-geeken Kentaro Toyamas bok Geek heresy har undertiteln ”Rescuing social change from the cult of technology”. (Hans keynote på Internetdagarna finns här.)
Och det är inte bara det. De många löftena om snabba och enkla teknologiska fixar kraschar allt oftare mot verkligheten, när de granskas mer noggrant och vetenskapligt.
- Laptops i klassrummet lyfter inte undervisningen.
- Aktivitetsmätare (”hälsoarmband” eller fitness trackers) minskar aktiviteten hos tonåringar i stället för att stimulera den.
- Digitala läkemedelsburkar som påminner patienterna om att ta medicin gav ingen effekt.
- Övervakningsprylar i barnkammaren ökar föräldrarnas ångest i stället för att minska den.
Plus sårbarhet och hackbarhet (se: Meltdown, Spectre, Wannacry, Petya, Notpetya, British Airways…). Cost-benefit-analysen blir allt mer skev: kostnaderna för att undvika problem blir allt större jämfört med de minskade vinsterna.
Precis som för plast: Sorry tech, but it’s not me – it is you.
Kommentarer
3 kommentarer to “Our love affair with digital is over”
Kommentera
januari 7th, 2018 @ 17:24
Efter passionen kommer äktenskapet, för det här förhållandet kommer inte att ta slut.
januari 7th, 2018 @ 18:16
Visst, det blev kanske annorlunda än vi drömde om, framför allt är jag besviken på spotifieringen, men mycket har ändå hänt som utgör en fantastisk transformation av tillvaron. Handel och tillgänglighet till institutioner. Demokratiseringen av informationsspridning – den har jus faktiskt hänt, även mångas fokus där just nu ligger på avigsidan att de som säger sådant man inte håller med om fått lättare att synas. Jag gjorde för ett tag sedan reflektionen att jag numera ibland stör mig på att samhällsviktiga debattinlägg ligger bakom betalväggar, men för 15 år sedan hade jag inte ens vetat att de där inläggen fanns! Nu kan jag se diskussionen om dem och delta i den. Och som Simon påpekar är transformationen oåterkallellig. De där fyra punkterna du tar upp på slutet med saker som inte funkar är ju väldigt småttiga, och inte någonting som ens en relativ teknikoptimist som jag nog någonsin trott faktiskt skulle fungera.
februari 16th, 2018 @ 17:39
Före digitaliseringen fanns det alltid en säljare eller tjänsteman att fråga, idag finns ingen sådan, man måste klara allt själv. Det är väl det värsta med den här nya tiden.
Försökte just betala en efaktura på Swedbank, fick svaret att det inte fanns pengar på kontot. Samtidigt står det på samma sida att det finns övernog med pengar på kontot. Hur gör man? Det finns visst ett telefonnummer, men det kräver inloggning med ett av alla miljoner inlogg som man förutsätts hålla ordning på men naturligtvis aldrig hittar om man inte är en petimeter av värsta sort.
Den digitala tekniken lider av något som möjligen skulle kunna kallas barnsjukdomar om det inte vore för att det har hållit på i tretti år. Möjligen är det som bilismen – ett elände som vi har tråcklat oss in i men inte hittar ut ur för att det finns för många vested interests som tjänar pengar på det. Eller militären, av samma skäl.