Från ”The Daily me” till ”The Daily us” – med överraskningseffekten
20 mars 2005 | 4 kommentarer
En gång i internets barndom dök idén om ”The Daily Me” upp. Eftersom det är rätt mycket i en tidning som egentligen inte intresserar en vore det ju smart om man kunde ”skräddarsy” tidningen. Jag vill bara se sport och utrikes, men vill slippa familjesidorna och ledarna. Eller ännu mer anpassat: jag vill bara ha nyheter om Niger, Mali och Zimbabwe – resten av Afrika struntar jag i. Och inget inrikes förutom från Askersund. (MITs Nicholas Negroponte var en av dem som drev idén.)
Ett antal försök med ”daily me”-tekniker gjordes på nätet. Traditionella media var inte så förtjusta i tanken – det är svårt att motivera för annonsörer varför man låter läsarna välja bort deras annonser, men olika mellanhänder försökte. I stort sett visade sig idén vara orealistisk (utom i vissa begränsade nischer, och specialiserade tjänster).
Det beror nog dels på att det är krångligt att fixa med inställningar av olika slag. Men framför allt visade det sig att människor i gemen inte har det superrationella sättet att bestämma vilken information som är nyttig för dem. Man vill ha en bred bild: man vill inte gärna riskera att missa något som faktiskt är jätteviktigt, men råkar falla utanför de hårda regler eller kategorier man försökt sätta upp. Och man vill gärna bli överraskad.
Vad som slog mig häromdagen är att vad vi fått med webbloggar nu istället är en ”Daily Them” eller ”Daily Y’All” eller ”Daily You Guys” – eller vad man nu skulle kalla det. Ett urval av nyhets- och åsiktsförmedlare, som jag väljer inom de områden som intresserar mig, och följer.
Det är ju förstås vad tidningen försökte vara en gång i tiden: man antog att läsarna hade förtroende för tidningen som kollektiv, att dess redaktörer var de grabbar och tjejer man litade på i fråga om att samla och presentera det man ville. Jag ska inte här fördjupa mig i varför – eller om – det förtroendet minskat, men det har idag i alla fall fått konkurrens av en parallell kanal: webbloggar.
Och bloggar erbjuder just det som de mekaniska tjänsterna saknade: överraskningseffekten! En bra blogg är fokuserad – men ens favoriter blir snabbt de där då och då det oväntade kastas in, det slumpmässiga: kvalitén som på engelska kallas ”serendipity”.
Men bloggarna har dessutom tagit tanken ett steg till…
… från ”The Daily Them” till ”The Daily Us”.
Genom att läsarna enkelt kan kommentera, genom att det uppstått en kultur att aktivt länka vidare, genom de automatiska systemen för trackbacks och pings, erbjuds ofta en helhetsbild (ett sammanhang) som faktiskt är större än summan av delarna. Och genom att det nu blivit så otroligt enkelt att starta en egen blogg, kan allt fler själva bli en aktiv del av sitt eget media-universum i stället för passiv.
Från en av alla de traditionella medier som nu skriver om bloggar fick jag intervjufrågan: blir inte bloggvärlden ett åsiktskotteri, där man sluter sig till de man gillar och inte läser annat? Där bloggläsarna riskerar att missa viktiga saker, andra åsikter?
Jag tror faktiskt att det är precis tvärtom. Länkningen, kommentarerna och möjligheten att bidra själv öppnar upp – stänger inte ute. I jämförelse är ledarsidan på t.ex. DN ett mycket mer slutet åsiktskotteri, där vi ofta inte ens vet vem som tycker vad, eftersom de gömmer sig bakom kollektiva ledare. Och den ledarblogg som finns – på SvD – är som bekant så feg att den inte tillåter kommentarer.
Det här är en spännande utveckling. Var det slutar vet jag inte. Men själv tycker jag det är bra att en rätt trist idé – Daily Me – har ersatts av något mycket mer spännande: The Daily Us.
(Fotnot: eller borde det heta The Daily We?)
(Fotnot 2: Tekniken med RSS-läsare är det närmaste en faktiskt Daily Me vi kommit. Kanske har tekniken nu blivit så enkel att fler komer att använda den. Men jag tror att RSS-läsare fortfarande är en nischteknik och inte något som den breda massan kommer att ta till sig. Men jag kan ha fel.)
Ett antal länkar, de flesta från 2001-2002:
Översiktsartikel: The Promise of the Daily Me (april 2002)
Kritik:
Time: Boycott the Daily Me! (juni 2001)
Boston review: The Daily We (sommar 2001)
The Daily Me” Carries Danger of Isolating Its Creator (nov 2001)
Något senare:
Monday memo: Whatever Happened to the ”Daily Me?” (2004)
Kommentarer
4 kommentarer to “Från ”The Daily me” till ”The Daily us” – med överraskningseffekten”
Kommentera
mars 20th, 2005 @ 13:11
Lite löst om Daily Me/We, deliberation och möjligheterna för en ökad global demokrati
Apropå Jonas Söderströms inlägg om ”Daily Me” kontra ”Daily We/Us”: Filosofen May Thorseth resonerar i en artikel i tidskriften Politisk…
mars 20th, 2005 @ 20:35
Oerhört intressanta resonemang.. Är själv rätt störd över bristen på interaktivitet och bristen på möjligheter att kommentera, kolla källor och hänvisa till egna(i bästa fall relevantare och kanske sannare) och har gjort ett försök med min blog. Resultatet på olika sökmotorer blev häpnadsväckande positivt (gick enkelt att kolla med trackbacks)..(sök på Leo kommenterar eller dagens värsting på exvis google får du se..) Här finns ”oanade” möjligheter blev min tanke och kollade raskt om blognamnen dagens nyheter: http://dagsaktuellt.blogspot.com/ gick att registrera och likadant svenska dagbladet.. : http://dagspress.blogspot.com/ . Det gick till min förvåning utmärkt. Jag tänkte förse dessa bloggar med en ”tyckarsida” som gick att kommentera och föra dialog på! : Leo Kommenterar: http://dagspolitik.blogspot.com/ . Även det gick utmärkt men sedan kom ”vissa problem” då jag började plinga det hela! Ägaren av intressant.se och nyligen.se gick i taket ganska omgående och började att offentligt diskutera fusk och manipulation av hans skapelse. Först i ”dold” form så stackars Barseblog tog på sig skulden och erkände men förklades raskt oskyldig… Jag insåg då och lärde mig hur dessa ”instrument fungerade och delvis hur Google fungerar och är mycket nöjd med resultatet och övergick till att bara plinga huvudsidan, enligt konstens alla regler.. Trodde jag. Kriget har nu trappats upp och ”ägaren” till intressant vill utesluta och har publicerat bloggen på en ”skampåle” under rubriken ”Utvecklingsblog”. det var mycket olyckligt och min insats för att lära mig ”ett och annat” var obetänksam. Jag trodde inte det skulle få några konsekvenser och min avsikt var aldrig att fuska eller manipulera utan att lära mig ”hur systemen” fungerar. Vi får se hur det går men jag har lärt mig mycket! Överraskningseffekten du skriver om är ju mycket intressant och kanske tom utvecklande för en del (om man bryr sig om att läsa dem och kanske tom att kommentera och ha en dialog i ämnet). En del av kommentarerna tyder på det men de flesta föredrar nog sina ”egna sanningar”. Ofta skapade från en medvetet manipulerande mediavärld!
mars 20th, 2005 @ 21:21
Leo: ”der Überzensor” på ”intressant” strikes again, ser jag! Är du riktigt svensk förresten? Det kanske är det som är problemet. Mitt råd: håll dig borta från ”intressant.se”.
mars 21st, 2005 @ 09:26
Jag föredrar nog ”lite naivt” att fortfarande ett tag att tro på den utvecklande dialogen…hoppas jag har rätt…
men det finns en del ”illavarslande ” tecken. Tyckte att ämnet bloggstafetten såg intressant ut. Anmälde mig och fick så småningom ett ämne av en bloggare: Politiska trender och trendpolitik. Skrev ett blogginkägg på det ämnet och valde att ta upp ”fuskdebatten”- men från ett annat perspektiv än det i politik och media har varit det gängse några år, nämligen att det fanns vetenskapliga bevis från en ledande forskare i ämnet på Karolinska för en helt annat förklaring. Skulle ett enda inlägg, ett enda annorlunda blogginlägg i frågan kunna hota alla spaltmil som skrivits om fuskarna, och skulle det överhuvudtaget ha ngn betydelse? Ja inte vet jag, men inlägget är tydligt publicerat på min blog söndag den 6/3- innehållet kan ju ifråga- men på Bloggstafetten står en helt felaktigt påstående och ej fungarande länkar till sidan och inlägget… http://www.sveriges.com/blogstafetten/ det ser lite illavarslande ut…