Är girighet smart?
18 maj 2003 | 1 kommentar
Här kommer ett experiment med tre enkla regler.
- Alla som skriver till Kornet och ber att få tjugo kronor får det.
- Alla som ber att få hundra kronor kan också få det – men bara om ni utgör färre än tjugo procent.
- Om fler än tjugo procent ber att få 100 kronor, kommer ingen att få någonting.
Nu de dåliga nyheterna: tyvärr är detta bara ett tankeexperiment – jag kommer inte att skicka några pengar. Men hur skulle du göra om det vore på riktigt?
Hm. En rationell strategi vore förstås att satsa på att få 20 spänn. Om alla gör det, får alla sina stålar. Perfekt.
Hmm. Men eftersom alla andra också borde resonera så, finns det ju ett utrymme för dig att vara smart och sno åt dig mångdubbelt mer – utan att någon annan förlorar på det.
Hmmm. Men eftersom fler kanske resonerar likadant, finns ju en risk för att det blir för många som satsar på det högre beloppet. Men då får du ingenting, även om du satsar på det säkra, lägre beloppet. Så det mesta talar för att du borde satsa på det högre beloppet. Men å andra sidan… ja, hur skulle du göra?
Är det smart att vara girig? Är det smart att vara smart? Den senaste tiden har vi sett en ny girighet över hela världen. Eliter – inom business och politik – skaffar sig förmåner, bonusar och lönelyft bortom vad man trodde var möjligt.
Girighet är inte samma sak som stöld – att bryta sig in På Kornet och sno hela tävlingskassan. Girighet i praktiken handlar ofta om detta att man ser en chans att själv göra sig en hacka, utan att det verkar drabba någon annan. Utslaget per aktieägare betyder ett hundraprocentigt lönelyft för styrelseledamöterna förstås så gott som ingenting.
Kornets experiment verkar kanske egendomligt, men speglar faktiskt rätt många dilemman – samhälleliga såväl som vardagliga.
Som i bilkön, när frestelsen är stor att köra ut i filen för de som egentligen ska svänga av, blåsa förbi sådär en 75 bilar och så tränga sig tillbaka in där framme, precis innan avfarten. Men kön förvärras just av friktionen när de ”smarta” tränger sig in; körde alla i lagom tempo i rätt fil skulle trafiken kunna flyta på.
Eller den hotade torsken. Inget land har intresse av att dra ner på fisket, om alla ändå tror att de andra kommer att sko sig (vi får ingenting och torsken torskar i alla fall). Så tar alla upp fisk – totalt sett, för mycket – en strategi som kan leda till att fisken försvinner helt.
Problemet brukar kallas ”Fångarnas dilemma” och illustrerar hur girigheten – egenintresset – kan lura sig självt. De närmaste dagarna kommer Blind Höna att ha en liten serie om girighet.
Experimentet ovan har faktiskt utförts, för drygt 15 år sedan av tidningen Science 84. Läsarna fick riva en kupong ur tidningen, kryssa för tjugo eller hundra dollar, och skicka in.
Vad blev resultatet av experimentet då? Vad blir det nu? Om drygt en vecka får du veta. Och under tiden, fler notiser om girighet.
Imorgon: Minoritetsmissförståndet
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
En kommentar to “Är girighet smart?”
Kommentera
juli 15th, 2004 @ 17:45
Jag har tittat en hel del på Tour de France på TV – Lance Armstrong är från min hemstad, Austin, Texas. Det fick mig att tänka på din artikel om girighet och framför allt experimentet du skrev om. Cykeltävlingar torde vara bland det tråkigaste som finns att titta på men har vissa interesanta fenomen. Ett är att det torde inte finnas någon sport där laget är så viktigt för individen som ska vinna. Visserligen i många lag sporter måste hela laget samarbeta, t. ex. fotboll, ishockey, men hela laget vinner. I cykel smarbetar ett helt lag för att en cyklist ska vinna. Ännu interesantare – apropos girighet – är att ofta måste man hjälpa sin motståndare för att ha någon som helst chans att vinna själv. Iförrgår bröt sig två cyklister loss från klungan och höll på att lyckas med att vinna genom att samarbeta. Men i sista hundra meterna började dom med lite positionsspel för att ligga bäst till för slut spurten. Resultatet var att klungan hann ikapp och dom två som brutit sig loss kom inte bättre än på tionde plats. Hade dom inte brytt sig om vem som skulle vinna, kunde dom (kanske) tagit första och andra plats. Girighet?