Det sista av prärien
7 augusti 2003 | 2 kommentarer
”… like visiting a small body of water preserved to commemorate what an ocean looked like before it was drained. Two hundred acres barely permits the word ”prairie,” which, in the American experience, implies a horizonwide stretch of grassland.”
Om de sista kvarvarande plättarna av prärie:
”The conventional figure is that 80 percent of [Iowa] was once prairie and that 99.9 percent of it is now gone, replaced by what used to be mixed farms and are now almost exclusively corn and soybean fields.”
”Biological complexity and diversity sound like abstractions, until you see a patch of prairie beside the monotony of a soybean field, a whole county of soybean fields.”
Intensiva monokulturer, med bara en eller ett fåtal växter på stora arealer, är mycket attraktiva för skadedjur eller sjukdomar (krypen kommer flygande och bara storknar, ”wow, världens största skafferi, kolla grabbar!”), och därför i sin tur i hög grad beroende av bekämpningsmedel.
Läs hela på NY Times: Keeping a Lost World Alive: A Last Remnant of Iowa’s Tallgrass Prairie (7 augusti 2003).
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
2 kommentarer to “Det sista av prärien”
Kommentera
augusti 13th, 2003 @ 00:03
Thomas Jefferson trodde att det skulle kraevas 100 generationer Amerikaner innan USA var bebott fraan kust-till-kust. Kanske det tog fem. Ett av de mest tragiska faktum bakom USAs framgaangar aer foerstoerelsen av naturen. Det finns fortfarande massor av otroligt skoen natur haer, men inte som den var 200 aar sedan. En av mina favorit boeker aer Steven Ambrose, Undaunted Courage – en biografi om Merriweather Lewis och till stor del en kroenika om Lewis and Clarks resa fraan Washington till Oregon kusten ca. 1803 via St. Louis, Missouri, diverse andra floder, Klippiga bergen, och kanske framfoerallt, praerien. Lewis och Clark beskrev en natur som aldrig tidigare setts av maenniskor av europeiska anor. Foer att foerstaa vad VERLYN KLINKENBORG skriver om in NY times, kanske man borde vara Lewis eller Clark. Men en laesning av deras dagboecker genom Ambroses bok, ger en god aning om vad praerien en gaang var.
Ett av de mest imponerande intrycken fraan den tiden torde vara dom stora buffalohjordarna. Ett mycket interesant project aer the Buffalo Commons som soeker att laegga ihop stora laagbefolkade omraaden i the Great Plains foer att aaterstaella ett stort landomraade daer buffalo aen en gaang ”will migrate freely across a restored sea of grass, like wild salmon flow from the rivers to the oceans and back”. http://www.gprc.org/Buffalo_Commons.html
Maahaenda bara en droem, men jag skull gaerna se det foerverkligat.
Dude, you give me more to read about concerning America than just about anyone else. Very interesting. Keep up the good work. Brev foeljer.
december 11th, 2003 @ 09:07
jag vill veta något om prärien!!!
äe prärien tårr??
maila mig så snart du kan…
vi vill forska om prärien men har inga bilder eller fakta…
MVH// ida