Nej
9 september 2003 | 11 kommentarer
Ja-sidan försatt sin chans att få mig att rösta ja med måndagskvällens ”EMU-rättegång” i TV1.
Jag har försökt att bevara en öppen hållning. Jag ska inte sticka under stol med att jag varit skeptisk mot EMU, men jag har velat lyssna fördomsfritt på de som varit för. Argumenten är säkert värda att överväga, har jag sagt mig.
Jag hade hoppats få höra dem presenteras ikväll.
Men ja-sidan, förträdd av Pernilla Ström och Jens Orback, undvek sorgfälligt sakfrågorna. De excellerade i misstänkliggöranden, guilt by association och personangrepp. Sakargument lyste med sin frånvaro; istället kallade Jens Orback med sentimental känslosmhet fram sin sin gamla mamma. Inte ens andra världskriget saknades i retoriken. Allt serverat med en skrämmande blandning av arrogans och inställsamhet.
Säkert var nej-sidan tafattare och ”tråkigare” (som Lena Mellin säger i Aftonbladet). De frågade ju ingen vem de delade säng med.
Jag betackar mig.
Men vi röstar inte för eller mot stenkastning i Göteborg, inte för eller emot om det är rätt att protestera mot svensk vapenexport till krigförande länder i strid med svensk lag, vi röstar inte om vem som är Per Gahrtons sambo (eller om Pernilla Ström bör vara sambo med Klas Eklund för den delen), inte för eller mot om vi ska ta (skulle ha tagit?) emot tyska flyktingar för mer än femtio år sedan.
Vi röstar inte ens om EU är bra eller dåligt. Vi röstar om det är klokt att ta tredje steget i en ekonomisk och monetär union där makten över penningpolitiken förs över till europeiska centralbanken.
Jag röstar inte nej därför att Orback och Ström är obehagliga som debattörer. En sak kan vara god, även om den företräds av rövslickare eller brännvinsadvokater eller tölpar (och samma resonemang gäller naturligtvis för nej-argumenten och Sverigedemokraterna).
Men ja-sidan gav mig inte tilräckliga skäl att tro att deras projekt är förnuftigt. Inget som uppväger de tvivel kring både ekonomiska och demokratiska följder som jag känner.
Alltså röstar jag nej.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
11 kommentarer to “Nej”
Kommentera
september 9th, 2003 @ 01:37
Tråkigt att höra Jonas. Det är väl litet meningslöst att diskutera längre – Din beskrivning av vad vi egentligen röstar resp. inte röstar för håller jag med om till 100 % men kommer naturligtvis till rakt motsatt slutsats. Jag har sedan länge påpekat att det i själva verket inte spelar någon roll om penningpolitiken förs över till Frankfurt, dels har den mycket mindre betydelse än många tror, dels sköts den på samma sätt idag som den kommer att göra i ECB och vår Riksbank har i praktiken ytterst små möjligheter att agera självständigt. Så många sakkunniga personer har påpekat detta men det falska slagordet om ”de folkvaldas” inflytande har tydligen haft sådan effekt att man talat för döva öron.
Projektets politiska och europeiska samarbetsdimension blir avgörande för mig: dels har vi lovat att gå med, dels bör vi, som ett rikt och skickligt land, ta vår del av ansvaret för det utvidgade Europas framtid.
Och Du, Jonas, det är faktiskt viktigt i vilket lag man spelar. Bara det faktum att Sverigedemokraterna och kpml(r) finns i nej-lägret, kombinerat med nej-generalernas vårdslösa historiesyn skulle få mig att rösta blankt om det nu vore så att jag egentligen ville säga nej.
Jag välkomnar Dig och andra in i Euroland på samma gång som Polen, Estland, Lettland och Litauen, dvs. ca 2008 – 2010.
september 9th, 2003 @ 06:29
Vi får väl enas om att vara oeniga om just det här, Bengt.
Men ärligt talat tror jag ändå att det blir ja i folkomröstingen. Jag tror den stora osäkra gruppen kommer att svänga under ja-sidans massiva propagandaspurt.
september 9th, 2003 @ 08:50
Diskussionen här stämmer med det intryck jag får på andra håll: den här omröstningen är inte för något, den är mot. Man röstar på den sida som man tycker minst illa om.
Och jag får väl erkänna att det är samma sak för mig. Jag vill vara för euron, men har svårt att svälja att Expressen för första gången på allvar släppte in Sverigedemokraterna, bara för att plocka nej-sidan på en billig poäng. Och den fundamentala bristen på fair play som det är när en av ja-sidans pr-byråer registrerar domänen ”www.nejtilleuro.se” och sätter upp en falsk nej-sajt där.
Om jag röstar ja kommer det endast att vara med stor självövervinnelse, för ja-kampanjen har verkligen gjort sitt bästa för att få bort mig från sin sida.
september 9th, 2003 @ 09:30
Jo, det börjar brista i fair play. DN har två gånger, senast i dag, rapporterat om vandaliserade valstugor. Fysiskt våld hör inte hemma i en demokratisk process.
september 9th, 2003 @ 10:32
Själv bryr jag mig inte så mycket om de olika sidornas argument. Läs Gunnar Fredrikssons krönika, den tycker jag sammanfattar anledningen till att rösta ja ganska bra (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,357517,00.html). Lägg tillbaka beslutet där det hör hemma: hos våra folkvalda politiker.
september 9th, 2003 @ 12:02
Leif Lewins artikel på DN Debatt i lördags tycker jag sammanfattar ganska bra varför man ska rösta nej:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=178385&previousRenderType=2
september 9th, 2003 @ 12:17
Ja, just Lewins artikel gjorde intryck också på mig. Inte minst för att den var saklig och balanserad.
september 9th, 2003 @ 14:03
Jag hade inte tänkta lägga mig i den här debatten mer men efter att ha läst Lewins artikel är det litet svårt. Artikeln handlar om allt utom vad omröstningen gäller. Dessutom upprepar han den populistiska floskeln om ”de sju bankdirektörerna.” (Vem spelar Snövits roll?) Det är uppenbart att fakta inte duger för att få slut på den diskussionen. Lewin skriver ”sakfrågan:ja eller nej till EMU” – jag hade trott att alla visste vid det här laget att det är inte det som gäller: vi är sedan länge med i EMU.
Demokratiunderskottet i EU är ett faktum – det vore bra om vi kunde göra något åt detta (vilket vi kan) med det har ju absolut noll med euron att göra. Det vore skönt om Lewin och andra tog bladet från munnen och sade att vad man verkligen vill är att Sverige skall lämna EU.
Lewin skriver ”Unionens teoretiker menar också att detta (demokratiunderskottet) är en god ordning.” Jag river mitt hår i förtvivlan! Det är Göran Perssson, Toni Blair och Berlusconi som anser att det är en god ordning att de viktiga besluten tas i mörka och rökiga (jodå) rum utan insyn – åtminstone en teoretiker inom unionen (undertecknad) anser däremot att vi borde ha större inslag av ett demokratiskt-parlamentaristiskt system. Men återigen: det inte det vi skall rösta om den 14/9.
Vid ett nej anser också jag att vi bör initiera ett utträdesförfarande. Vi kan inte fortsätta med vår free ride och russinplockartaktik. Ni kan väl läsa Anders Westgård i Aftobladet också
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,358339,00.html
Inte samma intellektuella nivå givetvis som Lewin men träffar i varje fall måltavlan.
september 9th, 2003 @ 14:48
Westgårdh: ” Som om (…) ett land med 0,5 procent av jordens befolkning skulle ha något att sätta till när det verkligen brakar loss — kissa i byxorna så att det fortfarande ska kännas varmt och gott i erat lilla land medan USA fortsätter att ensamt diktera världens framtid.”
Javisst ja, vi är bara 0,5 procent av jordens befolkning! Det tänkte jag inte på – det ställer ju saken i ett helt annat läge.
Varför dra gränsen vid riksbanken? Vad ska vi ens ha en regering för inrikes ärenden? Ett eget parlament? Varför över huvud taget fortsätta hela charaden med att rösta, och låta valda representanter stifta låtsaslagar – när det brakar loss har vi ju självklart inget att sätta emot. Varför ska vi över huvud taget vara ett land fortfarande? Låt oss gå i spetsen och avskaffa Sverige helt! Det är ju uppenbart att det inte betyder som mycket som en fjärt i universum. Och dyrt, med egna pass och röstning kostar så mycket. Låt oss sälja Sverige direkt till högstbjudande.
Och is å fall tycker jag det är typiskt svenskt lagom och kissnödigt att vilja vara med i EU, när vi uppenbarligen inte har något eget existensberättigande. EU – vad är det för en fikusaktig B-makt? När USA klipper till har ju inte EU, det EU som vi redan är med i, ett dugg att sätta emot – Irak, Kyotoprotokollet, Krigsförbrytartribunalen…
Låt oss därför ansöka om att bli USAs 51 delstat istället. Enligt principen att det är bäst att få vara med. Och är vi med dem som har absolut mest makt, får vi givetvis störst proportionerlig del av den makten själva.
Hur länge tänker den provinsiellt förblindade ja-sidan tvinga oss att leva utfrusna, i isolering, utanför världens största demokrati? Varför väljer de utanförskapet? Hur tror de det ska gå för Sveriges företag? Inte ett kontrakt fick vi i Irak. Ändå är vi bäst på engelska i hela världen.
Otaliga fördelar står att få. USA har lägre skatter, lägre bensinpriser… Vi lovar att, å andra sidan, i gengäld aldrig mer ”stå vid sidan om”. Vafan, hela Europa pinkade i byxorna under både första och andra världskriget – vad hade Europa varit om inte USA räddat oss? Nu är tiden att betala tillbaka. Wave the mighty dollar, pave the streets with gold. Lead us by the collar, all our dreams are sold.
Så är du tveksam: gör din plikt, som Gyllenhammar sa – rösta, eftersom det redan är uppgjort och alltså inte finns något att rösta om egentligen. Men våga dra konsekvenserna av Westgårdhs analys till sin logiska slutsats. Fega inte ur med en typisk svensk halvmesyr. Ta en blank valsedel och skriv DOLLAR på den med stora bokstäver.
september 9th, 2003 @ 16:01
Nu när jag rensat mitt system från det där…
… för en lite mer seriös debatt. Det är säkert formellt riktigt att vi förbundit oss att gå med.
Bengt skriver: ”Vid ett nej anser också jag att vi bör initiera ett utträdesförfarande.”
Tror du att övriga EU-länder kommer att kräva det av Sverige om det blir nej?
Tror du ja-sidan (mer eller mindre i hemlighet) delar den uppfattningen? Varför säger de inte det rakt ut i så fall?
september 10th, 2003 @ 20:44
Sweden rescues USA from Republican tyrants.
Det vore fint om Sverige ville bli 51:a staten. Med en folkmaengd paa ca 8 miljoner skulle sverige faa cirka 14 elektorer. Jag antar att faa svenskar skulle ha roestat paa Bush och med 14 svenska elektorer hade Gore vunnit valetoch kriget i Irak hade troligen inte haent. Alltsaa med sina 0.5% av vaerldsbefolkningen kunde svenskarna ha ett stort inflytande oever vaerlden.
Dessutom om man kan tro att Sveriges 12-13 representater var alla Demokrater (foer i vilket laen i Sverige skulle Republikanerna ha en chans?) och tillika Sveriges tvaa senatorer daa skulle aeven majoriteten i Congressen troligen falla till Demokratiska partiet.
Kanske Sverige ocksaa kunde faa utse en dommare till the Supreme Court. Balansen daer skulle ocksaa se lite baettre ut.
VOW! I like it! What’s the next step? This would be so cool! Jonas, kan du ta ansvar foer att faa den svenska befolkningen att vilja bli amerikaner saa ska jag fixa ett varmt motagande i USA. Men det aer braatom foer president valet aer redan om ett aar och jag tvivlar paa att USA och vaerlden klarar ytterligar fyra aar med Bush.
Sweden rescues USA from Republican tyrants.