Grieg mot krig
6 januari 2004 | 5 kommentarer
15 finalister på www.bushin30seconds.org … och nummer tretton använder Griegs ”I bergakungens sal” som suggestiv musik. (Ska jag vara noga är just den en av de filmer som inte alls nämner kriget i Irak. Men det var svårt att motstå rubriken.)
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
5 kommentarer to “Grieg mot krig”
Kommentera
januari 9th, 2004 @ 18:32
Det är väl på den nivån det är nu, demokraterna saknar all egen politik och det enda de har att komma med är en oärlig, och inte så lite skrattretande ”smear”-kampanj. Blir nog en enkel vinst i presidentvalet för Bush.
januari 10th, 2004 @ 05:18
Kanske vinner Bush.
Men smear och mud är också republikanernas taktik.
Och just nu är den här filmen både mest skrattretande – och mest motbjudande genom sitt grova personangrepp.
”Howard Dean should take his tax-hiking, government-expanding, latte-drinking, sushi-eating, Volvo-driving, New York Times-reading …” [the farmer’s wife finishes the sentence] ”… Hollywood-loving, left-wing freak show back to Vermont, where it belongs.”
Se http://www.washingtontimes.com/functions/print.php?StoryID=20040105-103754-1355r
Det är en nivå långt, långt under de flesta av de 15 amatör-finalisterna.
Förmodligen därför också mer verksam.
januari 10th, 2004 @ 16:05
Glöm inte att tanten säger ”body-piercing” före ”Hollywood-loving”. Det är nog den mest rungande pro-Dean-film jag sett.
januari 11th, 2004 @ 01:19
Dean-anhängare tycker att en anti-Dean-film stärker Dean, och att Bush-anhängare tycker att anti-Bush-filmer stärker Bush. Det tycks ju visa hur polariserad USA-politiken blivit.
Fast jag tror inte att det är det som gäller här.
Att Xipe inte blir imponerad av anti-Bushfilmer är inte konstigt. Liksom att Dean-anhängare tycker republikanerna skjutit sig i foten med filmen om de bigotta lantbrukarna. En bra reklamfilm ska övertyga de osäkra i mitten; småkonservativa som trots allt inte vill ha hem sina söner i likpåsar eller centerdemokrater som tycker Dean är lite väl extrem.
Det är den gamla vanliga risken i politisk propaganda att man predikar för de redan övertygade; att man väljer de argument man gillar bäst själv och inte de som är effektiva hos målgruppen. Vad respektive kärngrupper tycker och tror är en dålig värdemätare.
Det är säkert självklart för de flesta; vad jag ville säga är bara att även om jag finner retoriken och faktainnehållet i anti-Dean-filmen på en nivå en bra bit under ”motbjudande”, och jag föraktar den moral som de som gör filmen uppvisar, kan den ändå vara effektiv. Jag erkänner att jag vet för lite om verklighetens människor där i mittenmålgruppen.
Kanske vet filmmakarna vad de gör. Kanske får den den avsedda effekten. Vilket naturligtvis är än mer deprimerande.
januari 11th, 2004 @ 12:42
Ja, nu är ju inte jag nån Dean-anhängare, direkt. Jag är för vem som helst som vinner Demokraternas primärval, även om det mot förmodan, god smak, vett och sans skulle bli Lieberman.
Men Jonas har en poäng i att USA-politiken är extremt polariserad i tonen, vilket jag tror är en effekt av det rigida och kontraproduktiva tvåpartisystemet – som ju är precis dubbelt så bra som ett enpartisystem (2 x 0 = 0).