Vita rum, svart galla
16 juni 2004 | 9 kommentarer
Såg utställningen med Yoko Onos konst på Kulturhuset i Stockholm. Var inte medveten om att hon i så hög grad är en ordkonstnär.
En del av utställningen är lätt att missa: ute på takterassen kan man skriva önskningar på papperslappar och knyta fast i träd i krukor.
Det är påtagligt att alla önskningar är välvilliga och … tja, en aning fadda. ”Att vi alltid ska älska varandra.” ”Fred på jorden.” Den typen.
Var är de riktigt ärliga, heta, förbjudna, önskningarna? De allra svartaste, skamligaste, privata och infantila önskningarna?
”Att Bush inte lyckas hosta upp nästa kringla han sätter i halsen.””Jag önskar att Jenny får reda på att Mats är otrogen och ger honom ett helvete.”
”Låt min granne köra slagborren genom handen nästa gång han börjar sätta upp tavlor klockan tio på kvällen.”
”Jag hoppas att hennes reumatism bli värre.”
Lågt? Vidrigt? Jo, men att låtsas som om sådana känslor inte funnes vore hyckleri.
Och om de verkligen är gallsprängda, förtärande och förfärande kan man ju inte bara enkelt rycka på axlarna och glömma dem. Det krävs något sätt att komma över dem.
Kanske är det en bra metod för att få bort dem ur systemet: skriva ner dem, knyta fast dem i trädet, sluta älta dem – och gå vidare?
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
9 kommentarer to “Vita rum, svart galla”
Kommentera
juni 16th, 2004 @ 16:00
Jag är väl för h**e inte otrogen!!?
/En mycket arg Mats :))
juni 16th, 2004 @ 16:01
Och vem är Jenny? 🙂
juni 16th, 2004 @ 16:12
Åh. Jag måste genast dit och sätta upp den där slagborrsönskningen.
*grundligt irriterad på grannen*
juni 16th, 2004 @ 16:19
Mats: Om du inte vet vem Jenny är behöver du inte oroa dig!
juni 16th, 2004 @ 19:11
Hej Mats 😉
juni 16th, 2004 @ 20:09
Att släppa fram sin ilska brukar ofta rekommenderas av amerikanska ”how-to-live-your-life-and-love-youself”-psykologer. Det kan bli rätt tröttsamt ibland.
Undrar hur många som på kvällen summerar sin dag: ”Oh vilken underbar dag, jag skällde och var arg på minst tio personer. Jag mår så bra.”
juni 16th, 2004 @ 20:23
Chadie: Faktiskt hörde jag en bekant säga så helt nyligen!
juni 16th, 2004 @ 20:36
Hrm.. Hej Jenny.. Jag trodde inte du läste Hönan.. Vi har kanske lite att prata om…
🙂
juni 16th, 2004 @ 20:58
Häromsistens gick en person för långt. Det var droppen som fick bägaren att rinna över – han sket i det blå skåpet. Jag kan fler klyschor… Men jag skällde ut honom. I en kvart. Oavbrutet. Jag var mycket arg. Och ÅÅÅÅ så skönt det kändes efteråt. Bättre än…