Du inte fick jobbet, len?
10 november 2003 | Ingen har kommenterat än
Tänk dig att Teliasonera, i varnande syfte, ger ut en CD med prov på så kallad rinkebysvenska: ”Om du pratar så här på anställningsintervjun får du inte jobbet.” Skulle det vara politiskt korrekt, eller?
För drygt trettio år sedan, 1971, gav Bell Telephone Labs ut skivan ”Dialect Of The Black American”. Syftet var ädelt:
”At a time when interracial communication and understanding are assuming enormous importance, this record hopes to help explain for listeners of all races what black dialect is and how it functions. The intent is, simply, information. The difficult goal is to let us all, as we talk with one another, hear with open ears.”
Ett utdrag från skivan kan man höra på The 365 project. Där kan vi lyssna till en svart student, som först gratuleras av sin lärare till examen, och sedan hamnar på en anställningsintervju. Han vill gärna ha ett riktigt kontorsjobb, med sitt eget namn på dörren … men erbjuds ett enkelt verkstadsknäck. Tillbaka hos kompisarna på gatan kallar han killen på bolaget ”blue-eyed devil” och ”just another honky”.
Vad ska man säga om en sån sak?
Ur ett snävt lingvistiskt perspektiv är saken ganska klar. Det är orimligt att hävda att svart engelska (ibland kallad ”Black English Vernacular” eller BEV) eller andra så kallade sociolekter är ”ogrammatiska”, ”mindre exakta”, ”ologiska” eller ”fattigare” jämfört med standardspråket. De exempel på ”språkliga fel” som språkpoliser gärna tar fram håller sällan för en granskning.
Moraliskt är det också solklart. Det går en rak linje från den sortens åsikter tillbaka till allehanda gammal unken rasism. (Se Blind Höna om ”De tjocka läpparna, det runda huvudet, det krusiga håret, grammatiken i hans språk (verben mestadels i infinitiv)…”.)
Men i praktiken är det förstås inte lika enkelt. Människor är extremt snabba att göra sig en uppfattning av en annan person utifrån hur den talar. Säkerligen diskrimineras den som talar det som många uppfattar som ”bruten svenska” på arbetsmarknaden och i samhället. Det är säkert rimligt att ungdomar även idag blir medvetna om detta i skolan. (Annars blir de säkert de när de kommer ut.)
Men det är också rimligt att motverka språklig trångsynthet och inskränkthet hos dem som tror att till exempel förmågan att sätta verbet på plats nummer två i satsen (istället för ”Då jag sa till henne”) är en mätare av intelligens.
(Sidoskutt: Musikaliska tips för anställningsintervjuer finns på ”Dags att byta jobb?”, Blind höna, oktober 2001.)
Kategori: Språk
Kommentarer
Kommentera