En medicin mot november, tack
1 november 2003 | Ingen har kommenterat än
Så, nu är den över oss. Hur ska man överleva november?
Bygga om och renovera , kanske?
”Den här månaden är just den rätta tiden för att ta en översyn över alla husets hyllor och skåp. Tänk så skönt att veta, att allt är städat och fint innan julbrådskan börjar.”
(Husmoderns köksalmanack, 1951)
Så jag kanske äntligen skulle ta och fixa de där kategori-sidorna, och träff-sidan….
Å andra sidan tipsar Eva
om att skriva en bok i november: National Novel Writing Month. Sätt dig bara ner och gör det! Det vore ju häftigt. Jag skulle nog skriva en fackbok snarare än en roman – men vilken? Min planerade bok om formgivning? Eller den svenska boken om informationsarkitektur? Eller pamfletten om övertron på datorer, och deras påverkan på arbetsmiljön? Utan hjälp och utan ändan bortdonerad kommer jag förmodligen att använda hela november till att vela. Hjälp mig – vilken tycker du att jag ska välja?
Eller så får man desperat söka andra kickar.
Fast halloween lekte vi redan förra helgen.
”Jag hade ingen aning om att du hade en sådan talang för att se ond ut”, förklarade en av gästerna. Jag erkänner att jag njöt av att spela Woland.
Men när jag under veckan som följde hittade artiklarna om hur förhållandevis) lätt det är för vanliga människor att förvandlas till djävlar (Recept på omänsklighet
och Åter till helvetet) kändes det inte lika kul.
Eller kan man försöka bygga lego-modeller av MC Eschers förvridna bilder. Det torde ta ett tag.
På torsdag kan man gå och se Daniel Boyacioglu, Svensk mästare i estradpoesitävlingen Poetry Slam 2001 och 2002 uppträda på Södra Teatern, på klubbkvällen Speakeasy (torsdag 6 november kl 20-01, Kägelbanan)
Vi har en soft spot för Daniel Boyacioglu i familjen eftersom min svägerska var hans svensklärare i mellanstadiet (vilket gör oss alla lite malliga, å Gunillas vägnar förstås). Daniels bok ”Istället för hiphop” finns rescenserad på dagensbok.com Jag ser fram emot att se ”I väntan på Godot” på Dramaten: ”…det är när Daniel Boyacioglu kommer in på scenen som föreställningen plötsligt gör sig vidöppen för nuet och omvärlden… tack vare Daniel Boyacioglus unika, märkvärdiga scengestalt…” skriver till exempel DN i sin recension.
Eller söka annan förströelse. Det är ju nu bara åtta dagar till de här killarna spelar i Helsingborg, till exempel. Skynda dig att skaffa biljetter. Alla som tror att Procol Harum är ett trött och dammigt symfonirockband kan provlyssna på hur Gary Brooker wailar och rullar i Wall street blues. (Foto: Per Rosenquist)
Men sen då? Hur stå ut med resten av månaden?
Jag har beslutat att ordinera mig själv bilder från sommaren som gick. Kanske en ny för varje dag. Start i morgon.
Kategori: Tidens gång
Kommentarer
Kommentera