Sankt Peterburg
13 november 2004 | Ingen har kommenterat än
Petersburg är svinkallt, fukten som stiger upp från Neva tränger igenom märg och ben.
– Jag fryser mer här än i Jakutien, där det var trettio grader kallt, säger Olga.
Längs Nevskij Prospekt står fortfarande flera förfallna hus som helt och hållet reducerats att vara stöd för jättelika reklamplakat. Jag trodde nog att de stod och tickade in pengar till en planerad renovering. Men några kåkar har stått så i minst fyra år, så jag vet inte.
Men mycket annat går uppenbart framåt.
När jag var här senast, för tre-fyra år sedan, började det dyka upp ett och annat modernt kafé här och var. Nu ligger de nästan vägg i vägg, flera stycken i varje kvarter, alla med läcker inredning i olika stilar. Många har öppet dygnet runt.
De flesta butiker har öppet till nio på kvällen, varje dag. Här pågår en otyglad kommersiell bonanza, på gott och ont – utan tvekan mest på gott, med tanke på hur det var förr. Till avarterna hör att nästan varje kvarter tycks ha flera spelhallar med fasaderna klädda med ilsket blinkande neonskyltar för ”igrovyje avtomaty”.
Också restaurangerna är fler än någonsin. Mycket internationellt: sushi, koreanskt, franskt. Men på Ulitsa Zjukovskaja går vi till BlinDonalt’s – snabbmatskedja med blinier, ryska bovetepannkakor med olika tillbehör. Alldeles intill ligger Muzej Chokolada med exklusiva handgjorda chokladfigurer. Och borta i hörnet på Majakovskaja ligger Liverpool – en orgie i Beatlesnostalgi, med en äkta (?) Ringo Starr-trumpinne i ett heligt relikvarium inmurat i väggen.
Och Andrej har en ny bil; den gamla skrothögen är utbytt mot en två år gammal, silverblank Samara. Men när vi sätter oss i bilen och Olga sträcker sig efter bilbältet reagerar Andrej blixtsnabbbt. ”Litar du inte på mig?”, säger han vasst.
Ännu ett bevis på att det är svårare att ändra hur människor tänker, än deras prylar.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera