Shakespeares apor och talande smörsångare
1 december 2004 | 1 kommentar
Ge tilräckligt många apor tillräcklig många skrivmaskiner, och förr eller senare kommer någon att hamra fram Hamlet. Stefan Geens har rett ut matematiken, och varför vi är fascinerade av tanken på de slavande aporna.
Vad Stefan inte visste, var att ett praktiskt exempel gavs ut redan 1985. Då, i datorteknikens tonår, gav Gunnar Rydström ut boken ”AAPN ShAkEspEarE”, där ett enkelt datorprogram fått ersätta plågsamma djurförsök.
Inte blev det Hamlet precis. Orden är som man ser väldigt långa – kanske kan man vänta sig det eftersom mellanslag är långt vanligare än slumpen i mänsklig skrift. (Ser det ut som någonting, skulle man väl gissa på ett polysyntetiskt språk).
Men man kan ju fundera på om kraven på apan kanske är för höga? Måste den verkligen skriva Hamlet? Kunde det inte räcka med en kopia av ett brev från skatteverket, en inköpslista från ICA, eller en recension av Kents senaste platta? Eller varför bara upprepade ord? Varför inte ett eget, orginiellt ord?
Faktiskt har den slumpmässiga datorn-apan i alla fall lyckats skapa ett – med stavningsjusteringar – tämligen godtagbart nytt ord i hela boken:
Majonnäsverbalist – hal och flottig talare (verbalist: talare, av verbalisera)
Finns det smörsångare borde det väl kunna finnas majonnäsverbalister också?
Kategori: Språk
Kommentarer
En kommentar to “Shakespeares apor och talande smörsångare”
Kommentera
december 1st, 2004 @ 22:17
Se även ”Notes Towards the Complete Works of Shakespeare”:
http://www.vivaria.net/experiments/notes/publication/