Lurad av SJ
11 maj 2005 | 15 kommentarer
Så idiotiskt. I åratal har jag försökt pricka den lilla röda kvadraten med mitt utsträckta finger, för att få dörrarna i SJs X2000-tåg att öppna sig. Tåget vinglar och det är svårt att träffa rätt, särskilt när man också försöker balansera en kopp hett te eller kånkar på ett par tunga väskor.
Nu råkade jag hamna precis bakom tågmästaren när jag knallade till bistrovagnen. Och fick se hur han bara klappade till med hela handen upptill på dörren. Den öppnade sig magiskt.
Jag har alltid trott att det fanns någon sorts fingertoppskänslig kontakt i den röda fyrkanten. Fanns det också en hemlig, omarkerad kontakt för SJ-personal, for det först genom mitt förvirrade huvud.
Förstås inte. Den röda fyrkanten gör ingenting. En simpel fotocell sitter i överkanten av dörren. Bara bryt ljusstrålen; enklare ju högre upp du siktar och om du använder hela handen.
Varför har jag inte sett den förut? För att jag koncentrerat tittat ner mot den lilla röda markeringen. Gränssnittet har framgångsrikt duperat mig.
Men om fotocellen ovan dörren sitter bara en aning snett – och det gjorde den även på flera av dörrarna i det nyrenoverade X2000-tåg jag åkte med – händer ingenting när man trycker med sitt utsträckta finger mot fyrkanten. Det har jag också varit med om många gånger tidigare. Först har jag trott att kontakten var dåligt och tryckt hårdare – utan resultat. Så småningom har jag förmodligen vinglat till ordentligt av tågets skakningar, och dörren äntligen öppnats – för rör man fingret tre-fyra centimeter åt sidan, reagerar cellen.
Kollade medpassagerarna under resten av resan. Alla gjorde sammalunda: försökte pricka den röda markeringen. Ofta med irritation och fördröjningar.
Vad borde SJ göra? Använda en fotocell som inte har ett lika smalt känslighetsområde. Och använda en större markering, som snarare ger oss impulsen att föra hela handen mot dörren. Det vore hänsynsfullt mot alla – särskilt mot äldre, darrhänta eller funktionshindrade som har svårt med precisionsrörelser.
Kategori: Design och användbarhet
Kommentarer
15 kommentarer to “Lurad av SJ”
Kommentera
maj 12th, 2005 @ 05:50
Hmm, intressant! Man undrar verkligen varför de som designade tågets dörrar valde att göra en sådan liten röd rutan att trycka på? Det måste väl finnas någon form av förklaring, tycker jag.
Snygga bilder, dessutom!
maj 12th, 2005 @ 08:30
Oh my! Vilket avslöjande, jag menar, jisses vad jag har tryckt på den där knappen. Ska testa Jonasmetoden i eftermiddag när jag åker till Norrköping.
maj 12th, 2005 @ 09:16
Detta är något jag vetat länge, som van tågpendlare insåg man ganska snabbt att knapparna inte fungerade. Jag har länge försökt att sprida denna lilla kunskapssmula till mina medmänniskor och medresenärer, men jag tror att din insats gör mycket mer för folkbildningen än alla mina försök tillsammans!
David: knappen har ju åtminstone fått folk att föra fram ett finger mot dörren och detta räcker normalt för att öppna dörren. Men det är bara att hålla med Jonas- användarvänligheten har stor förbättringspotential, om man uttrycker sig snällt.
Med nyfikenhet kommer man långt.
maj 12th, 2005 @ 12:02
Jag skall ta X2000 från Gbg till Stockholm och Bloggforum 2.0. Skall pröva denna metod! Äntligen lösningen på problemet.
maj 12th, 2005 @ 14:07
Hahaha! Otroligt kul!
maj 12th, 2005 @ 14:14
Aha, det där trodde jag var allmänt känt sedan en bra tag. Om jag inte missminner mig kan man även trycka på fotocellsknappen (så att stannar i intryckt läge) för att hålla dörren öppen längre.
Mycket spännande att utforska alltså. 🙂
maj 12th, 2005 @ 22:02
men herregud…så som jag försökt med alla trix att öppna denna dörr smidigt…bara jag kommer ihåg detta till nästa tågresa och inte står där och lite stressat försöker pricka rutan..
kul
maj 12th, 2005 @ 22:17
Det här är verkligen ett ämne som intresserar mig. Helt sjukt! Men jag har nästan som sport att alltid lista ut hur tekniska saker fungerar på olika ställen…så…jag uppmärksammade rätt snart att konduktörerna alltid höll upp handen vid dörren när de skulle igenom.
Kul ämne!
maj 13th, 2005 @ 09:00
Var dag lär man sig något nytt! SJ är kanske inte kända för att vara det mest kundorienterade företaget på någon front. Brukar utse SJ till Sveriges sämsta företag. Nu har det förvisso hänt en del på fronten SJ och kvalité, men än är det lång väg att vandra. Skrev för ett år sedan boken, Om möjligheter, där jag radar upp en del av de problem som jag har noterat. (Boken finns på http://www.queue.se).
Skall genast sluta upp med att likt bågskytten träffa den röda lilla punkten.
\W
maj 13th, 2005 @ 14:32
Ja, det är ju inte direkt smart… Dessutom finns det olika system i olika tåg, så tågtillverkarna borde samarbeta.
I de skånska Pågatågen – se http://www.jarnvag.net/vagnguide/X11.asp – ska man just trycka på en färgad kvadrat på dörren, men i detta fall ser den inte bara ut som en tryckknapp utan fungerar som en sådan också. Brukar inte vålla några problem för resenärerna.
I de lite nyare Öresundstågen – http://www.jarnvag.net/vagnguide/X31.asp – räcker det däremot att vifta med handen framför dörren. Ett piktogram med händer finns uppsatta vid dessa dörrar, men det är inte alltid folk förstår ändå.
maj 15th, 2005 @ 23:07
Jag vill gå mellan vagnarna i ett X2000-tåg nu. Åker sällan tåg och har alltid försökt sikta på den röda knappen men ett kraftfullt tryck.
maj 16th, 2005 @ 16:12
Hahaha, suckers!
Nä, förlåt. Men för att röra till det ännu mer har SJ faktiskt två olika system när det gäller de här innerdörrarna i X2000, det ena är det här med fotocell å de andra har just en tryckknapp i dörren; tryckplattan ser likadan ut på bägge typerna.
Men för att snabbt skilja de åt så ser man ovanför fotocellsdörrarna en rektangulär öppning i listen, där fotocellen sitter. På de andra sitter det en liten extra strömbrytare högst upp på dörrbladet i stället, för att ställa upp dörren.
Så till avdelningen onödigt vetande:
Fotocellsdörrarnas system heter Pimatic och tryckknappsdörrarnas heter Dowald.
Lycka till!
september 9th, 2005 @ 18:40
Hm. Måste testas. Sitter på ett X2000 just nu och surfar med deras nya trådlösa mnätuppkopplign. Ska omedelbar springa iväg och kolla.
…….
En klapp på dörren och den öppnas. Damn it! Ni kan inte ana hur mycket jag tryckt på den där röda knappen. Min stolthet som van tågresenär har fått sig ett ganska hårt slag.
oktober 11th, 2005 @ 18:35
Att det finns en knapp trots att den inte är ”klickbar” är förmodligen för att man inte skall behöva fundera hur man skall få upp dörren. Det skall vara så att fotocellen är så riktad att när man har handen vid märket så skall den detekteras.
Hur skulle de annars ha gjort? En längre text där det står typ ”Håll handen i närheten av denna låtsasknapp så att fotocellen här ovan tror att du vill öppna dörren”.
// nikko
maj 4th, 2006 @ 21:19
Det var väl liksom inget nytt väl. Dessutom — enkel antropologisk fälterfarenhet säger att man ska kolla hur de infödda beter sig om man ska förstå kulturen. Är det ingen som iagttar biljettklipparna? En baggis.