Att dela upp människor i ”vi och dom” utifrån språket
13 januari 2007 | Ingen har kommenterat än
Varför blir jag så arg på skolministern? Det är väl bra att arbeta mot sena ankomster och skolk? Jag har försökt förklara det i en kommentar till inlägget om Björklund, med det finns några fler tankar som vill ut.
Det är så lätt att tillgripa språkargumentet när problem ska pekas ut.
Men vad många tror om språk – vad många tror sig höra när vissa andra grupper talar – stämmer helt enkelt inte.
Mångas uppfattning om språk är starkt styrd av fördomar och åsikter om personerna som pratar, och har inget att göra med språket i sig.
Exempel: I Storbritannien har ”Vicky Pollard” – den överviktiga tonårstjejen i tv-serien Little Britain – blivit sinnebilden för dåligt språk. Men Language Log har visat att hennes ordförråd är bland de största i en korpus av inspelade verkliga samtal (Vicky Pollard’s revenge, 2 jan 2007).
Till den här trassliga byken hör också påståenden av arten att vissa (vanligen långtbortistanska) språk visar att deras talare egentligen är mindre utvecklade än andra (vanligen oss västerlänningar). Aktuellt exempel på lingvistbloggen: talare av hopi och zande anses primitiva.
Language log har katalogiserat hur patroniserade västerländska konsulter använder påståendet att ”språket Y inte har något ord för ’accountability'” som (del-)förklaring på diverse ekonomiska problem (Solving the world’s problems with linguistics, 17 dec 2006 – med länk till fler fall av The No-word-for-X-fallacy).
Och om ett språk påstås (ofta lika ogrundat!) ha många ord för något, tror en del att det säger något om talarna och till och med styr dem: Lingvistbloggen igen om ”rinkebysvenskan” påstådda koppling till sexuellt våld.
Föregivet språkvetenskapliga skäl för uppdelningen i vi och dom. Det passar alltså väl in i Folkpartiet Elakisternas nya ideologi.
Så … det är därför jag är arg.
Kommentarer
Kommentera